Var du kan plocka alger?

De alginatrika arterna knöltång, bladtång, fingertång och gisseltång har vi bara i Bohuslän och i Hallands klippiga delar. Blåstången som går in i Östersjön är alldeles för krispig för att inte säga träig, med undantag för själva toppen, den delen av ”bladet” som kommer utanför sista paret blåsor. Folk med tålamod torkar toppar till Thé, som har en milt laxerande verkan. Och som sagt, vi väljer rena vatten, långt från industrier och kommunala avlopp. Viktigt är också att bara ta de årsfärska delarna av tången. Hos knöltång är det topparna och sidoskotten, 10-20 cm. Vanligen är dessa nyutvuxna delar gulgröna, medan de äldre delarna är bruna till svarta. Hos bladtång däremot är det baspartiet som är yngst, toppen äldst. En tumregel är också, att man kan ta de nya delarna så långt som de saknar mossdjur, hydroider, skalbyggande maskar och de små fluffiga påväxtalger. Och se till att du inte får med några snäckor eller musslor i kassen, när du samlar. Tången själv håller sig färsk i kylen minst en vecka (att den svartnar gör inget), men finns där djur med, så ruttnar de snart och fördärvar alltsammans.

Om algerna är så fantastiska på att binda tungmetaller, gör de inte det redan i havet?

Jo, givetvis. Men i rent havsvatten är halten av tungmetaller mycket, mycket lägre än i vår industrialiserade landmiljö. Normalt finns där alltså små mängder av tungmetaller liksom av alla grundämnen. I många fall som till exempel jod är koncentrationen i algerna väsentligt högre än i havsvattnet. Undantagsvis, i områden med stora industriutsläpp, förekommer höga värden. Men till och med då är de ofarliga, för alginaten spjälkas ju inte, och de släpper inte ifrån sig de stenhårt bundna metallerna. Tvärtom, de har med största sannolikhet kvar en god potential att ta upp en ännu större kvantitet tungmetaller om de påträffar några i tarmen. Men givetvis bör man se till att få tång från rena vatten.

Alger och strontium

En behandling mot strontium deposition i skelettet förutsätter alltså en regelbunden alginattillförsel under åtminstone ett par månader. Bör ske under läkarkontroll för man behöver antagligen tillskott av kalcium och koppar och möjligen järn i födan under kureringen.

I normalfallet vill man skydda sig mot upptagning av tungmetaller och där är situationen en helt annan. Tar man alger i en eller annan form till en måltid, eller kanske ännu hellre före den, blir bindningen av eventuella tungmetaller i födan mycket hög, kanske till och med så hög att man bör lägga in en algfri dag då och då. Denna skillnad mellan en nära hundraprocentig bindning av vad som finns i tarmkanalen och en kanske knappt enprocentig bindning av vad som finns i skelettet är därmed förklarad. I förra fallet kommer alginaterna i kontakt med alla molekylerna, i det andra fallet, eftersom alginaterna aldrig kommer in i blodet och ut i kroppen, kan de bara ta hand om den lilla fraktion som lossnar och som råkar komma ut i tarmen.

Är det viktigt i vilken form man får algerna? Nej, inte alls! Det verksamma ämnet alginat, är det vanligaste ämnet. Det utgör åtminstone en fjärdedel av torrsubstansen hos knöltång och en tredjedel hos fingertång, de båda vanligaste råvarorna till tångmjöl. Det påverkas inte av kokning, stekning, bakning som till exempel vissa vitaminer. Den tungmetallbindande effekten är alltså densamma oavsett om man själv plockar färska alger eller blöter upp torkade eller bakar bröd med algmjöl i eller äter algtabletter pressade av tångmjöl. Dessutom finns en fabriksprodukt, renframställt alginat, som alltså är mer koncentrerat. I medicinska sammanhang används alginater, bland annat för att med oxalsyra och saltsyra kunna spjälka till jättemolekyler, till en storlek där effekten blir maximal.

Måste man äta alger samtidigt med den föda man är orolig över?

Nej, otroligt men sant, även isotopen som redan har kommit in i kroppen kan rensas ut i efterhand! I specialfallet, undantagfallet får vi hoppas, att någon fått i sig t.ex. radioaktivt strontium, då förs detta omkring med blodet tills det deponeras i skelettet. Där kommer något oroande in: även måttliga mängder kan sitta och bombardera kringliggande celler med radioaktiv strålning. Därför bör radioaktivt strontium inte få finnas kvar i kroppen hur länge som helst. Dessbättre är det så, att varje dag lossnar någon procent av strontium-molekylerna och ger sig ut i blodet. Blodet förser saliv, magsaft, bukspott, galla och tarmsaft med vätska; alltså hamnar en hel del av dessa molekyler på drift i tarmkanalen. Normalt har vi ingen glädje av detta. I tjocktarmen återupp-sugs det mesta av tarmvätskan, med den all vår näring, men tyvärr också strontiet, som sedan söker sig en ny plats i skelettet. Endast om vi har alginater i födan bryts kretsloppet, strontiumisotopen binds vid en alginatmolekyl och förs ut ur kroppen.

Binder algerna alla radioaktiva ämne lika bra?

