Alger för hälsan

Jag nämnde alger som hälsokost. Du kanske inte bryr dig om att käka hälsokost. Du mår ju bra ändå, hoppas jag. Men där finns ett par saker du borde ha reda på. Många sorters tång är rika på vitaminer och spårelement och andra nyttigheter, som finns i många sorters hälsokost.

Det finns hundratals hälsopreparat, som säljs för att någon tycker att något speciellt är bra. Det finns två råd som sammanfattar vad vetenskap och medicinsk forskning har visat är viktigast för vår hälsa: en fiberrik kost och en fettbalanserad kost. Att man ska käka fibrer, låter ju lite konstigt. Men det är inte träflis,kokosnötsskal eller nylonskjortor som menas, inget som har med trä- eller textil-fibrer att göra. Vi har ett särskilt ord, kostfiber. Med det menas sådant som finns i maten och som kommer från växter, men som vi ändå inte kan smälta. Till exempel kli och fröskal, sådant som ofta ligger i och på hälsolimpor. Ett bättre ord är att spjälka maten, för då hörs det vad som gäller att dela den kemiskt i så små delar att de kan passera genom tarmväggen och tas upp i blodet. Den delen av maten kallas näring. Om nu kostfibrer inte ger någon näring, så kunde vi lika gärna vara utan dem, kan man tycka. Men så är det inte, utan precis tvärtom. De binder vatten, så man slipper förstoppning. På fibrerna sätter sig små bakterier, som hjälper till att spjälka maten. De ger god hjälp till vad kroppen själv gör i tarmarna. Dessutom kan de något som vi människor inte klarar utan dem: de kan spjälka cellulosa, så att den också så småningom kan bli socker. Tack vare dem får vi i oss också den näring som finns till exempel i sallad och grönsaker som vi äter färska.

Det här är mycket viktigt. Man har länge vetat att vi i västerlandet har mycket mer mag- och tarmsjukdomar än de mycket fattiga folken i tropikerna. De är fria från ”välfärdssjukdomar”. De har mycket mer kostfiber i sin föda. Vi skulle kunna minska på sjukdom och för tidig död i Sverige, om vi kunde få folk att äta mer kostfiber. Redan 1983   förkunnade livsmedelsverkets expertgrupp att svenska folket måste fördubbla sitt kostfiberintag före sekelskiftet. Riksdagen beslöt, att så måste ske (men gav inga pengar). Vad som hänt sedan dess är framför allt att det har tryckts många nya undersökningar som visar, att kostfibrerna är ännu viktigare än man den gången hade säkra bevis för. Och att man också i praktiken måste skilja på två sorters kostfiber, olösliga och lösliga.

Därmed är vi tillbaka hos algerna. De bildar geleiga ämnen som är både mjuka och starka, böjliga och hållfasta. Hit hör agar, alginat, carragen och en lång rad andra, som tillsammans kallas alggeler (phycocolloider). De är just sådan kostfibrer och de tillhör den sorten som vi får minst av, de vattenlösliga. De har ”gynnsam effekt på blodsockerhalten och insulinsvaret efter en måltid och kan även sänka blodets kolestermängd” skriver Nationalencyklopedin som är bra på långa ord. Det betyder att de kan hindra att man får sockersjuka och sjukdomar i hjärtat och ådrorna, och om man får dem, bota eller mildra. Ett par algtabletter före var måltid är det enklaste sättet att få mer såna fibrer som vi inte har nog av.

Så nog är algerna nyttiga, alltid. Men det räcker inte med detta. De kan också binda tungmetaller. Och den egenskapen är de alldeles ensamma om.

Publicerat av Clas

Hej jag kallas för Clas, Classe, ClasGöran eller CG och har forskat på havsalger sedan 1974. Jag har dykt i havet och plockat upp havsalger för att kunna använda dem som functional food, kostillskott och fodertillskott. Havsalger eller seaweed eller kelp som de också kallas ger dig ett starkt tillskott av de nyttiga ämnen du behöver, samtidigt som du får ett skydd mot onyttiga ämnen.

Lämna en kommentar