Alger och strålningsfara

Socialstyrelsen förbjuder strängeligen att man talar om vad som hjälper mot strålningsfara i marknadsföringen. Orsak: sådant är förbehållet läkemedel! Det finns ämnen som binder cesium också. En hel rad undersökningar visar att vid djurförsök har Preussiskt blå och besläktade ämnen minskat upptagning och behållande av cesium. Tyvärr förefaller det vara oprövat på människor och jag har inte hört något om att vare sig socialstyrelsen eller strålskyddsinstitutet startat några försök. Men det ska ju inte bli några fler Tjernobylkatastrofer eller Fukushima…………..

Själv äter jag regelbundet alger. Inte av oro för strålningsfaran, som jag tror är blygsam i västra och södra Sverige. Nej, jag tror att vår hälsa är mer påfrestad av de vanliga tungmetallerna, främst bly och att det som gör att vi känner att  vi mår bra av alger är spårämnena.

Mitt mest angelägna råd vill jag rikta till myndigheter och fördelare av forskningsresurser: uppmuntra och understöd en förutsättningslös forskning kring de ämnen som kan hjälpa oss mot radioaktiv strålning i födan!

Alger och överkänslighet och jod

Livsmedelsverket har givit ut ett häfte i en serie om livsmedel som kan ge överkänslighetsreaktioner. Det kan vi få av det mesta. Jodhäftet står i serien mellan ett om sojaprotein och ett om mjölk, andra nyttiga födoämnen som några få är känsliga mot. Massor av allergiker lider av överkänslighet mot räkor och jordgubbar utan att vi andra behöver gå ut med varningar eller sluta äta dem.

Livsmedelsverkets broschyr är sansad, den talar om ”sällsynta fall”. Ett fall av jodstruma har observerats i Finland och två fall av motsatsen, jodbasedow har rapporterats i Norge,  sannolikt orsakade av konsumtion av kelp. Mot detta står att i hela världen har 300 millioner människor endemisk struma, människor som det inte är något organiskt fel på, men vars miljö är så jodfattig att det är för litet jod i deras föda.

Beträffande mammor och amning är det riktigt, att jod avsöndras effektivt i modersmjölken. Därav följer först och främst att Livsmedelsverket i nämnda häfte rekommenderar ett tillskott på 0,025 mg jod per dag vid graviditet och 0,05 mg per dag vid amning ”för att förse modern med det extra jod som utsöndras med mjölken”. Men därav följer också att moderns jodintag bör kontrolleras under amningen och hon bör också undvika hög tillförsel av jod under graviditeten. En till två tabletter per dag bör vara lagom. Vid fall av jodstruma i litteraturen har modern intagit minst 12 mg per dag (motsvarande 85 algtabletter per), vanligen mycket mer.

Världshälsoorganisationen WHO och FNs livsmedelsorganisation FAO har inte satt någon övre gräns för jod i födan. De har inte funnit att någon sådan behövs. Svenska Livsmedelsverket har ett högsta acceptabla intag på 1 mg (förmodligen beräknat som tio gånger den väl fastställda undre gränsen för vårt jodbehov). Det är en märklig siffra, eftersom in frisk människas normala utsöndring med urinen i ett normalt  område i USA är 1,5 mg per dygn. Normal utsöndring ligger alltså 50% över  Livsmedelsverkets högsta acceptabla intag!

I behandling av astma har man använt chockdoser av 4 gram (!) jodid per dag fyra dagar i veckan med tre dagars paus och hållit på i månader. Då fick en patient på 200 sköldkörtelförstoring och en patient på 600 fick struma, men då var det också fråga om joddoser 10 000 gånger större än de mängder vi diskuterar som lämpliga.

Likafullt ser jag allvarligt på frågan. Man kan ju aldrig vara säker på att inte någon som upptäckt att han mår ypperligt av rekommenderad  dos får för sig att då bör man ju må kanonbra av en kanondos.

Alger och jod och radioaktiva ämnen

Som jag förklarade i artikeln för ett år sedan är detta två helt skilda saker. Vi behöver ett litet men viktigt tillskott av jod till födan därför att svenska jordar alltid varit jodfattiga och nu blir det  alltmer genom det sura regnet. Jodpreparaten, däremot, ger en avsiktlig jättedos, som man tar enbart vid en katastrof för att så att säga ha varje jodplats i sköldkörteln och dess hormoner upptagen av ofarligt jod ifall man skulle utsättas för radioaktivt jod. Men så starka jodtabletter får bara tas någon vecka och mer behövs inte, för allt radioaktivt jod sönderfaller mycket snabbt.

Alger binder tungmetaller

Vad jag skrev för ett år sedan var nytt för många, men är vetenskapligt väldokumenterat sedan  20 år. I år har det kommit många nya artiklar, som alla stöder att alginater binder tungmetaller, inte minst strontium och dess radioaktiva isotoper och för dem ut ur kroppen. Däremot hör inte cesium till den ämnesgruppen och påverkas inte. Men cesium kan ju kroppen  själv rensa ut så småningom via njurarna. Det har inte så lång biologisk uppehållstid i kroppen. När det gäller alger som cancerförebyggande medel och som jag försiktigtvis inte skrivit om ännu är bilden mer komplicerad. Flertalet undersökningar visar klar hämning av svulstbindningar, men enstaka går emot.