Några funderingar: om havsalgerna ”utgör daglig föda för många av havens invånare” – hur kan det då komma sig, att man inte kan se minsta gnag på en Laminaria japonica eller Ascophyllun som är ett år gammal? Om den är riktigt frisk, alltså (sådana som vi lagar mat av). Påståendet är inte helt fel ändå: fluffiga små penselalger betas av dagligen och fjolårsskivan attackeras hastigt tills där inte finns något kvar av dem.
Spårelement, mineral och salter saknas aldrig helt i vår föda, då skulle vi få spasmer och kola av. Det kusliga är, att vi i många fall lever kring undre gränsen av vårt dagliga behov.
Det är inte ”grönsaker, rotfrukter och kött” som ”lakas ur” utan jorden där de skulle hämtat sin näring.