Havsvatten och fostervatten.
Om livet började när jorden fick hav och atmosfär och ett ozon-skikt till skydd mot solens ultravioletta strålning, och om vi jämför denna tid med ett dygn; då har människan funnits i fem minuter och varit jordbrukande i två sekunder.
Sedan dess har vi hunnit åstadkomma en hel del och det är egentligen bara havet som står kvar någorlunda oskadat. Därmed inte sagt att havet inte skulle ha förändrats under årmiljonerna. När det först lade sig till ro i jordens svalnande svackor var det ju sötvatten. Sedan har salthalten efter hand stigit till nuvärdet 30-34 promille. Alla salterna har inte ökat i samma takt som koksaltet. Urhavet höll relativt sett mycket mer kalium och mycket mindre magnesium än nutidens hav.
Detsamma gör människans blodvätska. Den har nästan dubbelt så mycket kalium men bara en sjuttondel så mycket magnesium som nutida havsvatten (relaterat till natriumhalten).
En fascinerande teori påpekar att jämförelsetalen visar att blodserum har exakt samma proportioner som havsvattnet hade när de första ryggradsdjuren lämnade havet och gick upp på land. Vårt blod är rätt och slätt ett fossilt havsvatten – vårt fostervatten likaså! Bevisbart eller inte, säkert är att vårt blod är en fruktansvärt konservativ vätska, som inte tillåter några förändringar i salthalten eller andra värden.
Alla grundämnen finns i havet utom de tyngsta, obeständiga. Algerna är därför rika på åtskilliga ämnen som kan saknas i landväxterna. Jod och selen är sådana ämnen som människo-kroppen behöver i små mängder och som det är garanterat gott om i algerna. Men hur är det i landväxterna? I stort sett är det ju genom dem du skall få ”allt det du till livets uppehälle behöver”.
Sveriges strumabälte.
Visste du att Sverige har ett strumabälte, där jorden är så fattig på jod att människorna blir sjuka om de enbart lever på dess gröda? Från västernorrland och norra och östra delarna av Jämtland sträcker sig strumabältet söderut genom praktiskt taget hela Gävleborg och Kopparberg in i Värmland, Västmanland och norra Östergötland. Från Östgötaslätten sträcker det sig in i Jönköpings län, Kalmar län och delar av Kronobergs län. I naturligt tillstånd skulle upp till 15-30 procent av befolkningen få struma på grund av jodbrist om ingenting gjordes. Det är tack vare jodat salt och jodade kor som flertalet klarar sig.
Se även Läkartidningens artikel om jod.
Algtabletter och jodtabletter.
Märk väl, att det är algtabletter jag rekommenderar, inte jodtabletter. Algerna ger en liten och naturlig påspädning av det normala jodintaget, om detta är i underkant. Jodtabletterna har en helt annan funktion. De ger en kanondos. De skall bara sättas in om man vet att en viss del av befolkningen lever i en miljö med farliga mängder radioaktivt jod. Idén är att tabletten skall leverera så mycket ofarligt jod att på varenda plats i sköldkörteln där en jodmolekyl skulle kunna behövas, skall det redan sitta en sådan neutral molekyl. Därmed skulle vi inte ta upp utan utsöndra det radioaktiva, som vi eventuellt får i oss. I en katastrofsituation kan man under en vecka ta sådana tabletter, men håller man på länge riskerar man jodförgiftning. Man kan inte ta dem regelbundet utan läkarkontroll.
Fosterjorden och dess brister.
Vi nämnde, att marken kan lida en naturlig brist på vissa nyttiga ämnen. Pressen ägnar mycken uppmärksamhet åt en onaturlig brist, som är ännu allvarligare – den vi åstadkommer själva genom surt regn. Tyskarna släpper ut mängder av svavel som hamnar i Sverige – 46.000 ton från Ruhrområdet och 52.000 ton från östra tyskland. Engelsmännen sänder oss 62.000 ton från Manchesterområdet, och du själv syndar mot naturen när du kör bil.
