– Jo det kan du.
– Men jag tycker det smakar vattenslang.
– Ja, men hur smakar en potatis som du rycker upp ur jorden?
– Blääj!
– Ja, just det.
– Man måste göra något både med potatis och tång.
– Precis som du kan äta potatischips så kan du äta tångchips.
– Faktiskt så undrar jag hur du gör tångchips och vad är alger, farfar?
– Växterna i havet. Eller om man ska va riktigt noga, nästan alla växterna i havet och en stor del av växterna i sjöar och åar med.
– Ja, men ibland säger man alger, ibland säger man tång. Va är det för skillnad mellan alger och tång?
– Samma skillnad som mellan bilar och mercedes och kia.
– Kia är inte det ett tjejnamn?
– Jo, precis som ditt och mercedes.
– Tång är en sorts alger. Det finns många andra.
– Va då för några?
– Det finns grönalger och brunalger och rödalger och fler till. Tång är en sorts stora brunalger.
– Måste man kunna sånt?
– Somliga tycker det är roligt att kunna skilja på bilmärken som MG och Mercedes och modeller och årgångar. Men man måste ju inte. Jag tycker det är roligare att kunna skilja på algerna.
– Vafför de´?
– Tja, man kan ju inte äta bilar. Men man kan äta många alger. Och det är som med svamparna, man måste kunna skilja på arterna för att veta vilka som är goda.
– Jag tycker inte dom är goda. Det är som att tugga på en vattenslang.
– Ja, just det, det är bara några få som man kan äta råa. Men det finns två som jag kan lära dig med detsamma. De bruna, som ser ut som lakritssnören här på en halv meters djup, som växer som tuvor eller hästsvansar och som följer med i vågornas rörelser, de heter gisseltång. Prova dem i stället! Och de här gröna buskarna som det lyser gult kring i solen, de heter svamptång. De gör en fin soppa, men du kan äta dem färska. De växer inte djupare än att du kan nå dem med en liten dykning.
– Du sa att tång var brunalger. Och nu säger du att den där grönalgen heter svamptång.
– Oj, vilken skärpt tjej! Jo, du har rätt. Det finns en del gröna och röda alger också som har med ordet tång i sina namn. Jag tänkte bara på de här stora algbältena, som vi har på alla klipporna: blåstång, sågtång och knöltång. Och så de stora skivformiga under dem: bladtång och fingertång. På norska har de olika namn för olika storlekarna: tang och tare. På engelska heter de mindre rockweed och stortången kelp. Och alla är de fina matalger, bara man kan knepen att förädla dem.