Knöltång växer på klippor och stenar längs hela svenska västkusten, inte där havet ligger på som allra hårdast, men inte heller inne i lugna vikar eller på skyddade ställen på insidan av öarna. Rikligt finner man den bara i Bohuslän och norra Halland. Fästena sitter på ett djup av en kvarts till en halv meter. Den har kraftiga flytblåsor, som sitter ensamma och som lyfter upp huvudstam och grenar till vattenytan. Ofta sticker de yttersta skotten rakt upp i luften till skillnad från blåstång och sågtång, som har mindre mittnerv och flytblåsorna sittande två och två. Unga toppar är gula, årsskotten gulgröna, äldre skott blågröna. Samla bara de färskaste skotten, ca 15-20 cm från toppen av huvudstam eller sidogren. De bör vara fria från påväxter som mossdjur och hydroider eller små tofsar av andra alger. Är de övervuxna, så är vattnet förorenat av övergödning, sök en bättre lokal!
Ryck inte loss knöltången med dess fäste, utan lämna minst 15 cm, men helst allt utan de 15-20 cm i toppen, som du verkligen vill ha till din matlagning. Tångruskan är 5-10 år gammal, fästet kanske de mångdubbla. Finns bara baspartiet kvar, så växer den nästa år, annars kan man få väta åratal på nya plantor. Skattar du bara topparna, så återhämtar sig beståndet häpnadsväckande snabbt.
Det är lätt att se hur gammal en planta är. Första blåsan kommer, när ett skott är tre år, sedan kommer en ny flytblåsa per år. Men det finns en annan sorts blåsor också. Från mitten av mars, men särskilt i april och maj blir tångruskorna översållade av små runda sporbildande blåsor. Samla inte under den tiden! Dels bildar plantorna ett kraftigt slem, dels sjunker näringsvärdet kraftigt, särskilt proteinhalten. Äggviteämnena behövs vid sporbildningen och försvinner med dem ut i havsvattnet.
Skaka av alla snäckor innan du stoppar tången i plastkassen, och häll så av det vatten som samlas i botten. Hemkommen tar du fram största skärbrädan och en renskniv, skär bort allt under första eller andra flytblåsan från toppen och allt som inte ser fräscht ut. Rensa bort absolut alla påväxter. Fyll en potatiskastrull eller en ännu större gryta med det du vill koka. Färsk tång kan stå i kylskåpet en vecka (eller en månad), den mörknar då, men är lika fin, bara där inte finns snäckor eller andra djur som kan ruttna, för då stinker den efter tre dagar.
Om det inte finns någon knöltång där man vill samla, kan man pröva med blåstång eller sågtång. Av blåstången är det väldigt lite man kan använda, vanligen bara den lilla biten ovanför översta blåsparet. Av sågtång kan man ta mer, toppen så långt den är mjuk och fin och inte har några påväxter, varken växter eller djur. På litet djupare vatten finner man våra största arter, bladtång och fingertång. Dem kan man strimla och koka litet längre. Men se upp! Här är det topparna, som är gamla och dåliga. Det är längst ner, nära fästet som de är färskast och fria från påväxter.