Nej, vad de binder är vissa ämnen, framför allt tungmetaller som bly, koppar, zink, kadmium, kobolt, radium och de binds oavsett om de är radioaktiva eller inte. Detta är en mycket viktig egenskap, för bly, kadmium och kvicksilver är ju ämnen som har en tendens att uppträda som miljögifter. Hur vet vi till exempel att inte våra grönsaker vuxit mindre än 50 meter från en högtrafikerad väg och därför kan hålla en olämplig blyhalt? Den dag Tjernobylmolnets radioaktivitet har spritts och blandats eller sönderfallit under anmärkningsvärda nivåer både i gröda, boskap och vilt, den dagen kommer vi fortfarande att ha kvar tungmetaller i födan som något att se upp med. Sedan finns det ju andra ämnen som kan ha radioaktiva isotoper. Radon är en ädelgas och det skulle förvåna mig om den kunde bindas vid en alginatmolekyl.

Seaweed and dermatology

Not only is the skin one of the largest organs in the human body, it is also one of the most versatile. It protects the body against the influences of climate, environmental stress and germs. It acts as a temperature regulator and the many blood vessels embedded in the skin protect the body against both heat loss and overheating.

It is an important sensory organ. A dense network of nerves helps the body to feel heat, cold, pressure and pain. Healthy skin creates the best prerequisites for trouble free, optimum fullfillment of these tasks. However aging and external influences make the skin flabby and wrinkled, itl loses elasticity and resilience.

The thymus gland plays an extremely important role in preserving the body´s own defence mechanism, the immune system. It produces a series of active substances, the main function of which is to control and activate defense cells, these are found in the skin and help prevent foreign bodies, such as bacteria from penetrating the body and causing disease. But the body is unable to produce enough of these important factors, at around 25 years of age the thymus begins to regress and the output of hormones diminish.

Our skin is a porous membrane that maintains moisture equilibrium, and regulates body temperature by allowing fluids and heat to travel back and forth. The properties from face cream ingredients such as seaweed, are carried in lipids of the skin cream, and thus penetrate the lipid bi-layers of the skin.

Alger – nyttigt och gott

Bland algerna finns många av våra nyttigaste och godaste vilda matväxter. Det är nästan litet synd att de ska behöva rida på den aktuella radiak-skräcken för att få sin rättmätiga plats i våra sallader och bland våra smårätter. För de har så många goda egenskaper också näringsmässigt: de är rika på proteiner, mycket rika på vitaminer och framför allt enastående rika på spårelement, inte minst jod och selen..

Av våra grundämnen finns ju alla i havsvattnet, och algerna är kända för en enastående unik förmåga att ta upp och anrika spårelementen. Landväxterna är inte så dåliga de heller, men jorden de står i har inte mer spårelement än de mineral som den har bildats ur. De har också en fiende som algerna slipper: människan som utgör det stora hotet mot spårämnena i vår föda. Dels utarmar vi den odlade jorden genom att med skördarna bortföra kväve, fosfor och spårämnen och med konstgödning tillföra kväveföreningar, fosfater, möjligen  kalk och kalium men inte några spårämnen. Dels utarmar vi både odlad och obruten mark genom industrier och bilism genom det sura regn. som löser ut ur marken och för bort en hel rad ämnen var löslighet ökar kraftigt sur miljö.

Bara havet är opåverkat. Det är för stort. Och havsvattnet är buffrat, balanserat så att det inte rubbas ur sitt neutrala pH-värde av att blandas med surt regn. Det enklaste och naturligaste sättet för oss att kompensera oss för en minskning av de spårämnen som av nämnda orsaker hamnar i farozonen, är att också äta en lämplig mängd föda från havet.

Eftersom det nu är algernas förmåga att binda radioaktiva ämnen som är så aktuellt och diskuterat, skall jag besvara de vanligaste frågorna.

Är alla alger lika bra?

Nej, brunalgerna, alltså våra vanliga tångarter och deras släktingar, är i särklass bäst. Kolhydratet som bygger upp deras cellväggar, alltså deras motsvarighet till landväxternas cellulosa, kallas alginat och utgör det ämne, som har denna märkliga förmåga att till sin molekyl binda tungmetaller. Eftersom ett alginat inte kan spjälkas av saliv och tarmsaft lämnar det kroppen med avföringen precis som andra kostfibrer. Rödalgerna har motsvarande ämne: carragen, agar m. fl. och även de har god förmåga att binda tungmetaller. Grönalgerna kan bilda vanlig cellulosa, de liknar våra vanliga landväxter för mycket, men märkligt nog har man även hos dem påvisat en sådan förmåga fast väsentligt svagare. Spirulina däremot hör till de blågröna organismer som förr kallades alger men som botaniskt sett är närmare släkt med bakterierna. Jag har inte sett någon uppgift på att de skulle kunna binda tungmetaller.

 

Därför skall du krydda ditt liv med alger

Du får en smak från havet och kan minska saltet. Du får optimalt med näring och kan leva längre och friskare. Reglerar blodsockernivån. Sänker kolesterolhalten i blodet. Motverkar blodtryckshöjning. Binder tungmetaller (cesium, strontium, bly, kvicksilver m fl). Är fiberrikt och förbättrat tarmfunktionen. Innehåller de essentiella EPA och DHA (omega-3). Har naturlig skyddsfaktor och antikbakteriell verkan. Du får ett starkt tillskott av de nyttiga ämnen du behöver, samtidigt som du får ett skydd mot onyttiga ämnen. Helt naturligt, inget syntetiskt.