Seaweed remedy for hypertension

Marine brown algae are just as efficient in lowering a too high blood pressure as are beta-blockers, the most usual medicines against hypertension. This is the result  of a research team at the Sahlgren hospital in Gothenburg, Sweden. Through his studies on overweight patients dr Marcin Krotkiewski got intererested in various kinds of dietic fibres. Marine brown algae are very rich in such fibres and as it appeared also control mineral balance of the body. These seaweed species posses the sympathetic quality to bind salt and to increase the level of potassium  – which is exactly what you wish to achieve with the catergory of hypertension patients which are sensitive to salt. Blood pressure level is lowered, the doctors think, either because seaweed pills cause a diminishing of natrium or because potassium increases or it is a combination effect. A great international study is now planned to find out if seaweed equals beta blockers. A treatment with seaweed pills has the same effect as a severe diet with salt restriction dr Krotkiewski and co-workers explain. However it is important to keep in mind that hypertension is not one particular disease but a symptom which may have different causes. Not all patients with a mild hypertension are salt sensitive. The investigation shows that also the non-sensitive patients had a decrease in blood pressure, even if it was not as strong as in the salt-sensitive group. The fact that there are no secondary effects from seaweed pills as regretably there often are from beta blockers makes seaweed a most interesting alternative to the conventional medicines. The present problem is that beta blockers are extremely well investigated but with side effects while seaweed pills up to now are known just as health food and are very little investigated  in this respect. Some doctors prescribe half – half.

Vet du skillnaden på alger och alger?

Alger är ett sammanfattande namn på olika organismer med helt olika egenskaper. Det är därför viktigt att veta vad man talar om när man talar om alger.

Makro-alger är stora. Man kan ta i dem en och en. Hit hör bland annat vad vi i dagligt tal kallar tång. Däri ingår flera olika alger såsom brunalger, rödalger och många grönalger.

Mikro-alger är mikroskopiskt små, vanligen encelliga eller kolonier av celler, som är oberoende av varandra. De är så små, att det kan finnas miljontals av dem i en enda liter vatten. Då ser vi dem som en vatten-blomning, en färgning av vattnet eller bara som en grumling, så att vi inte kan se särskilt djupt ned i vattnet. Hit hör bland annat Spirulina och de så kallade mördaralgerna. Ingendera av dessa alger har den avlägsnaste släktskap med någon makro-alg. En räka är faktiskt närmare släkt med en valfisk än Spirulina är släkt med knöltång eller bladtång. Ja till och med knöltången är närmare släkt med både räkan och valfisken än med Spirulina, för både växter och djur har samma sorts kromosomer och samma sortscellkärna. Spirulina däremot hör till cyanobakterierna och står biologiskt sett närmast vanliga bakterier, vilket inte hindrar att den också är nyttig och mycket rik på proteiner. Ännu mindre än Spirulina är ett par andra mikro-alger, som kan vara nyttiga: Chlorella och Dunaliella men just de råkar ha när släktingar bland makro-algerna, nämligen grönalger, som de flesta av oss känner till som påväxter på båtar, bryggor och förtöjningslinor med mera.

Vill man ha alger som ett kosttillskott för att till exempel binda bly och andra tungmetaller (strontium och cesium med flera) och föra ut dem ur kroppen, ja, då är det bara brunalger som gäller. Rödalgerna har också denna förmåga men i väsentligt lägre grad och grönalgers samt cyanobakteriers bindningsförmåga är bara marginell.

Vill man använda alger som kosttillskott för att få i sig jod och ett antal spårelement, som landodlade grönsaker  blivit allt fattigare på, på grund av det intensiva jordbruk, som numera bedrivs och varigenom jorden lakats ur, ja då skall man inte tänka så mycket på algernas systematik utan på deras ekologi: brunalger och rödalger växer i havet, som är rikt på spårelement. Chlorella hör hemma i sötvatten, Spirulina och Dunacella i söta och salta insjöar.

Alger är alltså beteckningen för ett antal arter i hav och i sötvatten, som inte behöver vara det minsta besläktade inbördes. Man måste veta vad man behöver och vilka algarter som innehåller just det man behöver.

Alger och vitaminer

Algkelpen  innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler, dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i havsvattnet om och  kring algkelpplantan.

