Alger och antibakteriell verkan

Alger har den extraordinära möjligheten att verka mot varierande microber, inkluderande pencillin-resistenta bakterier. Forskarna tror att algernas antibiotiska egenskaper kan bero på inte bara jod-innehållet utan också dess bromida enoliska sammansättningen. Remarkabelt är att djurförsök har visat att alger kunnat hindra och läka staffylo-kock infektioner, dessa är infektioner som är ökat resistenta mot antibiotika på grund av allmänt överutnyttjande av antibiotika. Vetenskapsmän har också upptäckt att algerna kan läka kirurg-infektioner. Senare upptäckter har visat att inoperation och konstgjorda höfter och hjärtvalver kunnat hindra patienter få livshotande infektioner. En studie i Australien visar att alger reducerar infektions-orsakande bakterier det vill säga superbakterier som MRSA (Staphylococcus aureus) vilket utvecklas på metalimplantat och är ofta resistenta mot bakterier. Det är alltså samma verkan som algerna har som skyddar sig mot bakterier och andra marin-organismer. Forskare har testat med kateter som de har täckt med alger och funnit att 85% mindre bakterier efter 12 månader, mot normalt. De katetrar som inte hade täckts av alger var täckta med patoga bakterier. Det tycks som om algerna inte döda bakterierna direkt utan hindra micro-organismer att samlas tillsammans och på detta sätt hindra infektion..

Hur du lagar till Alger

Färska alger sköljs väl i sötvatten, torkade läggs i blöt tills de verkar färska igen. Kokas ungefär som potatis: sjudes försiktigt i lättsaltat vatten 20-30 minuter tills de är mjuka. Denna mellanprodukt kan du också förvara rätt länge i kylskåpet, för att använda litet då och då. Lätt kryddade kan du ha dem som grönsak, i salladen eller på smörgås. Sauterad knöltång. Värm matolja i en stekpanna, rätt rikligt, men absolut inte för hett. Slå i rejält med soja, blanda den med oljan och stek den kokta tången ett par minuter på var sida. Oljan skvätter lätt, knölarna kan skjuta i väg riktiga små skott på var sida. Använd förkläde och akta skorna! Tag en provbit och smaka: är den lagom salt? Krydda efter behag. Låt oljan rinna av och servera antingen som entrérätt eller som grönsak till huvudrätten. Marinad. Den kokta knöltång som inte går åt de närmaste dagarna kan du marinera. Här är ett spännande recept, som gärna blir olika från gång till gång, beroende på hur mycket du tar av huvudingredienserna: lök, tomatpuré, rapsolja, citron och dill, och sedan tar du mindre av sojasås, timjan, basilika och lagerblad.

Kan man torkar alger?

Jadå, du kan hänga bladtång på tork på klädstrecket och samla hela årsbehovet, bara du får några varma soliga dagar. Bladtång är de där som kan bli flera meter långa och liknar krokodilskinn eller ormskinn.Men där finns också ett krux. När algerna torkar, svettas de ut en del salt på ytan. Kommer de sedan i fuktig luft, tar saltet upp vatten och dina torra, krispiga alger blir mjuka igen, nästan som färska, innan de möglar. Förslut dem lufttätt i dubbla plastpåsar och förvara dem på torraste möjliga ställe!

Var du kan plocka alger?

De alginatrika arterna knöltång, bladtång, fingertång och gisseltång har vi bara i Bohuslän och i Hallands klippiga delar. Blåstången som går in i Östersjön är alldeles för krispig för att inte säga träig, med undantag för själva toppen, den delen av ”bladet” som kommer utanför sista paret blåsor. Folk med tålamod torkar toppar till Thé, som har en milt laxerande verkan. Och som sagt, vi väljer rena vatten, långt från industrier och kommunala avlopp. Viktigt är också att bara ta de årsfärska delarna av tången. Hos knöltång är det topparna och sidoskotten, 10-20 cm. Vanligen är dessa nyutvuxna delar gulgröna, medan de äldre delarna är bruna till svarta. Hos bladtång däremot är det baspartiet som är yngst, toppen äldst. En tumregel är också, att man kan ta de nya delarna så långt som de saknar mossdjur, hydroider, skalbyggande maskar och de små fluffiga påväxtalger. Och se till att du inte får med några snäckor eller musslor i kassen, när du samlar. Tången själv håller sig färsk i kylen minst en vecka (att den svartnar gör inget), men finns där djur med, så ruttnar de snart och fördärvar alltsammans.

Om algerna är så fantastiska på att binda tungmetaller, gör de inte det redan i havet?

