jä, jä farfar, ro hit algknepen!

– Du sa knepen. Ska de va knepigt att äta alger? Ha, ha – jag vill inte äta vattenslang!

– Om du hittar en potatis, äter du den då?

– Rå??

– Du sa det själv. Du vill väl skölja den först och koka den en 25 minuter. Det är likadant med algerna. De skall både sköljas och kokas.

– Jaha, och så ska man salta, när man kokar potatis. Men algerna kommer ur havsvattnet. Va blir de då om man saltar dem en gång till?

– Tänk efter: torsk och räkor kommer ur havet. Koka dem utan salt så får du se hur gott det blir!

– Du sa: ”om man kan knepen”. Men det är väl inget knep, om de bara ska kokas som potatis.

– Nä, knepen är det du gör före och efter.

– Okej, hit me knepen då!

– För att fortsätta med potatisen, så äter du bara de bästa bitarna, inte rötter och blast. Hos algerna kan man säga att det är de yngsta bitarna som är bäst. Men först ska vi välja rätt sort. Till att börja med: strunt i blåstång och sågtång. Plocka knöltång, den som växer utanför. Blåstång och sågtång har mittnerv. Flytblåsorna sitter två och två, på var sin sida om nerven. Knöltången saknar mittnerv och flytblåsorna sitter en och en. Det är alltid ett år mellan två flytblåsor som sitter i rad efter varann. Du kanske kan hitta en knöltång som är lika gammal som du själv! Och nu kommer det fina i krabbsången: du ska bara äta det färska, årets bit. Ungefär 15-20 cm i toppen. Ungefär så mycket som är gult till gulgrönt, inte mörkt olivfärgat till svart. Klipp den redan när du samlar, ovanför näst översta blåsan, så växer de ut igen, till nästa gång du kommer. Riv aldrig loss hela plantorna med sina fästskivor! Då tar det åratal innan de kommer igen och det kommer antagligen in andra arter emellan.

– Varför kan man inte ta ett par år åtminstone?

– Kan och kan. Topparna är mörast och finast, lättast att tugga. De gamla delarna kan tänkas ha tagit upp gifter om det skulle vara så att vattnet inte är alldeles, alldeles fritt från utsläpp från samhällen och industrier. Och så är de fria från tofsar av andra alger, som växer på de gamla delarna, och fria från snäckor och musslor och hela kolonier av smådjur som kallas hydroider och mossdjur. Färska alger kan du förvara en månad i kylen utan att de ruttnar, men finns där bara några få smådjur med, så stinker hela kassen efter ett par dar.

– Luktar dom pyton eller luktar dom apa?

– Värre än så, ruttna musslor är bland det värsta som finns.

– Kan man äta krokodilskinn också?

– Ja, den är jättefin. Rätta namnet är bladtång. Men nog ser den ut som krokodilskinn. Och fingertång är ett bra konstigt namn på de sorterna som växer djupast och som ser ut som stora stycken garvat läder. Här ska du få ett knep till: de unga bitarna, de som du ska äta, de sitter på stortången närmast fästet och skaftet. Topparna är äldst. De är så övervuxna av allt möjligt att de är oätliga.

– Tvärtom mot vanlig tång,  alltså?

– Ja, hos knöltången sitter årets del i toppen, hos bladtången sitter den vid basen, längst ner alltså.

– Hur kan de bli så?

– Vi kallar det för att knöltången har topptillväxt. Där sitter en delningsvävnad i toppen som gör nya celler hela tiden. Hos bladtången sitter delningsvävnaden mellan skaftet och bladet.

– Jag har varken topptillväxt eller bastillväxt.

– Nä, tack och lov. Men du har tillväxtzoner du med. I lårbenet sitter de strax under höftleden och strax över knäet. Nån gång i tjugoårsåldern slutar de växa och så blir du låst för resten av livet i den längd du har då. Och det är med tången som med torsk och hummer, höns och får och ko – det är inte de äldsta som smakar bäst.

farfar, kan man äta tång?

– Jo det kan du.

– Men jag tycker det smakar vattenslang.

– Ja, men hur smakar en potatis som du rycker upp ur jorden?

– Blääj!

– Ja, just det.

– Man måste göra något både med potatis och tång.

– Precis som du kan äta potatischips så kan du äta tångchips.

– Faktiskt så undrar jag hur du gör tångchips och vad är alger, farfar?

– Växterna i havet. Eller om man ska va riktigt noga, nästan alla växterna i havet och en stor del av växterna i sjöar och åar med.

– Ja, men ibland säger man alger, ibland säger man tång. Va är det för skillnad mellan alger och tång?

– Samma skillnad som mellan bilar och mercedes och kia.

