Nej, otroligt men sant, \u00e4ven isotopen som redan har kommit in i kroppen kan rensas ut i efterhand! I specialfallet, undantagfallet f\u00e5r vi hoppas, att n\u00e5gon f\u00e5tt i sig t.ex. radioaktivt strontium, d\u00e5 f\u00f6rs detta omkring med blodet tills det deponeras i skelettet. D\u00e4r kommer n\u00e5got oroande in: \u00e4ven m\u00e5ttliga m\u00e4ngder kan sitta och bombardera kringliggande celler med radioaktiv str\u00e5lning. D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r radioaktivt strontium inte f\u00e5 finnas kvar i kroppen hur l\u00e4nge som helst. Dessb\u00e4ttre \u00e4r det s\u00e5, att varje dag lossnar n\u00e5gon procent av strontium-molekylerna och ger sig ut i blodet. Blodet f\u00f6rser saliv, magsaft, bukspott, galla och tarmsaft med v\u00e4tska; allts\u00e5 hamnar en hel del av dessa molekyler p\u00e5 drift i tarmkanalen. Normalt har vi ingen gl\u00e4dje av detta. I tjocktarmen \u00e5terupp-sugs det mesta av tarmv\u00e4tskan, med den all v\u00e5r n\u00e4ring, men tyv\u00e4rr ocks\u00e5 strontiet, som sedan s\u00f6ker sig en ny plats i skelettet. Endast om vi har alginater i f\u00f6dan bryts kretsloppet, strontiumisotopen binds vid en alginatmolekyl och f\u00f6rs ut ur kroppen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Nej, otroligt men sant, \u00e4ven isotopen som redan har kommit in i kroppen kan rensas ut i efterhand! I specialfallet, undantagfallet f\u00e5r vi hoppas, att n\u00e5gon f\u00e5tt i sig t.ex. radioaktivt strontium, d\u00e5 f\u00f6rs detta omkring med blodet tills det deponeras i skelettet. D\u00e4r kommer n\u00e5got oroande in: \u00e4ven m\u00e5ttliga m\u00e4ngder kan sitta och bombardera … <\/p>\n