Problemen kan lösas

Det är alltså inte alls en politiskt ointressant fråga att vi både bland övergödda folk och bland undernärda har en orättvis snedfördelning av föda med kvaliteter. Vissa delbefolkningar har en efter omständigheterna välkomponerad föda medan andra delbefolkningar är felnärda på ett sätt som de inte vet om. Problemet kan lösas, om kunskaper och vilja finns. Redan inkafolket organiserade transporter av torkade havsalger upp till de strumadrabbade nivåerna på Andernas sluttningar. Samma räddningsaktion borde organiseras i varje stad med kust och inland. Hittills är det bara en enda stat som genomfört ett sådant program. Kina är idag världens ledande algodlare och producerar årligen 3 miljon ton bladtång, som efter torkning till stor del går till strumadrabbade regioner i inlandet. Andra länder torde för närvarande sakna både kunskap och resurser. Uppgiften att undersöka förutsättningarna och starta pilotprojekt skulle ligga väl till för de internationella organisationerna. Men det är inte rätt att gå ut och föreslå ändringar i medlemsstaternas förhållande, de måste nöja sig med att välja bland de hjälpprojekt som staterna föreslår. Ingenting kommer att hända förrän de felnärdas hälsokrav blir en del av deras politiska medvetande.