swerlander.com

Försök pågår för att få fram antibiotika ur tång för att kunna ersätta penicillinet, när det inte längre är verksamt. Några arter anses till och med vara virushämmande. Tång ska via en jäsningsprocess kunna omvandlas till metangas och användas som drivmedel för bilar när världens oljeresurser börjar sina. Japanska forskare har hittat tumörhämmande substanser och man undersöker om det eventuellt i framtiden kan bota eller förhindra uppkomsten av cancer. Det är industrin som tar hand om huvuddelen av de 5 miljoner ton tång som årligen skördas. Utan risk för att utarma de resurser som som finns skulle skörden kunna mångdubblas. Tång används för framställning av alginat som finns i till exempel i mjuglass och i den gelé som läggs ovanpå frukttårtor, som konsistensgivare inom charkuteri- och konditoribranschen. Brandkåren har ämnet i sitt skum för att släcka bränder och tandläkare använder det för att göra tandavtryck i. Tång ingår också i hund- och kattmat, som bas i kostmetiska krämer och salvor och som bindemedel i färger för textiltryck.

Tång är klorofyllförande bålväxter som lever både på land och vatten. Storleken på dem varierar mellan några tusendels millimeter och femtio meter. Den tång som kan få stor betydelse som människoföda lever i vatten och är i de flesta fall rödalger, brunalger och grönalger. Den hos oss vanligen förekommande blåstången innehåller vitaminerna C, D, E och K och användes tidigare för att bota gikt. Enligt den gamla folkmedicinen är grötomslag från tång bra för svullna mandlar, bölder, bröstkörtelinflammation och finnar. Den innehåller i likhet med många andra ämnen som är antibiotiska, det vill säga dödar bakterier. Dessutom kan den förhindra att människans skelett lagrar radioaktiv strontium efter till exempel atombombsprov eller olyckor vid kärnkraftverk. Irländsk mossa är en rödalg rik på vitaminerna B, och B2 och anses vara verksam för att bota magsår, influensa, påssjuka, diarré och förhindra blodpropp. I Wales kokar man gröt på tången eller också bakas den in i havremjöl och blivit något av en nationalrätt. Knöltången har tidigare använts mot emfysem och kronisk bronkitis samt mot sträckning, vrickning och reumatism. Huvudsakligen används den numera för tillverkning av den grundsubstans inom läkemedelsindustrin som de verksamma ämnena sätts till.

Tång kan användas som utmärkt bantningsmat, botemedel mot cancer, drivmedel för bilar, ersättning för pencillin och näringstillskott i u-länderna. Den största nyttan tången har för oss svenskar är att den kan bota bristsjukdomar som uppstår till följd av för ensidig kost. Ju mer processad mat vi äter på till exempel arbetsplatser och i skolbespisningar, desto större är risken för att någon bristsjukdom uppstår. Det är oftast väldigt svårt att upptäcka om vi lider brist på något spårämne. Äter vi tång kan vi vara säkra på att bristen avhjälps, eftersom alla grundämnen finns i havet och tången har en sällsynt förmåga att ta upp dem. Däremot kan vi inte tillgodogöra oss tångens kolhydrater och det gör ju tången till ett utmärkt bantningsämne för oss övergödda västerlänningar.

Aliginater, tillsammans med vitaminer och mineraler, förbättrar också hälsotillståndet i samband med tandsanering, då risken för frigörandet av kvicksilver är mycket stort. Tången har även en antibiotisk effekt. Detta för att kunna skydda sina egna arter. Oral= som hör till munnen, galvanism = ett elektrokemiskt fenomen som innebär att att två metaller nedsänkta i syra producerar elektrisk ström, det vill säga det fungerar som ett batteri. Oral galvanism innebär att två tandfyllningar av olika metaller tillsammans med saliv, som är en svag syra, producerar elektriska strömmar. De oralgalvaniska strömmarnas styrka bör vara under 2 mikroampere. Strömstyrkor däröver kan störa kroppens funktioner på olika sätt. De största strömstyrkorna uppstår mellan oädla metaller silveramalgam och ädlar guldamalgam. Man kan använda sig av tång eller tångdryck och därigenom oskadliggöra dessa tungmetaller.

Alginaterna inte bara skyddar oss mot tungmetaller som samtidigt kommit in i tarmen med annan föda, utan också från sådana som redan sugits upp av blodet och deponerats i skelettet, till exempel den radioaktiva isotopen strontium 90 som bildas i stora mängder vid atomsprängningar. Detta argument avfärdas av fysiker med argumentet att alginatet inte spjälkas. Alltså kommer det inte in i blodet och heller inte ens i närheten av skelettet där strontiumisotopen avsätts och varifrån den utsänder sin cancerframkallande strålning. Tankegången är alldeles riktig-Men om jag hänvisar till de djurförsök som har gjorts med alginatet kan man konstatera att man hos djur som fått radioaktivt strontium, kunde man minska strontiumhalten i skelettet med 80% genom att ge alginat som kosttillskott. Här ligger förklaringen. När radioaktiva isotoper lagrats i skelettet kommer varje dag en liten del av dem att frigöras och gå uti i blodet. Blodet förser tarmkanalen med saliv, magsaft, bukspott, tarmsaft och med vätska när innehållet i tunntarmen skall ska göras lättflytande. I tjocktarmen återuppsugs vätskan och med den dess tungmetaller. Denna återuppsugning är så effektiv att kroppen inte spontant kan befria sig från depositionerna i skelettet, det blir bara en rundgång. Om vi äter tång blir situationen en annan. Då binds hela den lilla fraktion som kommit ut i tarmen till alginaterna och försvinner med avföringen istället för att återuppsugas i tjocktarmen. Om vi kompletterar vår föda med tång får vi samma effekt. Tångens fykolloider utgör våra enda reningsmedel mot tungmetaller i födan och i kroppen, både de allmänt giftiga grundformerna och deras ännu mycket farliga radioaktiva isotoper.

