Alger, och produkter som man gör av alger, används alltså på otroligt många olika sätt. Men bland alla dess användningar finns det två som är viktigare än alla andra. Det är de två som botar eller förebygger två av våra stora och mest kusliga folksjukdomar: tungmetallförgiftning och struma. Jag kallar dem mest kusliga och otäcka, för att de drabbar barn och hindrar dem att utvecklas till starka och friska människor. Det hindrar dem att bli fullständiga och riktiga, så som de skulle ha blivit, om de inte drabbats av tungmetallförgiftning eller av jodbrist. Allra svårast skadade blir de, som drabbas under fosterstadiet. Redan när de föds, är livet kört för dem.
De blyförgiftade har svåra hjärtfel eller är vanskapade med missbildade ryggar eller harmynthet och liknande fel som är en börda för livet att dra på. De kommer inte att orka med skolan. Om de får leva tills de blir vuxna, kommer de ändå inte att kunna skaffa sig någon utbildning.
De som fått struma som foster, blir dvärgar eller döva och blir mycket svårt mentalt störda. I—-r, sa man förr, men det är inget trevligt ord, det är missbrukat och laddat med nedvärdering. Ser du några av dess kroppsligt och andligt missbildade, så tänk först av allt på, att ingen är så oskyldig till sitt tillstånd som just de. Skadan uppkom ju innan de ens var födda.
Förgiftningar av tungmetaller beror helt på miljön. Det finns två stora typer av områden, där de uppkommer i stor skala. Dels i gruv- och industriområden med mycket av dessa metaller i jorden eller i kol som förbränner i området. Dit hör t.ex. vissa industriområden i Polen, Ryssland och Kazakstan. Dels finner man dem i centrum av världens största städer, de som har många miljoner invånare. Med centrum menas då särskilt de de delar, som har den tunga trafiken och där det finns mycket sot från fabriker och från eldning i bostäder.
Det finns ett sätt att minska kroppens börda av bly och andra giftiga tunga metaller: att äta alger, färska eller torkade eller i form av algmjöl, pressat till tabletter eller inbakat i brödet eller andra rätter.
Struma drabbar omkring femhundra miljoner människor, men bara få i vårt land. Den förekommer bara i områden, där jorden är fattig på jod. Lägger man in de områdena på en världskarta, så finner man att de är desamma som har mycket höga berg: Himalaya, Karpaterna, Alperna, Pyreneerna, Klippiga bergen och Anderna. Där regnar det så mycket, att många ämnen som växter och djur behöver, har tvättats ur och runnit bort med vattnet. I sådana trakter är det vanligt med dvärgar, och varje by har sin ”byfåne” eller flera, det kan vara så vanligt med dövstumhet, att språket som ”talas” är ett teckenspråk, som talas med händerna.
Det finns ett sätt att tillföra så mycket jod som kroppen dagligen behöver. Det är att låta hela befolkningen och särskilt unga kvinnor i barnafödande åldrar få en liten mängd alger i sin dagliga föda.
Det finns en resurs. Det finns ett behov. Inget kan väl vara mer självklart än alla goda krafter enas om en stor ansträngning för att hjälpa de drabbade. Och framför allt för att hjälpa alla dem som ännu inte är drabbade, men som kommer att bli det, nästa år och nästa. De som kommer att födas och att leva åtminstone en kortare tid som missbildade, föraktade, utstötta, utan att någonsin få uppleva livets glädjeämnen
Så är det inte. Det är tvärtom. Till sådan bot används jordens alger inte alls. De områden, där detta behövs, ligger aldrig vid havet. De ligger nästan alla i mycket fattiga länder, som inte har råd med någon ”onödig” import. De drabbade har säkert inte råd att köpa något ”onödigt”. De känner inte till alger och nyttan av att äta den. De vet troligen inte ens att de sjuka. Struma? Nja, de där symtomen har ju alla människor mer eller mindre. Så tror de, för så är det ju i deras område.
Det är stora problem. De kan lösas. Då behövs det först och främst att så många som möjligt känner till dem och önskar att vi enas om att göra något. Därför har jag skrivit detta. Därför tackar jag dig för att har velat läsa ända hit!