ett häpnadsväckande påstående

För en tid sedan diskuterades i ett lokalt radioprogram i Göteborg det häpnadsväckande påståendet att alginatet inte bara skyddar oss mot tungmetaller som samtidigt kommit in i tarmen med annan föda, utan också från sådana som redan sugits upp av blodet och deponerats i skelettet, till exempel den radioaktiva isotopen strontium 90 som bildas i stora mängder vid atomsprängningar. Detta påstående avfärdades naturligtvis av fysiker med argumentet att alginatet inte spjälkas. Alltså kommer det inte in i blodet och heller inte i närheten av skelettet där strontiumisotopen avsätts och varifrån den utsänder sin cancerframkallande strålning. Tankegången är alldeles riktig. Men om vi hänvisar till de djurförsök som har gjorts med alginatet kan man konstatera att man hos djur som fått radioaktivt strontium intravenöst, kunde minska strontiumhalten i skelettet med 80% genom att ge alginat som kosttillskott. Förklaringen till detta är följande: När radioaktiva isotoper lagrats i skelettet kommer varje dag en liten del av dem att frigöras och gå ut i blodet. Blodet förser tarmkanalen med saliv, magsaft, bukspott, tarmsaft och med vätska när innehållet i tunntarmen ska göras lättflytande. I tjocktarmen återuppsugs vätskan och med den dess tungmetaller. Den återuppsugningen är så effektiv att kroppen inte spontant kan befria sig från depositionerna i skelettet, det blir bara en rundgång. Då binds hela den lilla fraktion som kommit ut i tarmen till alginaterna och försvinner med avföringen istället för att återuppsugas i tjocktarmen. Om vi kompletterar vår föda med tång får vi samma effekt. Tångens fykolloider utgör våra enda reningsmedel mot tungmetaller i födan och i kroppen, både de allmänt giftiga grundformerna och deras ännu mycket farligare radioaktiva isotoper. .Alginater, tillsammans med vitaminer och mineraler, förbättrar också hälsotillståndet i samband med tandsanering, då risken för frigörandet av kvicksilver är mycket stort. Tången har även en antibiotisk effekt. Detta för att kunna skydda sina egna arter.

tång och tungmetaller

Man kan förstås ställa sig frågan om vi inte riskerar att tången innehåller mer tungmetaller än landväxter som odlats någorlunda giftfritt? Självklart tar tången upp tungmetaller från sin omgivning , ibland till och med mer än landväxter. Men tungmetallerna blir så stenhårt bundna att de aldrig tar sig loss, aldrig kan passera tarmväggen och komma in i kroppen. Tvärtom kan tången alltid, även om de innehåller höga halter av tungmetaller, ta upp mer från tarmsystemet än andra födoämnen. Algkolloiderna (samlingsnamn på alla de geléartade ämnen som hos tången motsvarar landväxternas cellulosa) hör definitionsmässigt till kostfiber, de kan inte brytas ned av kroppens enzymer. Tungmetallerna frigörs först om algkolloiderna på något sätt bryts ned.

varför tång är nyttigt för dej

I tången finns alla mineraler och spårämnen, och de är rika på jod som är livsnödvändigt för sköldkörtelfunktionen. De innehåller också alginsyra, ett kolhydrat som har förmågan att eliminera oönskade tungmetaller. Det är välkänt att tång kan binda tungmetaller. Det är också känt att man med en minimal mängd tång i födan kan skydda sig mot att kroppen tar upp sådana tungmetaller som vi i ökad utsträckning får i oss med maten. De härstammar till exempel från det bly från bilavgaser som hamnar i grönsaksodlingar och det kadmium, kvicksilver med mera som upptas av grödor som gödslas med rötslam från reningsverken..

Rörö Seaweeds

For the first time, it has been shown that antibiotic fractions obtained from Rörö Seaweeds are effective against Mycobacterius tuberculosis . The main and important achievement of the present investigation is that the antibiotic principle isolated is shown to be hundred per cent effective in controlling the growth in cultures of not only the typical strains of Mycobacterius tuberculosis isolated directly from the sputum fo the patients.

Kelp antibiotics from Laminaria digitata and Ascophyllum nodosum

A comparative study of the two antibiotic fractions obtained from selected Rörö seaweeds and the known antibiotics has established that both the fractions obtained from seaweeds are effective against Pseudomonas seruginosa and Proteus vulgaris, which are known to resist the treatment which many known antibiotics.