Alger i algkokkonst

Vilka alger kan vi samla själva på västkusten? När Var Hur? Hur skall de torkas och bevaras? Vad kan vi hitta i kinesaffärer och hälsokostbutiker? Är det något vi bör undvika? Hur påverkar algmjöl ett bröd, alginat en inläggning? Vi kan använda färska alger, torkade alger, algmjöl och renframställda konsistensgivare som alginat. Simma lugnt även om strömmen är strid.

Alger i västerländsk kokkonst

Vad vi borde veta om alger. Varför är årets skörd av rödalgen nori enbart i Japan värd 230 miljarder yen, varför finns där ytterligare 100 arter som ätes? Varför odlar Kina 2 miljoner ton av brunalgen hai-dai? Varför hämtade Inkafolket stillhavstången Durvilles upp till över 2000 meters höjd?

Vad kan vi själva använda och med vad skäl: för hälsans skull, för utdrivning av tungmetaller eller rent av gastronomiskt?

Alginat, agar och carragen är konsistensgivare i bröd och pizza, glass och tårtdekorationer, skydd mot uttorkning och bakterieangrepp i aladober. Kort sagt: Alger finns redan i västerländsk kokkonst, men vad kan vi göra mera av algen?

Alger är näringsrika

De innehåller i stort sett alla vitaminer vi behöver, i synnerhet B6 och B12 plus mineraler och spårämnen. Alger är dessutom mycket proteinrika och de innehåller också kostfibrer som är nyttiga för oss alla eftersom de skyddar mot tarmsjukdomar. Vår normala  ämnesomsättning kräver en hel mängd spårelement. I kroppens enzymer ingår små mängder av en rad olika ämnen och för att ämnesomsättningen ska fungera ordentligt så måste alla de här spårämnena och enzymerna finnas på plats. Huvudskälet till att vi ska äta alger är att att vi inte längre kan vara säkra på att vår föda innehåller alla mikroelement vi behöver eftersom jordbruket har blivit så effektivt. Vi tar ut tre gånger så många skördar på varje tunnland så jorden blir utarmad och innehåller allt lägre halter av de här spårelementen. De sura regnen som uppstår på grund av alla luftföroreningar vattnar också ur och förstör jordarna. Förutom att alger har alla de konventionella fördelarna med att de innehåller så mycket som är nyttigt för oss så finns det ett annat plus.Alginaten, det vill säga fibrerna i tången, binder tungmetaller. Får man till exempel arsenik, kadmium, kvicksilver eller bly i födan, så binds ämnet av alginatmolekylen och förs ut ur kroppen. Många människor mår dåligt utan att läkarna kan hitta något fel på dem och det kan bero på att de har tungmetaller i kroppen.

Alger och bad

Just det, man kan bada i alger och redan för 5.000 år sedan visste de gamla grekerna hur nyttigt det vara att bada i algbad. Sedan spred det sig till Europa och till orten Spa och därifrån har vi namnet på en kurort som kallas för spa. Så bada gärna i algbad. Din kropp och speciellt din hud blir mycket skönare.

Alger och skelettet och strontium

Skelettet renas från strontium. Det låter otroligt men det är faktiskt sant. Också lagrat radioaktivt strontium kan algerna befriar oss från. Varje dag lossnar en del molekyler från sin plats följer med blodet och hamnar kanske i en matsmältningsvätska och därmed tarmen. Om den radiaksmittade ingenting gör kommer det radioaktiva strontiet att från tjocktarmen passera tillbaka till blodet och sedan på nytt deponeras i skelettet. Om den radiaksmittade äter alger binds strontiet och förs ut ur kroppen.

Alger mot radioaktivt nedfall

Lika bra som alginaten binder strontium lika bra binder de deras radioaktiva isotoper. Finns det några sådana i grönsaker, mjölk och kött och man äter lite alger före eller till maten, så binds isotoperna och förs ut ur kroppen. Får man inga alginat samtidigt med den radiaksmittade maten, passerar isotoperna tarmväggen, tas upp av blodet, deponeras i skelettet och utsänder därifrån sin farliga strålning.

Underverket alger

Algernas många nyttigheter överträffas ändå av underverket att de kan binda tungmetaller som bly, kadmium och sådant som vi inte bör få i oss för mycket av. En tredjedel av algkapseln utgörs av ett ämne som heter alginat och som är garanterat näringslöst. Det består av jättemolekyler ungefär som cellulosa och vi kan inte spjälka dessa långa molekylkedjor. Därmed hör de till kostfibrer den energimässigt onyttiga delen av vår föda som förebygger tarmsjukdomar och andra välfärdssjukdomar

Alginat mot tungmetaller. Tror du att din föda är fri från bly och kadmium?  Jag skulle gärna vilja dela denna förhoppning med dej. Men bly, kadmium och kvicksilver sprids i tusentals ton ut i naturen genom konstgödsling (vi hittade det senast i pasta från Kungsörnen, vetet var odlat på Gotland), avloppsslam på åkermark, bilavgaser, sopförbränning och kommunala reningsverk.