Jo, givetvis. Men i rent havsvatten är halten av tungmetaller mycket, mycket lägre än i vår industrialiserade landmiljö. Normalt finns där alltså små mängder av tungmetaller liksom av alla grundämnen. I många fall som till exempel jod är koncentrationen i algerna väsentligt högre än i havsvattnet. Undantagsvis, i områden med stora industriutsläpp, förekommer höga värden. Men till och med då är de ofarliga, för alginaten spjälkas ju inte, och de släpper inte ifrån sig de stenhårt bundna metallerna. Tvärtom, de har med största sannolikhet kvar en god potential att ta upp en ännu större kvantitet tungmetaller om de påträffar några i tarmen. Men givetvis bör man se till att få tång från rena vatten.

Alger och strontium

En behandling mot strontium deposition i skelettet förutsätter alltså en regelbunden alginattillförsel under åtminstone ett par månader. Bör ske under läkarkontroll för man behöver antagligen tillskott av kalcium och koppar och möjligen järn i födan under kureringen.

I normalfallet vill man skydda sig mot upptagning av tungmetaller och där är situationen en helt annan. Tar man alger i en eller annan form till en måltid, eller kanske ännu hellre före den, blir bindningen av eventuella tungmetaller i födan mycket hög, kanske till och med så hög att man bör lägga in en algfri dag då och då. Denna skillnad mellan en nära hundraprocentig bindning av vad som finns i tarmkanalen och en kanske knappt enprocentig bindning av vad som finns i skelettet är därmed förklarad. I förra fallet kommer alginaterna i kontakt med alla molekylerna, i det andra fallet, eftersom alginaterna aldrig kommer in i blodet och ut i kroppen, kan de bara ta hand om den lilla fraktion som lossnar och som råkar komma ut i tarmen.

Är det viktigt i vilken form man får algerna? Nej, inte alls! Det verksamma ämnet alginat, är det vanligaste ämnet. Det utgör åtminstone en fjärdedel av torrsubstansen hos knöltång och en tredjedel hos fingertång, de båda vanligaste råvarorna till tångmjöl. Det påverkas inte av kokning, stekning, bakning som till exempel vissa vitaminer. Den tungmetallbindande effekten är alltså densamma oavsett om man själv plockar färska alger eller blöter upp torkade eller bakar bröd med algmjöl i eller äter algtabletter pressade av tångmjöl. Dessutom finns en fabriksprodukt, renframställt alginat, som alltså är mer koncentrerat. I medicinska sammanhang används alginater, bland annat för att med oxalsyra och saltsyra kunna spjälka till jättemolekyler, till en storlek där effekten blir maximal.

Måste man äta alger samtidigt med den föda man är orolig över?

Nej, otroligt men sant, även isotopen som redan har kommit in i kroppen kan rensas ut i efterhand! I specialfallet, undantagfallet får vi hoppas, att någon fått i sig t.ex. radioaktivt strontium, då förs detta omkring med blodet tills det deponeras i skelettet. Där kommer något oroande in: även måttliga mängder kan sitta och bombardera kringliggande celler med radioaktiv strålning. Därför bör radioaktivt strontium inte få finnas kvar i kroppen hur länge som helst. Dessbättre är det så, att varje dag lossnar någon procent av strontium-molekylerna och ger sig ut i blodet. Blodet förser saliv, magsaft, bukspott, galla och tarmsaft med vätska; alltså hamnar en hel del av dessa molekyler på drift i tarmkanalen. Normalt har vi ingen glädje av detta. I tjocktarmen återupp-sugs det mesta av tarmvätskan, med den all vår näring, men tyvärr också strontiet, som sedan söker sig en ny plats i skelettet. Endast om vi har alginater i födan bryts kretsloppet, strontiumisotopen binds vid en alginatmolekyl och förs ut ur kroppen.

Binder algerna alla radioaktiva ämne lika bra?

Nej, vad de binder är vissa ämnen, framför allt tungmetaller som bly, koppar, zink, kadmium, kobolt, radium och de binds oavsett om de är radioaktiva eller inte. Detta är en mycket viktig egenskap, för bly, kadmium och kvicksilver är ju ämnen som har en tendens att uppträda som miljögifter. Hur vet vi till exempel att inte våra grönsaker vuxit mindre än 50 meter från en högtrafikerad väg och därför kan hålla en olämplig blyhalt? Den dag Tjernobylmolnets radioaktivitet har spritts och blandats eller sönderfallit under anmärkningsvärda nivåer både i gröda, boskap och vilt, den dagen kommer vi fortfarande att ha kvar tungmetaller i födan som något att se upp med. Sedan finns det ju andra ämnen som kan ha radioaktiva isotoper. Radon är en ädelgas och det skulle förvåna mig om den kunde bindas vid en alginatmolekyl.