Alginsyra

Ett gammalt naturmedel upplever nu sin renässans på olika håll i Europa. Bland annat i England har man börjat använda tång vid behandling av sår på skenbenet.

Det är tångväxternas innehåll av något som heter alginsyra som används. Syran har en rad egenskaper som får de annars oerhört långsamt läkande skenbenssåren att snabbt förbättras.

 

Från tidningen Göteborgs-Posten.

Tången med inbyggd sololja

För att använda en liknelse skulle man kunna säga att knöltången håller sig med egen sololja och väljer solskyddsfaktor allt efter mängden farlig UV-B-strålning den utsätts för.

Florotannin har en UV-B-absorberande förmåga. På så sätt kan florotannin fungera som ett skydd mot strålningen.

Den farliga UV-B-strålningen från solen som når oss har ökat under de senaste årtionden som en följd av förtunningen av jordens skyddande ozonlager. Knöltången tycks kunna möta detta hot.

Försöken med UV-B-ljus på knöltång har Henrik Pavia genomfört i havet vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium söder om Strömstad. Forskningen kring knöltångens ekologi och florotanninernas roll kommer att fortsätta och så småningom resultera i en doktorsavhandling.

Från Göteborgs-Posten.

Alger.

Alger är ett sammanfattande namn på olika organismer med helt olika egenskaper. Det är därför viktigt att man vet vilka man talar om.

MAKRO-alger är stora, man kan se vad som är en individ, man kan ta i dem en och en. Hit hör bland annat vad vi kallar tång eller brunalger, rödalger och många grönalger.

MIKRO-alger är mikroskopiskt små, vanliga encelliga eller kopior av celler som är oberoende av varandra. De är så små, att det kan finnas miljontals av dem i en enda liter vatten. Då ser vi dem som en vattenblomning, en färgning av vattnet eller bara en grumstring, så att vi inte kan se särskilt djupt. Hit hör bland annat Spirulina och de så kallade mördar-algerna. Ingendera har den avlägsnaste släktskap med några makroalger. En räka är närmare släkt med en valfisk än Spirulina är släkt med knöltång och bladtång. Ja, till och med knöltången är närmare släkt  med både räkan och valfisken än med Spirulina. För både växter och djur har samma sorts kromosomer och samma sorts cellkärna. Spirulina däremot hör till Cyanobakterier och står biologiskt sett närmast vanliga bakterier. Vilket inte hindrar att den också är nyttig, mycket rik på protein. Ännu mindre är ett par andra mikroalger, som kan vara nyttiga: Chlorella och Dunaliella. Men just de råkar ha nära släktingar bland de stora algerna, nämligen grönalger, som de flesta känner som påväxter på bryggor, rep och båtar.

Vill man ha alger som kosttillskott för att binda bly och andra tungmetaller och föra dem ur kroppen, ja då är det bara brunalgen som gäller. Den utgör därför huvuddelen i sammansättningen av algkapslen. Rödalgerna har också förmåga, men i väsentligt lägra grad, grönalger och cyanobakterier bara marginellt.

Vill man använda alger som kosttillskott för att få jod, selen och ett antal spårelement som landodlade grönsaker blir allt fattigare på, då skall man inte tänka så mycket på algernas systematik utan på deras ekologi: brunalger och rödalger växer i havet, som är rikt på spårelement. Chlorella hör hemma i sötvatten och Spirulina och Dunaliella i sjöar och saltsjöar.

Alger är alltså beteckningen för ett antal arter i hav och i sötvatten, som inte behöver vara det minsta släkt inbördes. Man måste veta vad man behöver och vilka arter som innehåller just det. Algkapslen är gjord på algmjöl från flera olika arter för att ge bästa möjliga totaleffekt. Det har nämnts två av algkapslens förnämliga egenskaper: bindning av tungmetaller och tillskott av jod och spårelement. Där finns också vitaminer, proteiner och viktiga aminosyror och fettsyror. Och i synnerhet får vi inte glömma ännu en viktig egenskap: alginat som är kostfiber och hör till gruppen av vattenlösliga (gelbildande) fibrer, som hjälper till att hålla blodsocker och kolesterol på plats.

Mediciner ur havet ämne på forskarmöte

Framtidens mediciner kommer att hämtas ur havet. Det är en av de hypoteser som skall prövas när havsforskare från 15 länder i veckan samlas på Tjärnö utanför Strömstad för att diskutera biologisk mångfald i världens kustnära hav.

Inflammationshämmande ämne ur vanlig blåstång hör också till det som forskarna hoppas kunna lära sig dra nytta av.

Från Göteborgs-Posten augusti 1995.