Är du orolig att några milligram kan hamna i dig av och till? Ta algkapslar! Deras alginat binder tungmetallerna så hårt att de inte kan tas upp av blodet utan följer med de osmältbara delarna av födan ut ur kroppen.

Alger och fostervatten

Om livet började när jorden fick hav och atmosfär och   ett ozon-skikt till skydd mot solens ultravioletta strålar och om vi jämför denna tid med ett dygn, då har människan funnits i tio minuter och varit jordbrukande i två sekunder.

Sedan dess har vi hunnit åstadkomma en hel del och det är egentligen bara  havet som står kvar någorlunda oskadat. Därmed inte sagt att havet inte skulle ha förändrats under årmiljoner. När det först lade sig till ro i jordens svalnande svackor var det ju sötvatten. Sedan har salthalten efter hand stigit till nuvärdet 30-34 promille. Alla salterna har inte ökat i samma takt som koksaltet. Urhavet höll relativt sett mycket mer kalium och mycket mindre magnesium än nutidens hav.

Detsamma gör människans blodvätska. En fascinerande teori påpekar att jämförelsetalen (blodvätskan har nästan dubbelt så mycket kalium men bara en sjuttondel så mycket magnesium som nutida havsvatten) visar att blodserum har exakt samma proportioner som havsvattnet hade när de första ryggradsdjuren lämnade havet och gick upp på land. Vårt blod är rätt och slätt ett fossilt havsvatten – vårt fostervatten likaså.

Bevisbart eller inte men säkert är att vårt blod är en fruktansvärt konservativ vätska som inte tillåter några förändringar i salthalt eller andra värden.

Alla grundämnen finns i havet utom de tyngsta och obeständiga. Algerna är därför rika på åtskilliga ämnen som saknas i landväxterna. Jod och selen är sådana ämnen som människokroppen behöver i små mängder och som det är  garanterat gott om i algerna. Men hur är det i landväxterna? I stort sett är ju det genom dem du skall  få  ”allt det du till livets uppehälle behöver”.

Visste du att Sverige har ett strumabälte där jorden är så fattig på jod att människorna blir sjuka om de enbart lever på dess gröda? Från Västernorrland och norra och östra delarna av Jämtland sträcker sig strumabältet söderut genom praktiskt taget hela Gävleborg och Kopparberg in i Värmland, Västmanland och norra Östergötland. Från Östgötaslätten sträcker det sig in i Jönköpings län, Kalmar län och delar av Kronobergs län. I naturligt tillstånd skulle upp till 15-30 procent av befolkningen få struma på grund av jodbrist om ingenting gjordes. Det är tack vare jodat salt och jodade kor som flertalet klarar sig.

Alger och jodtabletter. Märk väl det är alger jag rekommenderar och inte jodtabletter. Algerna ger en liten och naturlig påspädning av det normala jodintaget och detta är i underkant. Jodtabletterna har en helt annan funktion. De ger en kanondos. De skall bara sättas in om man vet att en viss del av befolkningen lever i en miljö med farliga mängder radioktivt jod. Idén är att tabletten skall levererar så mycket ofarligt jod att på varenda plats i sköldkörteln där en jodmolekyl skulle kunna behövas skall det redan sitta en sådan där neutral molekyl. Därmed skulle vi inte ta upp utan utsöndra det radioaktiva som vi eventuellt  får i oss. I en katastrofsituation kan man under en vecka ta sådana tabletter men håller man på längre riskerar man jodförgiftning.

Jag nämnde att marken kan lida en naturlig brist på vissa naturliga ämnen. Pressen ägnar mycken uppmärksamhet åt en onaturlig brist om är ännu allvarligare – den vi åstadkommer själva genom surt regn. Tyskarna och engelsmännen sänder oss flera 100 tusen ton svavel per år. Och du själv syndar mot naturen när du kör bil.

Resulatat blir i alla fall att regnet lakar ut ur jorden dessa salter och spårelement, som både växterna och vi behöver. Bröd, grönsaker, rotfrukter och kött är inte längre näringsmässigt riktigt så fullständiga som de ha varit. Med algerna är det tvärtom. Dels lever de ju i en miljö som inte saknar ämnen och dels har de ju som sagt en enastående förmåga att anrika åtskilliga av havets sällsynta ämnen.

 

Varför alger?