Vitaminer i algkelpen per 100 g torrsubstans

Algkelp               A            B1         B2           Niacin           C          B6           B12      Folsyra

(IU)         (mg)     (mg)         (mg)            (mg)      (mg)         (pg)      (pg)

Laminaria          430          0,08     0,32          1,8               11         0,27          0,3

Tomater             200          0,08     0,03          0,3               20         0,11          0          28

Spenat            2600            0,12     0,3            1,0             100        0,18           0        140

Äpplen               0,02           0,03     0,2            5                0,03        0              5

Kål                      10            0,05       0,05        0,2               44          0,16          0           90

Tabellerna efter Arasaki & Arasaki 1983..

Alger och järn

För att kroppen ska bevara sin hälsa krävs också flera olika spårämnen. Dit hör exempelvis järn, koppar, selen, mangan och zink. Järn och koppar behövs bland annat för blodbildning. Brist på jod ger sjukdomen struma. Då en del  kelpalger är mycket jodrika finns det dock anledning till att vara  försiktig, ett långvarigt överskott på jod i kosten kan i vissa fall kan orsaka störningar i sköldkörtelfunktionen.

Innehåll av järn i kelpalgen Laminaria digitata jämfört med andra födoämnen:

Art                                          Torrvikt mg/100 g

Laminaria, Bladtång                15

Soyabönor                                 7

Spenat                                        3,3

Biff                                              3,6

Alger och kalcium

Algen är energifattig, men ändå mycket nyttig. Framför allt är deras innehåll av mineraler, spårämnen och vitaminer som de upptar ur havsvattnet och lagrar av stor vikt för oss. Kalcium fordras till exempel för att hjärtmusklerna ska kunna arbeta.

Innehåll av kalcium i algen Laminaria digitata jämfört  med andra födoämnen:

Art                                       Torrvikt mg/100g

Laminaria, Bladtång            800

Mjölk                                    100

Spenat                                   98

Ägg                                        65

 

 

Alger är mycket proteiner och lite fett

Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos de olika algkelparterna, men det varierar inom olika arter, med årstiderna, med kelpens ålder och växtplats. Dessutom kan människan inte tillgodogöra sig allt protein, vilket beror på att algkelpens cellväggar är svåra att spjälka. Om du kokar, steker, rostar, torkar eller djupfryser kelpen blir det lättare att utnyttja proteinet. Vi människor har också svårt att tillgodogöra oss kelpens kolhydrater. Många anser dock att efter en tids tillvänjning kan dessa speciella kolhydrater också tillgodogöras. Innehållet av fett är lågt och i vissa grön- och rödalger finns omättade fettsyror, vilka anses ha en förebyggande verkan på hjärt- och kärlsjukdomar. Vid försök med råttor som fick en diet på 5% torkade, ätliga kelpalger, sänktes deras kolesterolhalt i blodet.

Alger innehåller fibrer

Det viktigaste kostrådet man kan ge är att äta en fiberrik och fettbalanserad kost. Kelpalger innehåller höga halter av fibrer, speciellt en sort som vi vanligen får för lite av, nämligen vattenlösliga fibrer. Enligt Nationalencyklopedin har de ”gynnsam effekt på blodsockerhalten och insulinsvaret efter en måltid och kan även sänka blodets kolesterolmängd”. De kan alltså hindra att man får diabetes och sjukdomar i hjärtat och blodomloppet. Kelp innehåller även en massa andra nyttiga ämnen, dessutom kan kelp ha en renande effekt, då de kan ta upp och forsla bort skadliga tungmetaller i din kropp. Alla gröna växter bildar näring genom att förena koldioxid och vatten med hjälp av solenergi. De bildar socker som i sin tur omvandlas till stärkelse. Bruna och röda alger kan också bilda näring, men då de utnyttjar en annan del av ljuset bildas inte socker och stärkelse utan något som kallas agar och alginat och carragin. Dessa ämnen kan inte spjälkas i tarmen, vilket innebär att de binder tungmetaller i kroppen. Tungmetaller som bly, arsenik, kvicksilver och kadmium är giftiga om man får i sig för mycket av dem. De kan bland annat leda till hjärn-, hjärt- och skelettskador på barn och vuxna. Genom att äta kelp binds till exempel bly som finns i tarmen så att det inte kan komma ut i blodet. Även lagrat bly som passerar tarmen binds där och följer med ut i toaletten. På två månader kan man bli av med cirka hälften av de tungmetaller som kroppen bär på.

