”Giftalgerna” däremot är inga alger alls. I varje fall inte de vanligaste. De är inte ens växter. Förr kallades de ”blågröna alger”. Men nu kallas de blågröna bakterier eller med ett fint ord. cyanobakterier. Liksom baciller, spiriller och coccer har de ingen cellkärna och inga kromosomer, så som både växter och djur har det i varenda cell. Det lustiga är alltså, att alla alger, alla andra växter och alla djur, du med, är närmare släkt med varandra än med bakterier och blågröna giftalger. På västkusten kan det dyka upp en annan alg i planktonet. Den tillhör en mycket speciell grupp av flagellater och borde vara alldeles ofarlig för människan, för vi äter ju inte så små saker. Men det gör blåmussslorna. De silar havsvatten och lever på mikroskopiska alger. Får de i sig sådana som är giftiga så kan musslorna samla på sig riktigt mycket gift. Det är därför vi har planktonkontroller och sänder ut varningar för att äta musslor när där är flagellatblomning av den giftiga sorten.
När vi talar om vad som inte är alger, får vi inte glömma den hala mattan på våra västkustklippor. En välslipad klippa, som är fuktig, är hal redan den. Men de som vetter ut mot vågorna, så att de alltid är fuktiga, de blir dessutom täckta av en liten matta eller päls av växter som är så små, att man inte kan se trådarna en och en. Och då blir de ruskigt hala. Tar man ett steg för långt ut, så halkar fötterna i väg, man dimper på ändan och åker direkt ut i havet. Eller kanske indirekt. Först kanar man över ett bälte av havstulpaner, som inte alls är så gulliga som det låter. Det är som att åka rutschbana över ett rivjärn. Den som ristat upp låren och rumpan på längden kommer att hata alger för resten av sitt liv. Det är bara det att den blågröna mattan består inte av alger. Det är cyanobakterier igen. Det snällaste man kan säga om dem är att i mikroskop är de riktigt vackra.
För att nu inte utmåla de blågröna bakterierna som mänsklighetens fiende nr 1, bör jag väl tillägga, att det bara är några få som bär sig illa åt. Och det är en mycket stor grupp, med mycket vid utbredning. På klippor vid havet, som har överhäng, kan man ibland få se spindelvävstunna violetta draperier av en cyanobakterier som heter Spirulina. Den tillhör alltså samma släkte som de berömda cyanobakterierna som livnärde aztekerna kring en sjö mitt i öknen. Spirulina, den berömda hälsokostbakterien hör alltså till samma organismgrupp som en del av våra giftbakterier, men den blir ju inte giftig för det. En potatis, som legat ljust och blivit grön är mycket farligare.
Vid insjöar och i Östersjön kan det hända, att strandstenarna är täckta av en gul hinna, som också den är en smula hal. Den består i så fall av en vanlig bakterie. Precis som den gula hinnan du kan få på tänderna, om du slarvar med tandborstningen.
Nu är det väl ingen riksolycka om inte alla människor vet precis vad som är alger och vad som inte är det. För de flesta av oss spelar det ingen roll. Men för dem som säljer algtabletter som hälsokost är det en katastrof. Var gång Aktuellt och Rapport och tidningarna varnar för giftalger, så går försäljningen ner. Det är som man skulle sluta äta torsk för det kunde vara någon smitta i nötköttet.