Alger för din fräschör

Naglar, tänder, hy och hår

allt beror på hur vi mår,

Har du kroppen i balans

får du hälsans unga glans,

Har du obalans och brister

kan det hända att du mister

den naturliga fräschören —

det är näringen som gör den.

Jag har gjort mig möda

att ta fram det som vår föda

saknar, men som du bör ha

så att hår och hy mår bra.

Algers märkliga bedrifter

är att binda flera gifter:

arsenik, kvicksilver, bly,

fiender till din hy.

Lev då efter vad du vet:

Skönhet är ej ytligt klet.

Genom näring och hormon

byggs din skönhet inifrån!

Vikingakryddan. Prestera som en viking.

På Irland har man ätit den torkad och rå sedan tidernas begynnelse. Denna havsalg som finns utmed hela kusten från Lofoten till Irland är rik på vitaminer, mineraler och spårelement och skördas i de rena oförstörda vattnen. Havsalgen var mycket eftersökt av de nordiska vikingarna som hälsobringande näring för att undvika bristsjukdomar under de långa sjöfärderna. Använd vikingakryddan som ett hälsosalt, strö kryddan på salladen, smörgåsen, grönsakerna, i soppan och stuvningar.

Algmjöl

De stora algsorterna är rika på protein, mycket rika på vitaminer och alldeles otroligt rika på spårelement. För människor i den välnärda delen av världen är det den sista punkten som är den viktigaste. Praktiskt taget alla kemiska grundämnen finns i havet och algerna är berömda för sin enastående förmåga att ta upp och koncentrera de ämnen vi brukar kalla spårelement. De finns i små mängder i naturen och människan behöver endast små mängder. Landväxterna är inte dåliga de heller, men marken de växer på innehåller ju aldrig mer spårelement än berget som jorden bildats ur. Och landväxterna har en fiende, som algerna inte har: Människan, som själv utgör det stora hotet mot de livsviktiga spårelementen i sin egen föda. Människan utarmar den odlade marken genom att föra bort kväve, fosfor och en rad spårelement med varje skörd och ersätter förlusten med kväve och fosfatgödning, möjligen kalium och kalk, men inte med spårämnen. Bara havet är opåverkat. Det är för stort och dess vatten är buffrat, det vill säga balanserat på ett sätt som gör att det inte ändrar pH-värde ens om det blandas med kraftiga mängder surt regn. Det finns därför bara ett naturligt och enkelt sätt att ersätta de ständigt sjunkande mängderna i vår landbaserade föda och det är att regelbundet äta mat från havet. Utöver alla sina nyttigheter som kosttillskott innehåller algmjölet också en mängd kostfiber, faktiskt 1/3 av torrsubstansen. Och av kostfiber håller svenskens genomsnittsföda bara hälften av vad den borde ha. Kosthälsogruppen inom Livsmedelskommittén rekommenderar att svenska folket dubbla sitt intag av kostfibrer. Att vi inte klarar det vet alla, men vet de varför det är viktigt? Vi har en rad vällevnadssjukdomar som naturfolken saknar och som beror dels på att vi har för lite kostfibrer som underlag för våra nyttiga tarmbakterier, dels på att födan stannar för länge i tarmen.

Algreset

De senaste femtio åren har kosten förändrats till att innehålla mycket raffinerad mat, mer kemiskt behandlad, mindre näring och över tvåtusen konstgjorda tillsatser. Sedan sekelskiftet har naturliga mineraler och spårämnen lakats ur marken på grund av storskalig odling och konstgödning. Matens näringsmässiga kvalitet har också blivit sämre. Tillgången på industriellt framställda och raffinerade produkter har gjort att vi under det senaste århundradet mer än fördubblat vår konsumtion av kaloririk föda och halverat mängden säd, frukt, grönsaker och rotfrukter. Vi äter mer socker, fett och vitt mjöl än någonsin och håller därför på att bli överviktiga och undernärda – samtidigt. Det är inte konstigt att vi äter för mycket eftersom maten innehåller allt mindre näring per kalori. Eftersom tiden har blivit en knapp resurs har mat i halv- och helfabrikat ökat och att vi fått så kallad junk food. Man tar bort näringsämnen och tillsätter konstgjorda ämnen och smaker. Resultatet blir matallergier, bristsjukdomar, förhöjda blodfetter, fetma, högt blodtryck och diabetes. Sedan köper människorna diverse vitamintillskott för att hoppas att bli friska. Men, lösningen på detta problem är att få i sig naturliga makroalger med naturliga mineraler och spårämnen. Makroalgerna har medicinska effekter. Bakteriedödande och stimulerar immunsystemet, botar magsår, sänker blodkolesterolet, förebygger slaganfall och är blodförtunnande.

