Användning av tång

Tång är en värdefull tillgång. Med tång som råvara kan en lång rad produkter framställas. Detta har man länge känt till. Under 1600- och 1700-talen utvann man soda för glastillverkning, och hela 1800-talet utgjorde tång råvaran vid jodframställning. I vårt eget århundrade utvinner kemisterna allt fler produkter. Det är framför allt ur röd- och brunalger som man nu för tiden får ämnen som används i en mängd olika industrier. Agar är en av de äldsta produkterna och framställdes reda på 1600-talet i Japan. Den utgörs av ett torkat gelé, som fås ur rödalger. Algerna torkas, bleks och tvättas, därefter extraheras agar med kokande vatten. Lösningen renas sedan på olika sätt inom livsmedelsindustrin och används vid öl och vintillverkning. Det har även medicinsk användning inom diet, laxativ och läkning av sår. Irländsk mossa har sedan gammalt använts som geléämne som kallas karragenan. Har använts som hostmedicin men även som medel vid diarréer, magsår och blåskatarr. Används som konsistensgivare i krämer, chokladmjölk, puddingar, glass och bakmedel. Ett annat är rödalgen gaffeltång som används inom livsmedels- och konfektyrindustrin. På 1800-talet upptäckte engelsmannen Stanford ämnet algin hos brunalger. Algen kan man lösa ut med soda eller natronlut. Lösningen renas och till slut får man alginater.Användningen av alginater är mångsidig. De har stor förmåga att svälla, och används som förtjocknings- och emulgeringsmedel inom livsmedels-, läkemedels-, pappers-, byggnads-, och färgindustrin. Andra tångprodukter som erhålls av brunalger är fucoidan och laminarian, som har medicinskt intresse genom sina blodantikoagulerande egenskaper. Mannitol används farmakologiskt vid tablettframställning och i diabetikernäringsmedel samt inom lack- och fernissaindustrin. Stora producenter är USA, Canada, Storbritannien, Norge, Kina och Japan.