Irländsk mossa och Gaffel tång

Chondrus crispus som växer vid Nordatlantens kuster, har sedan gammalt använts av kustbefolkningen i hushållet som geléämne. Ur råvaran extraheras carragen, som liknar agar. Förr användes det i hostmediciner, men även som medel vid diarréer, magsår och blåskatarr. Det mesta av carragenet produceras i USA. Det används numera som konsistensgivare i tusentals dagligvaror (krämer, chokladmjölk, puddingar, glass, bakmedel). Ett närbesläktat ämne är furcellaran som utvinns ur rödalgen Furcellaria fastigita, gaffeltång. Produkten används främst inom livsmedels- och konfektyrindustrin. Kan lätt plockas i Sandviken på Rörö.

Praktisk användning av alger och tång

Havsalgerna och tång är en värdefull naturtillgång. Med alger och tång som råvara kan en lång rad produkter framställas. Detta har man känt till länge. Under 1600- och 1700-talen utvann man soda för glastillverkning, och hela 1800-talet utgjorde algerna och tång råvaran vid jodframställning. Under första världskriget framställdes krut av alger och tång. I vårt eget århundrade utvinner kemisterna allt fler och fler produkter. Det är framför allt ur röd- och brunalger som man nu för tiden får ämnen som används i en mängd olika industrier. Agar är en av de äldsta produkterna och framställdes redan på 1600-talet i Japan. Den utgörs av ett torkat gelé, som fås ur diverse rödalger. Algerna och tången torkas, bleks och tvättas, därefter extraheras agar med kokande vatten. Lösningen renas sedan på olika sätt, och slutprodukten erhålles genom frysning. Agar används på många sätt inom livsmedelsindustrin. Den kan användas som emulgeringsmedel och klarmedel för vin och öl. Det har även medicinsk användning som avmagringsmedel, laxativ och läkning av sår.

Algerna, tång och vatten

Vattenståndsväxlingar har stor betydelse för vegetationens utbildning. Vid de flesta kuster finns ett mer mindre kraftigt tidvatten. Skillnaden mellan högvatten och lågvatten är vanligtvis omkring 1,5 – 3 meter, men i vissa områden kan skillnaden vara så stor som 17 – 18 meter. Vid vår västkust är tidvattnet endast några decimeter, Rörö 4 decimeter, och minskar mot söder. Större betydelse har de vattenståndsväxlingar som förorsakas av vindar och lufttrycksändringar. Under vinterhalvåret registreras i regel de högsta och lägsta vattenstånden. Skillnaden kan vid enstaka tillfällen uppgå till 1,5 meter. Man kan indela området av stranden, som påverkas av havet, i tre zoner: supralitoralen, det område ovanför vattenytan som påverkas av vågskvalp och stänk, litoralen, den zon där vattenståndet växlar och sublitoralen, den zon som aldrig blottläggs.

Algerna och tång

Algerna och tång behöver samma näringsämnen, som de högre växterna. Nitrat och fosfat hör till dem som direkt påverkar tillväxten. Halten av dessa ämnen varierar med årstid och plats. På sommaren kan det ibland uppstå brist; då minskar tillväxten. I förorenat vatten finner man emellertid ofta höga halter av nitrat och fosfat, som kan ge massförekomst av vissa arter eller slå ut andra känsliga arter.

Algerna och tång

Vid kusterna blir havsvattnet ofta utsötat. Man räknar med genomsnittlig salthalt i världshaven på 35 0/00. Utanför Göteborg (Rörö) är vattnet mellan 20 – 25 0/00, i Öresund 10 – 15 0/00 och i Östersjön 7 0/00 och lägre. Den låga salthalten påverkar algernas och tångens storlek så att vissa arter blir mindre och andra försvinner.

Alger och tång kan ha många olika färger

Dessa beror på de färg eller pigmentkorn som finns i cellerna. Färgämnen behövs för fotosyntesen, genom vilken de kan bygga upp energirika, organiska ämnen av koldioxid, vatten och solljus. Bentosalgerna kan med avseende på färgen indelas i fyra grupper: grönalger, brunalger, rödalger och blågröna alger. När solljuset tränger ned genom vattnet försvagas det och färgsammansättningen ändras. Av ljusets färger absorberas i kustvatten de röda och blåa snabbast, så att under cirka 10 meter endast grönt ljus återstår. Grönalgerna använder i första hand rött ljus för fotosyntesen, och får därför svårare att klara sig när djupet ökar. Utanför Rörö har man uppmätt, att det på 3 meters djup finns cirka 10% av det röda ljuset kvar, och på 7 meter endast 1% kvar. Brunalgerna har utom klorofyll brungula färgämnen som kan absorbera grönt ljus. De har sin största utbredning ett stycke ned i vattnet. Belysningens styrka och färg påverkar alltså vegetationen i vertikal led.

Algerna och tång har ett mycket skiftande utseende.

Somliga är klotrunda, en del trådlika, andra bladlika eller buskformiga. Storleken varierar från mikroskopiskt små, encelliga organismer till flercelliga, meterlånga växter. De små, encelliga algerna lever ofta fritt svävande och bildar tillsammans med små djur havets plankton. Planktonalgerna spelar en stor roll för livet i havet eftersom de utgör havets näring det vill säga urnäring. Fastsittande alger kallas bentosalger. De trivs på hårda bottnar. Många mindre bentosalger sitter fästade på grövre alger utan att parasitera på dem.

Algerna och tång

Algerna och tång hör till den stora grupp växter som kallas kryptogamer eller sporväxter. De förökar sig med sporer, till skillnad från fanerogamerna eller fröväxterna som fortplantar sig med frön. Fröväxterna har rot, stam och blad, algerna och tång däremot endast en bål. De behöver inga speciella organ för uppsugning och transport av näring, eftersom bålen tar upp det den behöver direkt ur det omgivande vattnet. En häftskiva eller en grenig, rotliknande bildning håller den fast vid underlaget.