Välkommen till algvärlden. Algerna har förmåga att binda tungmetaller och brunalgerna är i särklass bäst. Kolhydratet som bygger upp deras cellväggar, alltså deras motsvarighet till landväxternas cellulosa, kallas alginat och utgör det ämne, som har denna märkliga förmåga att till sin molekyl binda tungmetaller. Eftersom ett alginat inte kan spjälkas av saliv och tarmsaft lämnar det kroppen med avföringen precis som andra kostfibrer. Rödalgerna har motsvarande ämnen som carragen, agar med flera och även de har god förmåga att binda tungmetaller. Grönalgerna kan bilda vanlig cellulosa, de liknar våra landväxter för mycket, men märkligt nog har man även hos dem påvisat  en sådan förmåga, fast väsentligt svagare. Spirulina däremot hör till blågröna  organismer som ibland kallas alger,  men som botaniskt sett är närmare släkt med bakterier. De kan inte binda tungmetaller.

Binder algerna alla ämnen lika bra? Nej vad de binder är vissa ämnen, framför allt tungmetaller som bly, koppar, zink, kvicksilver, kadmium, kobolt, radium och de binds oavsett om de är radioaktiva eller inte. Detta är en mycket viktig egenskap, för bly, kadmium och kvicksilver är ju ämnen som har en tendens att uppträda som miljögifter. Hur vet vi  till exempel att inte våra grönsaker vuxit mindre än 50 meter från en högtrafikerad väg och därför kan hålla en olämplig blyhalt? Den dag som Tjernobylmolnets radioaktivitet har spritts och blandats eller sönderfallit under anmärkningsvärda nivåer både i gröda, boskap och vilt, den dagen kommer vi fortfarande att ha kvar tungmetaller i födan.

Måste man äta alger samtidigt med den föda man är orolig över? Nej, hur otroligt det än verkar, så kan även isotoper som redan har kommit in i kroppen rensas ut i efterhand. Om någon fått i sig till exempel radioaktivt strontium, då förs detta omkring med blodet tills det deponeras i skelettet. Där kommer något oroande in. Även måttliga mängder mängder kan sitta och bombardera kringliggande celler med radioaktiv strålning. Därför bör radioaktivt strontium inte få  finnas kvar i kroppen hur länge som helst. Dessbättre är det så att varje dag lossnar någon procent av strontiummolekylerna och ger sig ut i blodet. Blodet förser saliv, magsaft, bukspott, galla och tarmsaft med vätska. Alltså hamnar en hel del av dessa molekyler på drift i tarmkanalen. Normalt har vi ingen glädje av detta. I tjocktarmen återuppsugs det mesta av tarmvätskan och med den all vår näring, men tyvärr också strontiet, som sedan söker sig en ny plats i skelettet. Endast om vi har alginater i födan bryts kretsloppet, strontiumisotoper binds vid en alginatmolekyl och förs ut ur kroppen. En behandling av mot strontium i skelettet förutsätter alltså en regelbunden rätt kraftig alginattillförsel under åtminstone några månader.

Att alger i födan är ofarligt visas bland annat av att stora algätare som japaner och koreaner inte har någon ökning av anemi eller andra bristsjukdomar. Tvärtom har det skrivits mycket om att algätande befolkning har klart lägre halter av tarmcancer. I normalfallet, att man vill skydda sig mot upptagning av tungmetaller, är situationen en helt annan. Tar man alger i en eller annan form till en måltid, eller kanske ännu hellre före den, blir bindningen av eventuella tungmetaller i födan mycket hög. Denna skillnad mellan en nära hundraprocentig bindning av vad som finns i tarmkanalen och en kanske knappt enprocentig bindning av vad som finns i skelettet är därmed förklarad. I förra fallet kom alginaterna i kontakt med alla molekylerna, i det andra fallet, eftersom algerna aldrig kommer in i blodet och ut i kroppen, kan de bara ta hand om den lilla del som lossnar och som råkar komma ut i tarmen.

Är det viktigt i vilken form man får algerna? Nej, inte alls! Det verksamma ämnet alginat, är också det vanligaste ämnet. Procenten alginat varierar mellan olika algsorter. Det påverkas inte av kokning, stekning eller bakning som vissa vitaminer. Den tungmetallbindande effekten är alltså densamma oavsett om man själv plockar färska alger eller blöter upp torkade eller bakar bröd med algmjöl.

Om algerna är så fantastiska på att binda tungmetaller, gör de inte det redan i havet? Jo, givetvis, men i rent havsvatten är halten av tungmetaller mycket, mycket lägre än i vår industrialiserade landmiljö. Normalt finns där alltså små mängder av tungmetaller liksom alla andra grundämnen. Undantagvis, i områden med stora industriutsläpp, förekommer höga värden. Men till och med då är de ofarliga, för alginaten spjälkas ju inte och de släpper inte ifrån sig de stenhårt bundna metallerna. Tvärtom, de har med största sannolikhet kvar en god potential att ta upp en ännu större kvantitet tungmetaller om de påträffar några i tarmen, men givetvis bör man se till att få alger från rena vatten.