Alla människor anser givetvis att de vet vad alger är. Men det gör de visst inte. I varje fall inte om man ska döma efter vad som skrivs och sägs i tidningar och TV, när de skrämmer upp folk för giftalger. Låt oss därför ta det från början. De flesta växterna i havet är alger. Hit hör alla de stora bruna tångarterna, och de andra stora och små växter som sitter fast på klipporna. De indelas efter färgerna och hör nästan utan undantag till de stora grupperna grönalger, brunalger och rödalger. (Inga alger har rot, stjälk och blad med kärlsträngar emellan, som leder vatten och näring från en del av växten till en annan. De kallas därför bålväxter.)
Till algerna hör också mängder av små encelliga växter som lever som planktorn, dvs svävar fritt i vattnet. De är så små, att man inte kan se dem med blotta ögat. Men blir de bara tillräckligt många, så syns de ändå, men på ett annat sätts för då blir vattnet inte längre klart utan färgat, vanligen grönfärgat. Då säger man att vattnet är planktonrikt. Och är där så kraftig färgning, att man bara kan se en liten bit ner i vattnet, då talar man om planktonblomning. Då är det ofta en miljon celler i varje liter vatten eller ännu mer. Den mest kända gruppen är kiselalger.
Bland grön-, brun- och rödalgerna är det bara några få som kan leva på sandbottnar och lerbottnar, men på sådana mjuka bottnar är det vanligt med växter som har rot, stjälk eller blad. (S.k. kärlväxter) t.ex. bandtång och hårnate. De liknar gräs och är mer eller mindre släkt med gräs. De är alltså blomväxter, medan algerna är sporväxter och aldrig har några blommor. När det är ”planktonblomning”, menar man att det vattnet som ”blommar”.
I floder och sjöar finns det mycket mer blomväxter än i havet och mycket mindre alger bland de fastsittande stora växterna. Men tittar vi i mikroskop på det osynliga gröna, som svävar fritt i vattnet, så är det här liksom i havet en mängd olika algarter.
Den som klättrar på en trädstam, som står skuggigt och fuktigt, kan fördärva både byxor och skjorta om han kanar ner och där det är gott om trädgröna. Det är också en alg. I mikroskopet ser man små gröna kulor med kraftiga skal. Det finns alger i jorden, alger i luften. Ibland kan snön färgas grön eller röd.
Sammanfattningsvis kan man säga, att med alger menas ett antal primitiva växtgrupper, som inte är särskilt nära släkt inbördes, som lever i vatten eller fuktighet och som alla är bålväxter.