Alger har nyttigt fett

Om du äter alger minskar risken för hjärtinfarkt, blodproppar och åderförfettning. Det hävdar medicinprofessorn Anders Gustafson och marinbiologen Torgny von Wachenfeldt, i tidningen Må Bra. Förklaringen de ger, är att alger innehåller stora mängder Omega 3 – ett slags fett som tunnar ut blodet. Även fisk som äter alger innehåller det nyttiga fettet. Fram för algbiffar på matbordet!

Alger – Vad är det?

De växter som finns i havet,  består till övervägande del av alger. Alger har inga frön, rötter, stjälkar eller blad, då de kallas för bålväxter då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algerna hör alla de stora tångarterna som vi kallar för kelp.

Alger är den bästa detoxen för din kropp

Algerna hjälper din kropp att bli av med gifter som samlats in i kroppsvävnaden genom maten och omgivningen. Nuvarande forskning visar att vi lever i en omgivning full av kemikalier – kanske så många som 70.000 st som är farliga för kroppen. Vid en studie av blodet på nyfödda visade det sig att de hade 287 olika industrikemikalier, av dessa många som vi vet orsakar cancer och en del är skadliga för hjärnan och nervsystemet. Algerna och då särskilt alginaterna som finns i de bruna algerna tar med sig de samlade tungmetallerna och de radioaktiva isotoperna,  det vill säga de binder upp dessa ämnen som sedan följer med ut naturligt ur kroppen och hindrar kroppen för att absorbera dem. För exempelvis rökare som samlar på sig mycket strontium och kadmium, hjälper algerna till att föra bort detta. För de som arbetar i miljöer som hårsalonger, målning, tryckerier,hygienister, mekaniker och tandläkeri utsätter sig för större risker än genomsnittsbefolkningen av farliga ämnen. Konsumerar man alger motverkar man denna påverkan.  Att hjälpa din kropp att bekämpa strålningsgift och skydda den från farliga effekter är en annan viktig funktion för algerna. En källa av strålningsgift i omgivningen är den luftburna radioaktiva joden-131, orsakad av läckor från kärnkraftverk och vapen och tester av dessa i hela världen. Joden-131 finns inte bara där du andas utan också på land där marken och jordbruket med djuren finns och kan hamna på ditt matbord. Faran med denna isotop är att den lätt tas upp av sköldkörteln. Var 18:e minut passerar hela blodvolymen genom sköldkörteln, där joden-131 kommer att absorberas av sköldkörteln om den tillåts. Denna körtel är extremt viktig och mycket aktiv – faktum är att sköldkörteln ersätter sig själv var tredje till fjärde månad och producerar nya celler det vill säga varje ny cell (DNA och RNA) som duplicerar sig själv under tiden som den påverkas. Om istället sköldkörteln och andra organ som lagrar jod är fylld med hälsosam jod, det vill säga jod-127 från algerna, skyddar det  sköldkörteln. Därför är det viktigt att hålla sköldkörteln och den övriga kroppen försedda med viktiga mineraler. Algerna är den absolut bästa källan för nyttigt jod. Både jod-131 och det radioaktiva strontiumet-90 kommer ut i naturen genom läckor  i kärnkraftverk och olyckor med kärnkraft. När detta har kommit ut i luften koncentrerar sig detta i kalciumrik mat som mjölk och gröna löv. När radioaktiviteten blandas med kalcium i maten och du äter detta kommer detta in i benmärgen och kan skada immuniteten och blodceller. Men om du kontinuerligt konsumerar alger kan du få bort dessa från benmärgen eftersom det hela tiden läcker ut radioaktivitet från benmärgen som fångas upp av blodet. Och det (strontium-90) går ut den normala vägen, så mycket som 90 procent kan absorberas. Studier visar att alginater, en osmältbar komponent av algerna binder det radioaktiva strontiumet som formar en strontium alginat som följer med ut den naturliga vägen. Forskning visar att algerna utöver att binda strontium-90 också binder barium, tenn, kvicksilver, zink, kadmium och mangan; alginaterna kan binda dessa ämnen och ta med sig dem ur kroppen. Algerna skyddar dej från många föroreningar och radioaktivitet  och är en effektiv rensare av alla sorters ämnen som inte hör till kroppen, både som kommer i framtiden och som du redan har fått i dej. Algerna neutraliserar de fria radikalerna, höjer oxidationen, och skyddar dej allmänt från stress. Algerna har använts för att få rent syre både i ubåtar och i rymdskepp.