De stora algsorterna är rika på protein, mycket rika på vitaminer och alldeles otroligt rika på spårelement. För människor i den välnärda delen av världen är det den sista punkten som är den viktigaste. Praktiskt taget alla kemiska grundämnen finns i havet och algerna är berömda för sin enastående förmåga att ta upp och koncentrera de ämnen vi brukar kalla spårelement, för att det är så små mängder som behövs. Landväxterna är inte dåliga de heller, men marken de är odlade i innehåller ju aldrig mer spårelement än berget som jorden har bildats ur. Och landväxterna har en fiende, som algerna inte har: Människan, som själv utgör det stora hotet mot de livsviktiga spårelement i sin egen föda. För det första utarmar människan den odlade marken genom att föra bort kväve, fosfor och en rad spårelement med varje skörd och ersätter förlusten med kväve- och fosfatgödning, möjligen kalium och kalk, men inte spårämnen. För det andra fördärvar vi både odlad mark och vildmark överallt där industrier och bilism ger upphov till surt regn som löser och bortför alla sådana ämnen vars löslighet ökar i sur miljö.
Bara havet är opåverkat.