Algsafari. Hur man samlar och torkar alger.

Den bästa platsen att finna alger på är när stranden är stenig och bergig, då algerna måste fästa i något, som är fast. Det är bäst, när det är lågvatten. På Rörö kan vattennivån variera med en halvmeter. Alger hittas också utmed sandstränder och då handlar det oftast om alger, som har flutit upp på stranden, ofta finns det mycket alger just efter att en storm har dragit fram. Under dagarna efter stormen kan alger flyta i vattnet och upp på stranden. När man samlar alger använd en plastpåse och lägg en sten i botten så att den inte flyter iväg. Använd inte glas eller sånt som kan gå sönder. Samla in algerna där de flyter eller växer. Använd sax när algerna plockas. Ryck inte upp dem, då kommer det inga nya där. På knöltången klipper man av den översta delen, då kommer den att växa upp på nytt. När det gäller bladtången och fingertången plockas dessa cirka 10-15 cm upp från fästet. Karagentången och gaffeltången tar man strax efter fästet. Man torkar algerna genom att lägga dem på ett papper. För detta behövs följande: pappkartong, tandpetare, bomull, 2 st skålar vatten, handduk eller läskpapper. Lägg algerna i en skål med vanligt rent och kallt vatten. De skall ej ligga i solljus. Känn på algerna. De kan kännas slippriga, grova, läderaktiga eller silkestunna. En del alger är tunna och ömtåliga. Efter en timma tas algerna upp ur skålen och läggs i en annan skål med rent vatten. Om det finns kvar påväxt, som inte skall vara där, så tas dessa försiktigt bort. När algerna är rena, så är de färdiga för montering på papperet. Beroende på vilken alg det handlar om hanteras de lite olika. När det gäller alger, som är sköra måste man ta in pappkartongen i vattnet under algen och fånga upp den med hjälp av tandpetaren, som också används för att fästa algen. Lyft försiktigt papperet med algen upp från vattnet. Om man vill,kan man peta runt algen med tandpetaren på papperet så den blir, som man önskar. Torka av algen med bomullen, blöt algen om den torkat och sprid ut den mer på papperet. Ibland kan det se ut som ett moln eller ett ansikte när man ser algbilden. Genom att använda tandpetaren kan man flytta algen, som man vill och göra en tavla om man önskar. Lägg sedan papperskartongen på en handduk eller läskpapper tills det torkar. Tyngre alger behöver kanske en annan behandling. Blad- och fingertången är lättare att montera genom att man tar upp dom ur vattnet och monterar dom på pappkartongen. Lägg algen på vått papper och häll sakta vatten på den, så att den sprider sig. Formar den genom att fingra på den eller använd tandpetare. Lägg sedan ett lager med ett tunt nätmaterial eller en gammal nylonstrumpa och sedan en handduk eller läskpapper. Det blir som en sandwich med algen i mitten. Lägg sedan en bok eller en sten över. Byt handduken eller läskpapperet en gång om dagen i 2-3 dagar eller tills algen är torr. Algerna täcks naturligt med ett lim, som gör att de fäster på papperet. Annars får man använda papperslim. I så fall kan färgen på algen ändras. Tänk på att färgen på algen även kan ändras, när den blir torr. Notera på papperet var och när du hittade den. Till exempel: Vid tåviken , lågvatten, växte på en sten. Eller: På stranden i sandviken. Eller: Flöt på vattnet i badviken. Skriv också datum. Lägg det till samlingen. Att montera och identifiera algerna är lättare att göra efter att man gjort det några gånger. Man kan plasta in sina alger och sätta dom i en vanlig pärm. Om man går till Biblioteket, så har de referenser på alger precis som de har på blommar och träd. Om man inte hittar vad det är, så behåll dem till du finner någon, som kan hjälpa dej med identifiering. Här i Göteborg kan man kontakta Botaniska alternativt kan man mejla mig.

Algsafari. Var finns alger?

Alger växer praktiskt tagit överallt utom där det är så mycket is, att algerna inte får fäste. Man hittar dem överallt vid sandstranden, på stenar och på stranden, där de flutit upp. De alger, som visas i mitt häfte finns alla på ön Rörö i Norra Skärgården utanför Göteborg. Man kan finna dem utmed hela kusten från Kullens Fyr i söder till Kosteröarna i norr.