– Kia är inte det ett tjejnamn?

– Jo, precis som ditt och mercedes.

– Tång är en sorts alger. Det finns många andra.

– Va då för några?

– Det finns grönalger och brunalger och rödalger och fler till. Tång är en sorts stora brunalger.

– Måste man kunna sånt?

– Somliga tycker det är roligt att kunna skilja på bilmärken som MG och Mercedes och modeller och årgångar. Men man måste ju inte. Jag tycker det är roligare att kunna skilja på algerna.

– Vafför de´?

– Tja, man kan ju inte äta bilar. Men man kan äta många alger. Och det är som med svamparna, man måste kunna skilja på arterna för att veta vilka som är goda.

– Jag tycker inte dom är goda. Det är som att tugga på en vattenslang.

– Ja, just det, det är bara några få som man kan äta råa. Men det finns två som jag kan lära dig med detsamma. De bruna, som ser ut som lakritssnören här på en halv meters djup, som växer som tuvor eller hästsvansar och som följer med i vågornas rörelser, de heter gisseltång. Prova dem i stället! Och de här gröna buskarna som det lyser gult kring i solen, de heter svamptång. De gör en fin soppa, men du kan äta dem färska. De växer inte djupare än att du kan nå dem med en liten dykning.

– Du sa att tång var brunalger. Och nu säger du att den där grönalgen heter svamptång.

– Oj, vilken skärpt tjej! Jo, du har rätt. Det finns en del gröna och röda alger också som har med ordet tång i sina namn. Jag tänkte bara på de här stora algbältena, som vi har på alla klipporna: blåstång, sågtång och knöltång. Och så de stora skivformiga under dem: bladtång och fingertång. På norska har de olika namn för olika storlekarna: tang och tare. På engelska heter de mindre rockweed och stortången kelp. Och alla är de fina matalger, bara man kan knepen att förädla dem.

Rörö Havsalgsallad på Fingertång.

2 st Fingertång, färska och blöta samt avtvättade med rent kallvatten.

1 klyfta vitlök

1 tesked färsk riven ingefära

1 st avocado

3 dl grönsallad

3 st tomater

1 dl cashewnötter

Riv ingefära och vitlök. Mosa  avocado och blanda med ingefära och vitlök i en skål. Strimla grönsallad och fingertången och blanda ner i skålen. Servera med skivade tomater och strö hackade cashewnötter på toppen.

Rörö Havsalgtapenade

Innehåller livsnödvändiga omega-3 fetter, klorofyll och högvärdigt protein. Verkar renande för lymfa och lever. Sänker kolesterol och fetthalten i blodet.

2 st blötlagda knöltångar

2 st blötlagda fingertångar

1 matsked kapris

1 matsked hackade oliver

2 st vitlöksklyftor

2 matskedar tamari sås

1 matsked sesamolja

Blötlägg havsalgerna i 15 minuter. Koka upp havsalgerna och slå därefter av vattnet. Finhacka havsalgerna (som du hackar spenat) då de svalnat. Hacka kapris, oliver och vitlök. Lägg in i en bunke och blanda ner olja och tamarisås. Häll över i lufttät burk och slå lite olja på toppen. Håller sig 1 månad i kylskåpet.

 

 

Seaweed remedy for hypertension.

Marine brown algae are just as efficient in lowering a too high blood pressure as are beta-blockers, the most usual medicines against hypertension. This is the result of a research team at the Sahlgren hospital in Gothenburg, Sweden.

Through his studies on overweight patients dr Marcin Krotkiewski got interested in various kinds of dietic fibres. Marine brown algae are very rich in such fibres as it appeared also control mineral balance of the body.

Thes seaweed species possess the sympathetic quality to bind salt and to increase the level of potassium – which is exactly what you wish to achieve with the category of hypertension patients which are sensitive to salt. Blood pressure level is lowered, the doctors think, either because seaweed cause a diminishing of natrium or because potassium increases or it is a combination effect. A great international study is now planned to find out if seaweed equals beta-blockers.

A treatment with seaweed  has the same effect as a severe diet with salt restriction dr Krotkiewski and co-workers explain.

However it is important to keep in mind that hypertension is not one particular disease but a symptom which may have different causes. Not all patients with a mild hypertension are salt sensitive. The investigation shows that also the non-sensitive patients had a decrease in blood pressure, even if it was not as strong as in the salt-sensitive group.

The fact that there are no secondary effects from seaweed  are regretably there often are from beta-blockers makes seaweed a most interesting alternative to the conventional medicines.

The present problem is that beta-blockers are extremely well investigated but with side effects while seaweed up to now are known jus as health food and are still very little investigated in this respect.