Algerna ger oss vad landväxterna saknar

De stora algsorterna är rika  på protein, mycket rika på vitaminer och alldeles otroligt rika på spårelement. För människor i den välnärda delen av världen är det den sista punkten som är den viktigaste. Praktiskt taget alla kemiska grundämnen finns i havet och algerna är berömda för sin enastående förmåga att ta upp och koncentrera de ämnen vi brukar kalla spårelement, för att det är så små mängder som finns i naturen, så små mängder som behövs. Landväxterna är inte dåliga de heller, men marken de är odlade i innehåller ju aldrig mer spårelement än berget som jorden har bildats ur. Och landväxterna har en fiende, som algerna inte har: Människan, som själv utgör det stora hotet mot de livsviktiga spårelement i sin egen föda. För det första utarmar människan den odlade marken genom att föra bort kväve, fosfor och en rad spårelement med varje skörd och ersätta förlusten med kväve- och fosfatgödning, möjligen kalium och kalk, men inte med spårämnen. För det andra fördärvar vi både odlad mark och vildmark överallt där industrier och bilism ger upphov till surt regn som löser och bortför alla sådana ämnen vars löslighet ökar i sur miljö. Bara vattnet havet är opåverkat. Det är för stort och dess vatten är buffrat, alltså balanserat på ett sätt som gör att det inte ändrar pH-värde ens om det blandas med kraftiga mängder surt regn. Det finns därför bara ett naturligt och enkelt sätt att ersätta de ständigt sjunkande mängderna spårelement  i vår landbaserade föda och det är att regelbundet äta mat från havet. Utöver alla sina nyttigheter som kosttillskott innehåller algmjölet också en mängd kostfibrer, faktiskt en tredjedel av torrsubstansen. Och av kostfibrer håller svenskens genomsnittsföda bara hälften av vad den borde ha. Att vi inte klarar det vet alla, men vet de varför det är viktigt? Vi har en rad vällevnadssjukdomar som naturfolken saknar och som beror dels på att vi har för lite kostfiber som underlag för våra nyttiga tarmbakterier, dels på att födan stannar för länge i tarmen.