swerlander.com

Billigare och nyttigare mat finns inte – och gott är det också. För att kunna leva på det här sättet fordras förstås att man har ett hav i närheten, som på Rörö. Men har man det, så är det världens enklaste sak att plocka upp de här delikatesserna ur böljorna.

Spårämnens betydande roll i enzymer. Enzymer är katalysatorer för kemiska reaktioner i de levande cellerna. En del enzymer består enbart av aminosyror (vänstervridande). Andra enzymer behöver för att fungera en mindre organisk förening eller spårämne, vilket kallas coenzym. Coenzymer av organiskt material har i vissa fall visat sig vara derivat av vitaminer. Coenzymer av oorganisk typ, såsom järn, zink, magnesium, mangan, koppar, selen etc. utgör de för kroppen så oundgängliga spårämnena. De lösliga coenzymerna förloras genom urlakning i större eller mindre utsträckning vid födoämnenas behandling i livsmedelsindustrin eller vid matlagningen. Under dessa processer kan dessutom coenzymer förloras genom oxidation, uppvärmning eller på grund av för höga eller för låga pH-värden. Hur viktiga spårämnena är kan åskådliggöras genom följande exempel: I binjurarna och levern finns ett enzymsystem, kallat cytokrom P-450, i vilket järn spelar en central roll för att enzymsystement skall fungera. Detta omvandlar kolesterol till stereoid-hormoner genom att oxideras av detta systems järnjon. Samma spårämne i detta system spelar huvudrollen också genom att omvandla cancerogena gifter, som vi till exempel får i oss med födan, till ofarliga produkter. Ett annat mycket viktigt enzym med spårämnet zink som motor, är carboxypeptidase A. Detta är ett matsmältningsenzym i mag-tarm kanalen vilket spjälkar av och tar hand om tyrosine, en av de 8 essentiella aminosyrorna, från polypeptidkedjor (en eller flera kedjor bildar ett protein) som förs in i maten. Enzymet tar endast hand om vänstervridande aminosyror det vill säga endast denna vänsterform passar in i enzymets aktiva säte. Spårämnenas viktigaste funktion är oftast att tänja ut elektron-molnen i ämnet som skall spjälkas så att dessa går lättare att spjälka av. Normalt skulle det gå utan enzymer vid en så hög temperatur som som cirka 300 grader C men m.h.a. enzymer behöver kroppen ej ha högre temperatur än 37 grader att samma reaktioner skall ske med samma hastighet.

Algmix är ett havsnaturmedel, framställt ur havsalger. Dessa havsalger som växer i de stora oceanernas orörda djup utgör daglig föda för många av av havens innevånare, dessutom har det visat sig vara ett alldeles utmärkt kosttillskott för oss människor. Man kan tolka nyttan av ett dagligt havsalgintag enligt följande: Då algerna, som är mycket lättsmälta, kommer in i ämnesomsättningen och via blodet passerar sköldkörteln (hela blodkomplexet passerar denna cirka var 17:e minut) så får densamma den stimulans (genom mineral- och vitaminrikedom) som behövs för att det endokrina körtelsystemet skall hållas i balans. Detta skall inte ”glömmas” bort, då det avgör förhållandet sjukdom-hälsa.

Genom kemisk och spektrografisk analys av vävnader och kroppsvätskor har man i kroppen påvisat mycket små kvantiteter av ett stort antal mineralämnen som visat sig vara absolut nödvändiga. På konstgjord väg, i ett laboratorium eller i en fabrik kan inte en sådan produkt framställas. Man naturen kan! Vid analys av havsalger har man funnit mer än 100 mineralämnen (grundämnen). Spårelementen utgör katalysatorer i hormon och enzymsystemet eller också är de enzymaktivatorer. En begreppsförklaring: Mineralämnen är det gemensamma namnet för mineraler och spårelement (spårämnen). Mineraler är grundämnen, som förekommer i relativt stora mängder i kroppen till exempel Natrium, Kalium, Kalcium, Fosfor, Svavel, Magnesium. Spårelement är grundämnen som förekommer i små mängder. Spårelement är till exempel alla metaller som järn, koppar, zink, mangan, kobolt, nickel, molbyden osv. En hel del spårelement har alltså sin verksamhet förlagd till cellerna där de påverkar de kemiska reaktionerna. Havsalger har betydligt större mängd A- och D-vitaminer än till och med torskleverolja samt alla former av vitamin B. Framhållas bör, att i havsalger finns det livsviktiga tillväxthormonet B12 (som bevisligen ej finns i landväxter). Havsalger har naturliga antibiotiska egenskaper dock utan att förorsaka allergier eller andra sidoeffekter (till skillnad mot den konstgjort framställda antibiotikan, som lagras i köttet och överförs till människan).

