Laminaria och alger

Algerna är genomgående mycket rika på vitaminer, bland dem finner man många av jordens vitaminrikaste växter. Lägg särskilt märke till förekomsten av den viktiga vitamin B12. Viktmässigt sett ser värdena ut att vara låga, men det är bara små mängder vi behöver, och totalt sett är de betydelsefulla därför att så många av våra livsmedel saknar dem fullständigt. Mineralämnen och spårämnen förekommer rikligt i alla alger. Eftersom ämnena finns i havsvattnet, kommer de också med i större eller mindre mängder i dessa växter. Havsvattnet kan aldrig som den odlade jorden blir utsuget på sällsyntare ämnen som årligen bortförs med skördarna medan vi jordbruket bara ersätter kvävesalter och möjligen fosfor, kalium och kalcium. Kalciumhalten är större än vad den är hos grönalger, rödalger, grönsaker, mjölk, ägg och sardiner. Den överträffas bara av några andra brunalger. Järnhalten är högre än hos rödalger, grönsaker, kött, fisk och ägg. Den överträffas av grönalger och vissa andra brunalger som den japanska matalgen Hizikia. Jodhalten slutligen är högre än hos flertalet brunalger och rödalger, högre än vad man finner hos skaldjur, kräftdjur, fisk, landväxter och landdjur. Selen är ett ämne som man behöver ytterligt små mängder av i den dagliga födan, men samtidigt det ämne där svensk normalkost visar den största bristen i förhållande till rekommenderat intag. Den enda säkra källan är föda från havet och det är inte osannolikt att selentillskottet är en av orsakerna till det ökade välbefinnande många människor upplever av alger i födan eller av algtabletter. När det gäller övriga ämnen, de som inte här redovisas, kan man utgå från att de nära motsvaras av värdena i Wachters analyser. En mycket viktig och helt unik egenskap är alginaternas förmåga att binda tungmetaller, både algernas egna och den övriga födans så att de inte kommer in i kroppen. Ja, till och med tungmetaller som redan finns där till exempel radioaktivt strontium i skelettet minskar påtagligt vid Laminaria i dieten genom att alltid något diffunderar ut i blodet och via matsmältningsvätskor kommer ut i tarmen och tack vare alginaterna inte återabsorberas. Vi finner alltså sammanfattningsvis att Laminaria på alla områden har en sammansättning som  i olika avseenden skiljer sig från landväxternas och landdjurens och därför är ett utmärkt komplement till den landbaserade födan, som alltid har vissa brister av naturliga orsaker, brister som kraftigt ökats på grund av industrialiserade jordbruksmetoder. Situationen har på senare tid ytterligare förvärrats genom surt regn, som lakar ur spårämnen ur våra åkermarker. Mycket av vad som sagts om Laminaria gäller alla de ätliga havsalgerna. I konkurrensen mellan olika alger kan man konstatera, att Laminaria utan minsta jämförelse är det algsläkte  som det äts mest av jorden runt. Varje ansträngning att lansera dessa alger som ett värdefullt komplement till vår normalkost måste hälsas med största tillfredsställelse.