Kroppens blod och celler har ett varierande pH-värde (7,38-7,42), upprätthålles av balansen mellan svaga syror och deras korresponderande baser.
Syra-basbalansen är en kemisk balans som styrs av kroppens förmåga att omsätta och urskilja syror och baser. Syra-basbalansen påverkas av ett flertal faktorer, psykiska tillstånd (stress och inre oro) och vårt fysiska tillstånd ex. sjukdom. Kosten har också stor inverkan på kroppens syra-balans.
Syre är ett ämne som kan avge vätejoner H+. En bas är ett ämne som istället kan ta upp vätejoner. Surhet mäts i pH. pH-värdet är ett mått på hur många vätejoner som finns i en lösning. Ju lägre pH-värde, desto fler vätejoner och desto surare lösning. pH-skalan sträcker sig från 1 till 14, där 7 betecknar en neutral lösning som varken är sur eller basisk. Huden har 5,5.
pH-värdet i våra kroppsvätskor måste vara exakt inställt. Är det bara surt eller lite för basiskt kan inte våra enzymsystem arbeta som de ska. Enzymer är ett protein som snabbar på olika kemiska reaktioner i kroppen. Om inte våra enzymsystem fungerar tillfredsställande kommer många viktiga processer i kroppen att stanna upp. Kroppen har en rad buffertsystem som håller pH-värdet i blodet och cellerna konstanta. De viktigaste är lungorna och njurarna. Vi andas fortare när blodet börjar bli för surt. Då blir vi av med mer kolsyra i form av koldioxid, och blodets pH-värde stiger. Kolsyra är den vanligaste syran i kroppen, en vattenlösning av koldioxid. Tvärtom gäller när blodet börjar bli för basiskt – då går andningstakten ner. Håller man andan en längre tid blir kroppen snabbt surare. Normalt är blodet svagt basiskt, med en pH-värde på 7,35. Det är svårt att kunna mäta pH-värdet inuti kroppens celler, men de borde vara neutrala med pH-värdet 7, enligt Professor Lars Ernster. Huden brukar var svagt sur.
Syror och baser som inte kan övergå till gasform och därmed försvinna i utandningen, utsöndras istället genom njurarna. I urinen finns syrorna delvis som fria vätejoner. Men eftersom urinen inte kan bli surare än pH 4,5, paketeras en del vätejoner istället i andra molekyler, ex. ammoniumjoner. Om inte njurar och lungor skulle hinna med att utsöndra allt syraöverskott har kroppen ytterligare buffertsystem att ta till. Det finns många ämnen i kroppen som kan bygga in vätejoner i sina molekyler så att de inte längre påverkar kroppens pH-värde, som flera proteiner och hemoglobinet. Genom att andas och kissa ut syraöverskottet kan friska personer justera blodplasmans pH till ett normalt värde, oavsett vad de äter.
Födan har stor betydelse för syra-basbalansen. Det påverkar njurarna negativt att ständigt behöva utsöndra en massa syror. Syrorna kan lagras upp i kroppens celler (inte så bra). När blodet och extracellulära vävnader blir sura blir även protoplasman sur, och den elektriska spänningen mellan den och cellkärnan minskar. Precis som haven och våra färskvattenreservoarer håller på att dö pga föroreningar kommer samma sak att ske med människan och hennes kroppsvätskor blir förorenade och det därför uppstår en sur obalans. Vi räddar sjöarna genom att tillsätta kalk och syre.
Ett överskott av baser är inget problem. Kroppen kan göra sig av med hur mycket baser som helst. De neutraliseras helt enkelt av de kolsyra som bildas i stora mängder vid vår matsmältning.
De flesta människor har en sur urin, med ett pH-värde på ung. 6. Vegetarianer får i regel ett mindre syraöverskott än blandkostare, men även dessa har i regel en sur urin. I skolvetenskapen har man inte accepterat att vätejoner lagras i kroppens celler, utan man tror fortfarande att njurarna kan utsöndra även de oorganiska syrorna. Rätt eller fel? Genom lackmuspapper kan vi mäta syra- basöverskott i kroppen.
I magen är reaktionen vanligtvis sur. I duodenum (tolvfingertarmen) måste den vara basisk. Sekret från körtlar i tolvfingertarmens slemmhinna (Brunners körtlar), lever, och bukspottkörtel och tarmslemmhinnans körtlar (Liberkuhns körtlar) som producerar tarmsaft i tunntarmen är starkt basiska och garanterar därmed fett-, kolhydrat- och äggviteförbränningen. Om den basiska reaktionen i tolvfingertarmen däremot inte räcker till så blir heller inte förbränningen tillräckligt stor. Detta leder då till föruttnelseprocesser i tunn och tjocktarmen. De inte tillräckligt mättade syrorna från äggviteförbränningen, i första hand fosfor-, svavel- och urinsyra, skickas till bindvävnaden för att blodet ska kunna behålla sitt normala pH-värde, och absorberas där av kollagena fibrer. Om de inte kan avlägsnas därifrån för att avsöndras genom njurarna så lagras de under årens lopp. Vävnaden åldras snabbare. Frisk bindvävnad mellan kapillärer och parenkymceller (arbetande vävnadsceller i ett organ, i motsats till stödjevävnadens celler) möjliggör cellandning. Cellen kan ta upp näring och stöta bort slagg. Åldrad vävnad har däremot förlorat den förmågan. Följden blir celldegeneration och celldöd. Magen försöker leverera natrium till basbildningen genom att öka sönderdelningen av koksalt till natrium och klor. Därmed växer dock även saltsyrehalten i magen. Superaciditet (översyrlighet) kan leda till magsår som kan leda till anacicitet (syrabrist). Även levern och bukspottkörteln far illa av basbrist. Basbrist medför minskad bildning av galla och insulin. Urinsyra och kolesterin förblir inte längre lösta utan bildar gallsten, giktknölar osv. Mat med höga halter av svavel och forsfor är syrabildande, dessa ämnen omvandlas till svavelsyra resp. fosforsyra i kroppens ämnesomsättning. För att kroppen ska kunna utsöndra dessa giftiga syror utan att njurar eller tarmar tar skada neutraliseras syrorna med hjälp av basbildande mineralsalter, som natrium, kalium, magnesium och kalcium. Det mesta av köttmat är syrabildande, liksom de flesta mjöl- och mjölkprodukter, särskilt ost. Oljor är i stort sett neutrala. Frukt och grönsaker innehåller höga halter av natrium, kalium, kalcium och magnesium. Dessa är i allmänhet basbildande. Man bör upprätthålla en reserv av basiska mineralsalter för att kunna neutralisera krissituationer då kroppen blir översyrlig. Fyll på med mineraler, vitaminer och essentiella aminosyror. För balans åt pH-värdet i matsmältningssystemet: På fastande mage ett glas vätska med ljummet vatten, två tsk honung och två tsk äppelcidervingäger som löses upp vattnet. Plus massor av alger.