Resultaten blir i alla fallen att regnet lakar ut ur jorden dessa salter och spårämnen, som både växterna och vi behöver. Bröd, grönsaker och kött är inte längre näringsmässigt riktigt så fullständiga som de har varit. Med algerna är det tvärtom. Dels lever de ju i en miljö som inte saknar några ämnen och dels har de ju som sagt en enastående förmåga att anrika åtskilliga av havets sällsynta ämnen.
Underverket.
Algernas många nyttigheter överträffas ändå av underverket att de kan binda tungmetaller: bly, kadmium och sådant som vi inte bör få i oss för mycket av. En tredjedel av algtabletterna utgörs av ett ämne som heter alginat och som är garanterat näringslöst. Det består av jättemolekyler, ungefär som cellulosa, och vi kan inte spjälka dessa långa molekylkedjor. Därmed hör de till kostfibrer, den energimässigt onyttiga delen av vår föda som förebygger tarmsjukdomar och andra välfärdssjukdomar. Kost-hälso-gruppen inom 1982 års livsmedelskommitté anbefallde svenska folket att dubbla sitt fiberintag. Det är därför bagar´n häller kärnor och boss ovanpå brödet. Brukar du peta bort det, så tag ett par algtabletter extra istället.
Alginat mot tungmetaller.
Tror du, att din föda är fri från bly och kadmium? Vi vill gärna dela denna din förhoppning. Här är några siffror över årsmängder som sprids i naturen:
Bly Kadmium Kvicksilver
Konstgödsel 40 5 0,09
Avloppsslam på åkermark 20 0,7 0,5
Bilavgaser 1140 0,02 0,01
Sopförbränning 20 3 0,8
Kommunal reningsverk 20 2 1,5
Kilo? Nej, ton!
Siffrorna är hämtade från Statens Naturvårdsverk, Tungmetaller och organiska miljögifter i svensk natur. Vi ger skriften fem getingar men som TV om rysarna: avrådes för folk med svaga nerver.
Är du orolig att några milligram kan hamna i dig av och till? Ät algtabletter! Deras alginat binder tungmetallerna så hårt att de inte kan tas upp av blodet utan följer med de osmältbara delarna av födan ut ur kroppen.
Algtabletter mot radioaktivt nedfall.
Lika bra som alginaten binder strontium och cesium, lika bra binder de deras radioaktiva isotoper. Finns det några sådana i grönsaker, mjölk eller kött och man tar ett par algtabletter före eller till maten, så binds isotoperna och förs ut ur kroppen. Får man inga alginat samtidigt med den radiaksmittade maten, passerar isotoperna tarmväggen, tas upp av blodet, deponeras i skelettet och utsänder därifrån sin farliga strålning.
Skelettet renas från strontium.
Det låter otroligt, men det är faktiskt; också lagrat radioaktivt strontium kan algtabletterna befria oss från. Varje dag lossnar en del molekyler från sin plats, följer med blodet och hamnar kanske i en matsmältningsvätska och därmed i tarmen. Om den radiaksmittade ingenting gör, kommer det radioaktiva strontiet att från tjocktarmen passerar tillbaka till blodet och sedan på nytt deponeras i skelettet, på nytt sända ut sin cancerframkallande strålning. Om den radiaksmittade tar några algtabletter, binds strontiet och förs ut i kroppen. Se avhandling; Stara och Waldron-Edward 1967.
Då vi inte vill ha främmande ämnen med som man får vid tillverkning av tabletter, går det att få ett algmjöl med alla spårelement och vitaminer, samt alginaternas förmåga att binda tungmetaller och deras radioaktiva isotoper som strontium och cesium i tarminnehållet och som kan föra ut detta oönskade ur kroppen. Tag en halv tesked algmjöl i samband med varje måltid dvs 3 ggr/dag.