Havets alger innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler, dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i havsvattnet omkring algplantan. Alger reglerar blodsockernivån, sänker kolesterolhalten i blodet, motverkar blodtryckshöjning, binder tungmetaller (cesium, strontium, bly, kvicksilver med flera), är fiberrikt och förbättrar tarmfunktionen, innehåller de essentiella EPA och DHA, har naturlig skyddsfaktor med antibakteriell verkan. Man kan säga, att du får ett starkt tillskott av de nyttiga ämnen du behöver, samtidigt som du får ett skydd mot onyttiga ämnen.

Livsmedelsverket har satt upp en lista över alla näringsämnen. Det mest intressanta i detta sammanhang är vitaminer och spårämnen. Vad internationella undersökningar visat är, att för varje vitamin och spårelement man undersökt har mellan 5 och 90% av befolkningen en daglig tillförsel som ligger under den rekommenderade dosen. Detta innebär att de flesta vanligen får i sig rekommenderad av många men ej alla vitaminer och spårämnen. Slutsatsen blir att praktiskt tagit ingen får i sig rekommenderad dos av samtliga vitaminer och spårelement. Utan extra form av kosttillskott blir det alltid för litet.

Recent reseach has confirmed that marine algae (seaweed) can be a valuable supplement to the human diet. In the unpolluted sea environment algae are able to absorb brace elements, minerals, salts and other nutrients. Many of the same nutrients are often lacking in people´s daily diet because of insufficient variation in our choice of food. In modern commerce vegetables, fruit and meat products may have these nutrients depleted by inappropriate cultivation or handling practises. Marine algae in addition to providing important natural fibres can supplement deficiencies in our diet e.g. of calcium, selenium, silicon, vitamins, and the anti-oxidant Q10 and Omega3. However, these are not the only benefits. Recent health studies and environmental reports in the UK and Sweden have raised new concern about occurrence in food products as well as the environment of metals such as lead, mercury, cadmium and even radioactive strontium and their effects on the body. Scientists have known for a long time that alginates which are the main component of algmix have an amazing ability to assist the elimination of harmful heavy metals from the body. Swedish clinical research has shown that the sugars contained in the algae have a beneficial effect on the diurnal glucose index curve and also that algal extracts lower cholesterol levels in the blood.

Algae have been used in cooking for thousands of years, especially in the Orient. The production of nori in Japan has a commercial value of 1.500 million US dollar and in China about 6 million tons of brown algae (Laminaria) are harvested. Even in Europe, although more commonly eaten in the past there are still a variety of culinary uses of several species of algae. One of the most appreciated species is Palmaria palmata which is eaten raw together with fish, potatoes, or butter or which can be boiled with water or milk to form a porridge. Recently there has been a revival of the interest in algae as food specialty in the United States, where cookery books on algae food have been published. Algae have also been used a feed supplement for domestic animals in Scandinavia. In Norway there is an industrial production of algal meal which is used as a feed additive for poultry, pigs, cows and horses and fur animals.

a substance extracted from Irish moss , or jelly moss, was formerly used to treat diarrhoea, gastric ulcer and cystitis. It is now harvested for use of its gelatinous substance (carragenan) for curing leather, as suspending and emulsifying agent in pharmaceuticals, food products (e.g. for stabiliziation of foam and as a clarifying agent in beer and honey) and in cosmetics and in technical products such as shoe polish. A red algae yields the substance furcellaran which is important in jam making and another related substance is used as glue. Brown algae are the souce of fucoidan and laminarian which have medical use, as anti-coagulants, and of mannitol which is a valuable nutrient for diabetics. These algae also yield alganic acid, the salts of which (alginates) have a widespread use. Alginates is used in e.g. textile (fibres), cosmetic, pharmaceutical, paper and chemical (paints, films) industries.

Algae and algal products, such us agar, carragenin furcellarian and algins, have been used by humans for various purposes from time immemorial. For instance, during the fifteenth and sixteenth centuries soda was extracted from algae for use in glass manufacture and a century aga were the predominant source of raw material for iodine production. Seventy-eight species of algae produce agents of the group geloses, which includes agar. Agar is now produced in United States, Australia and New Zealand and, since the fifteenth century, in Japan. It is well known as a solidifying agent in bacteriological culture media, and is also used in dentistry, cosmetics and medicines (it can be used to assist slimming and as a laxative and to aid the healing of wounds). It is used in meat, fish and poultry canning and can be seen as a thickening agent in desserts, as a clarifying agent in beer and wine production and can even function as a wire-drawing lubricant.