– Du sa knepen. Ska de va knepigt att äta alger? Ha, ha – jag vill inte äta vattenslang!
– Om du hittar en potatis, äter du den då?
– Rå??
– Du sa det själv. Du vill väl skölja den först och koka den en 25 minuter. Det är likadant med algerna. De skall både sköljas och kokas.
– Jaha, och så ska man salta, när man kokar potatis. Men algerna kommer ur havsvattnet. Va blir de då om man saltar dem en gång till?
– Tänk efter: torsk och räkor kommer ur havet. Koka dem utan salt så får du se hur gott det blir!
– Du sa: ”om man kan knepen”. Men det är väl inget knep, om de bara ska kokas som potatis.
– Nä, knepen är det du gör före och efter.
– Okej, hit me knepen då!
– För att fortsätta med potatisen, så äter du bara de bästa bitarna, inte rötter och blast. Hos algerna kan man säga att det är de yngsta bitarna som är bäst. Men först ska vi välja rätt sort. Till att börja med: strunt i blåstång och sågtång. Plocka knöltång, den som växer utanför. Blåstång och sågtång har mittnerv. Flytblåsorna sitter två och två, på var sin sida om nerven. Knöltången saknar mittnerv och flytblåsorna sitter en och en. Det är alltid ett år mellan två flytblåsor som sitter i rad efter varann. Du kanske kan hitta en knöltång som är lika gammal som du själv! Och nu kommer det fina i krabbsången: du ska bara äta det färska, årets bit. Ungefär 15-20 cm i toppen. Ungefär så mycket som är gult till gulgrönt, inte mörkt olivfärgat till svart. Klipp den redan när du samlar, ovanför näst översta blåsan, så växer de ut igen, till nästa gång du kommer. Riv aldrig loss hela plantorna med sina fästskivor! Då tar det åratal innan de kommer igen och det kommer antagligen in andra arter emellan.
– Varför kan man inte ta ett par år åtminstone?
– Kan och kan. Topparna är mörast och finast, lättast att tugga. De gamla delarna kan tänkas ha tagit upp gifter om det skulle vara så att vattnet inte är alldeles, alldeles fritt från utsläpp från samhällen och industrier. Och så är de fria från tofsar av andra alger, som växer på de gamla delarna, och fria från snäckor och musslor och hela kolonier av smådjur som kallas hydroider och mossdjur. Färska alger kan du förvara en månad i kylen utan att de ruttnar, men finns där bara några få smådjur med, så stinker hela kassen efter ett par dar.
– Luktar dom pyton eller luktar dom apa?
– Värre än så, ruttna musslor är bland det värsta som finns.
– Kan man äta krokodilskinn också?
– Ja, den är jättefin. Rätta namnet är bladtång. Men nog ser den ut som krokodilskinn. Och fingertång är ett bra konstigt namn på de sorterna som växer djupast och som ser ut som stora stycken garvat läder. Här ska du få ett knep till: de unga bitarna, de som du ska äta, de sitter på stortången närmast fästet och skaftet. Topparna är äldst. De är så övervuxna av allt möjligt att de är oätliga.
– Tvärtom mot vanlig tång, alltså?
– Ja, hos knöltången sitter årets del i toppen, hos bladtången sitter den vid basen, längst ner alltså.
– Hur kan de bli så?
– Vi kallar det för att knöltången har topptillväxt. Där sitter en delningsvävnad i toppen som gör nya celler hela tiden. Hos bladtången sitter delningsvävnaden mellan skaftet och bladet.
– Jag har varken topptillväxt eller bastillväxt.
– Nä, tack och lov. Men du har tillväxtzoner du med. I lårbenet sitter de strax under höftleden och strax över knäet. Nån gång i tjugoårsåldern slutar de växa och så blir du låst för resten av livet i den längd du har då. Och det är med tången som med torsk och hummer, höns och får och ko – det är inte de äldsta som smakar bäst.