Alger är ett sammanfattande namn på olika organismer med helt olika egenskaper. Det är därför viktigt att veta vad man talar om när man talar om alger.
Makro-alger är stora. Man kan ta i dem en och en. Hit hör bland annat vad vi i dagligt tal kallar tång. Däri ingår flera olika alger såsom brunalger, rödalger och många grönalger.
Mikro-alger är mikroskopiskt små, vanligen encelliga eller kolonier av celler, som är oberoende av varandra. De är så små, att det kan finnas miljontals av dem i en enda liter vatten. Då ser vi dem som en vatten-blomning, en färgning av vattnet eller bara som en grumling, så att vi inte kan se särskilt djupt ned i vattnet. Hit hör bland annat Spirulina och de så kallade mördaralgerna. Ingendera av dessa alger har den avlägsnaste släktskap med någon makro-alg. En räka är faktiskt närmare släkt med en valfisk än Spirulina är släkt med knöltång eller bladtång. Ja till och med knöltången är närmare släkt med både räkan och valfisken än med Spirulina, för både växter och djur har samma sorts kromosomer och samma sortscellkärna. Spirulina däremot hör till cyanobakterierna och står biologiskt sett närmast vanliga bakterier, vilket inte hindrar att den också är nyttig och mycket rik på proteiner. Ännu mindre än Spirulina är ett par andra mikro-alger, som kan vara nyttiga: Chlorella och Dunaliella men just de råkar ha när släktingar bland makro-algerna, nämligen grönalger, som de flesta av oss känner till som påväxter på båtar, bryggor och förtöjningslinor med mera.
Vill man ha alger som ett kosttillskott för att till exempel binda bly och andra tungmetaller (strontium och cesium med flera) och föra ut dem ur kroppen, ja, då är det bara brunalger som gäller. Rödalgerna har också denna förmåga men i väsentligt lägre grad och grönalgers samt cyanobakteriers bindningsförmåga är bara marginell.
Vill man använda alger som kosttillskott för att få i sig jod och ett antal spårelement, som landodlade grönsaker blivit allt fattigare på, på grund av det intensiva jordbruk, som numera bedrivs och varigenom jorden lakats ur, ja då skall man inte tänka så mycket på algernas systematik utan på deras ekologi: brunalger och rödalger växer i havet, som är rikt på spårelement. Chlorella hör hemma i sötvatten, Spirulina och Dunacella i söta och salta insjöar.
Alger är alltså beteckningen för ett antal arter i hav och i sötvatten, som inte behöver vara det minsta besläktade inbördes. Man måste veta vad man behöver och vilka algarter som innehåller just det man behöver.