Alger och jod och alginsyra

I algerna finns alla mineraler och spårämnen, och de är rika på jod som är livsnödvändigt för sköldkörtelfunktionen. De innehåller också alginsyra, ett kolhydrat som har förmågan att eliminera oönskade tungmetaller. Det är välkänt att havsalger kan binda tungmetaller. Det är också känt att man med en minimal mängd havsalger i födan kan skydda sig mot att kroppen tar upp sådana tungmetaller som vi i ökad utsträckning får i oss med maten. De härstammar till exempel från det bly från bilavgaser som hamnar i grönsaksodlingar och det kadmium, kvicksilver med mera som upptas av grödor som gödslats med rötslam från reningsverken. Man kan förstås ställa sig frågan om vi inte riskerar att havsalgerna innehåller mer tungmetaller än landväxter som odlats någorlunda giftfritt? Självklart tar havsalger upp tungmetaller från sin omgivning, ibland till och mer än landväxter. Men tungmetallerna blir så stenhårt bundna att de aldrig tar sig loss, aldrig kan passera tarmväggen och komma in i kroppen. Tvärtom kan havsalgerna alltid,  även om de innehåller höga halter av tungmetaller, ta upp mer från tarmsystemet än andra födoämnen. Algkolloiderna (samlingsnamn på alla de geléartade ämnen som hos havsalgerna motsvarar landväxternas  cellulosa) hör definitionsmässigt till kostfiber, de kan inte brytas ned av kroppen enzymer. Tungmetallerna frigörs först om algkolloiderna på något sätt bryts ned.