Algsafari. Vad är alger?

Har du gått på strandkanten och sett vad som flutit upp på stranden och kanske undrat. Vad kan detta vara? Har du sett dem växa på stenar och berg? Har du undrat över lukten? Dessa växter är alger och de kallas för havsalger. Ordet alger kommer från det latinska ordet ”algae”, som betyder vattenplanta. Tusentals olika sorters av havsalger växer i haven runt vår jord. De växer på berg, på stenar, på skal, på djur och stockar och på broar och gamla skeppsvrak, det vill säga de växer på allt de kan sätta sig fast på. Man kan också hitta dem i solen på stranden, där man badar. En del alger växer på djupt vatten och en del växer lite närmare stranden. De växter, som finns i havet, består till övervägande del av alger. Alger har inga frön, rötter, eller stjälkar eller blad. De kallas för bålväxter, då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algerna hör bland annat de stora bruna tångarterna. Algerna brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger och rödalger. Man kan också dela in algerna efter deras storlek. Algerna finns i olika storlekar. En del är så små så man behöver mikroskop för att se dem, andra är lika stora som de högsta träd, som man sett. Makroalger är stora: tång-, brun- och grönalger. Mikroalger är mycket små till exempel plankton, mikroskopiskt små encelliga växter, som svävar i vattnet. Om de blir tillräckligt många säger man att de ”blommar”. Så kallad planktonblomning är bara höga halter av mikroalger. Till mikroalgerna hör bland annat den berömda Spirulinan, som är mycket proteinrik. Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i så stor mängd i havet och är rika på spårämnen. Det finns inga giftiga alger, men de kan smaka olika. Så ryck gärna av en bit och ät. De, som brukar kallas ”giftalger” , är egentligen inga alger alls utan liknar mer bakterier. Algerna finns i olika former. De kan se ut som tjocka rep, piskor, trådar, garn, löv, händer, fjädrar eller blomblad. Några har täta grenar, andra är mindre täta. Några grenar är smala och några är tjocka. Några alger är långa och flata och har krusade ytor och andra har olika kanter på bladen. Några alger är så tunna så du kan se rätt igenom. När man plockar upp en alg är det inte alltid så lätt att se vilken grupp den tillhör. Den kan ha ändrat färg på grund av sin ålder eller på grund av solljus. Grönalger kan exempelvis bli vita, när de ligger i solen. Några brunalger kan bli svarta eller gula, men ändå tillhör de brunalgerna. Rödalger varierar också i färger och kan vara orange, lila, ljusröda eller vita. Om man samlat alger ett tag kommer man att bli mer medveten om olika skillnader på alger som form, storlek, färg och hur färgerna ändrar sig. Efter ett tag kan man kanske också se, vilken grupp algerna tillhör. På något sätt är algerna som växterna på land. De växer som skogar eller var för sig. Precis som skogen är hem för många djur, är algerna hem för många havsdjur. I skogen kan fåglar och djur gömma sig och landväxter är mat för djuren. I havet är algerna mat för en del fiskar och samtidigt ett skydd för de fiskar och smådjur, som lever där, precis som djuren på land behöver skydd. Men det finns en del viktiga skillnader på landväxter och växter i havet. Alger kan bara stå upprätta med hjälp av vattnet. Har dom inget vatten faller dom ihop. Landväxter får sin näring genom rötterna, som de har i marken. Algerna får sin näring genom vattnet, som omger algerna. Algerna har inga rötter utan de griper tag i berg eller vad de få fäste i.

Algsafari på Rörö

Detta är en information för dej, som vill lära dej mer om alger till exempel: vad alger är, var dom finns, hur man samlar och torkar dem och hur man använder dom. Hundratalet arter används i hushållen i Japan, Kina och Korea. I dessa länder odlas också alger i stor skala. I Storbritannien äter man också alger; algen Rödsallat äts rå tillsammans med fisk, smör och potatis eller kokas till en gröt. Purpurtång kokas i flera timmar till mörkbrun, halvflytande massa, som kallas marine sauce, slouk eller sloucawn. Den serveras tillsammans med citronjuice eller vinäger. På Irland och i Skottland torkas den och tuggas som tobak. I Kanada kan man få den kanderad och i Kamtjatka jäser man den till en alkoholhaltig dryck.