Man kan förstås ställa sig frågan om vi inte riskerar att tången innehåller mer tungmetaller än landväxter som odlats någorlunda giftfritt? Självklart tar tång upp tungmetaller från sin omgivning, ibland till och mer än landväxter. Men tungmetallerna blir så stenhårt bundna att de aldrig tar sig loss, aldrig kan passera tarmväggen och kan komma in i kroppen. Tvärtom kan tången alltid, även om de innehåller höga halter av tungmetaller, ta upp mer från tarmsystemet än andra födoämnen. Algkolloiderna (samlingsnamn på alla de geléartade ämnen som hos tången motsvarar landväxternas cellulosa) hör definitionsmässigt till kostfiber, de kan inte brytas ned av kroppens enzymer. Tungmetallerna frigörs om tångkolloiderna på något sätt bryts ned.

I tång finns alla mineraler och spårämnen, och de är rika på jod som är livsnödvändigt för sköldkörtelfunktionen. De innehåller också alginsyra, ett kolhydrat som har förmågan att eliminerar oönskade tungmetaller. Det är också känt att man med en minimal mängd tång i födan kan skydda sig mot att kroppen tar upp sådana tungmetaller som vi i ökad utsträckning får i oss med mater. Det är välkänt att tång kan binda tungmetaller. De härstammar till exempel från det bly från bilavgaser som hamnar i grönsaksodlingar och det kadmium, kvicksilver med mera som upptas av grödor som gödslats med rötslam från reningsverken.

Jag vill rekommendera tång som näringskälla när det gäller vitaminer, mineraler, aminosyror och spårämnen. Tång innehåller alla de näringsämnen som kroppen behöver för att kunna undvika att råka ut för bristsjukdomar. På grund av förgiftningen och försurningen av vår åkerjord har det försvunnit många viktiga näringsämnen. Därför kan tång bli en hälsokälla och en räddning för människans fortlevnad.

Vår tidigare student-inneboende har flyttat efter 8 år, så vi har ett rum (20 kvm) ledigt. Rummet har egen ingång inklusive egen nyckel. Det finns mico, kyl och frys men inget kök. Det finns toalett men ingen dusch, men man kan duscha på SATS som ligger på Landala torg 5 minuter härifrån. Bra kommunikationer och promenadavstånd, 10 minuter till Chalmers, Handels, Psykologen, Humanisten med mera, samt till centrala staden. Ligger på andra våningen, lugnt läge med träd och och grönområde utanför. Karl Gustavsgatan 47. Hyra 3.400/månad. Är du intresserad, hör av dig till e-mail:

agnetaswe@gmail.com

Makroalger det vill säga tång har utnyttjats av människan sedan urminnes tider. Redan i kinesiska örtböcker från 2 700 år före kristus omtalas hur tång anrättas. Man vet att japanerna på 1600-talet började odla rödalgen porphyra i primitiva odlingar. Kustbefolkningen som här på västkusten och i många länder har sedan länge utnyttjat ilandspolad tång som gödsel och spritt dem på fälten. Ibland har man även låtit kreatur bete av den uppkastade tången. I Europa har man ätit viss tång sedan mycket lång tid tillbaka. Vikingarna åt tång, och på de brittiska öarna har man ätit porphyra, kallades laver, som är det latinska namnet för vattenväxt, sedan romanernas tid. Laver och dulse (Rhodymenia) åt man färska, torkade, eller kokta som spenat i Skottland och på Irland. Irländarna använde dulse som tuggtobak. I Wales kan man fortfarande bli serverad laverbread. Det består av laver (tång) som kokas och kryddas och sedan värms i fett och täcks med havregryn. På 1600-talet började man använda tång som råvara för tillverkning av viktiga baskemikalier för den begynnande industrin i Frankrike, England och Skottland. Det som utvanns var soda, natriumkarbonat, för glastillverkning och pottaska, kaliumkarbonat. Efterfrågan på tång blev så stor att myndigheterna utfärdade bestämmelser för hur mycket tång man fick ta upp. Pa 1800-talet fick man andra och billigare råvaror och processer och tånganvändandet minskade. Man har hela tiden använt tång som jodkälla. I dag används tång som föda i direkt konsumtion, för kemikaltillverknung och som gödsel.