swerlander.com

200 gr torkad bladtång. 5 hg oskalade räkor, 1 burk kokosmjölk, 1 riven och pressad lime, 1 morot, 1 äpple, 1 purjolök. Blötlägg bladtången. Skala räkorna. Strimla morot, äpple och purjolök. Fräs räkor och grönsaker och tillsätt limeskal och limesaft. Häll över kokos. Koka ihop och krydda med havssalt. Tillsätt algerna och låt koka snabbt. Servera med räkorna i sista minuten.

Här är några exempel. Du kan använda dem som bokmärken, som födelsedagskort, som julkort eller som bordskort. Ju mer du arbetar med algerna ju vackrare saker kommer du att skapa. Alger är mycket vackra och två alger är aldrig exakt lika. Vet du om att du använder algprodukter nästan varje dag? Kanske till och med idag! Varje gång du borstar tänderna, polerar skorna eller stryker kräm på din kropp, kan det vara så att du använder en produkt som det finns alger i. Gillar du glass? Tittar på förpackningen så ser du att den innehåller alger. Det är Karagen-tång (kallas Brosktång eller Pärlmossa) eller på latin (Chrondrus crispus) som används för att få glassen mjuk istället för stenhård, när den är frusen. På Irland kokar de algerna tillsammans med mjölk till en pudding. Har du smakat på Sushi? Det gröna som är runt riset är alger. Vetenskapen har ännu inte använt så mycket tid till att studera alger, som de har studerat landväxter. Detta är helt naturligt, då det är lättare att gå ut och hämta en synlig växt i naturen än en växt i havet som inte syns från land och som kanske ligger djupt ner. Det finns mycket att upptäcka bland algerna. Vilka djur äter dem? Vad kan vi människor ha för nytta av dem? Kan de bota sjukdomar? Kan vi använda dem som solkräm? Kan vi använda alger som båtfärg för att skydda båtbottnar?

Den bästa platsen att finna alger på är när stranden är stenig och bergig, då algerna måste fästa i något, som är fast. På Rörö kan vattennivån varierar med en halvmeter. Alger hittas också utmed sandstränder och då handlar det oftast om alger, som har flutit upp på stranden. Ofta finns det mycket alger just efter att en storm har dragit fram. Under dagarna efter stormen kan alger flyta i vattnet och upp på stranden. När man samlar alger använd en plastpåse och lägg en sten i botten så den inte flyter iväg. Använd inte glas eller sånt som kan gå sönder. Samla in algerna där de flyter eller växer. Använd sax när algerna plockas. Ryck inte upp dem, då kommer det inga nya där. På Knöltången klipper man av den översta delen, då kommer den att växa upp på nytt. När det gäller Bladtången och Fingertången plockas dessa cirka 10-15 cm upp från fästet. Karagentången och Gaffeltången tar man strax efter fästet. Man torkar algerna genom att lägga dem på papper. För detta behövs följande: Pappkartong, Tandpetare, Bomull, 2 st skålar vatten. Handduk eller läskpapper. Lägg algerna i en skål med vanligt rent och kallt vatten. De skall ej ligga i solljus. Känn på algerna. De kan kännas slippriga, grova, läderaktiga eller silkestunna. En del alger är tunna och ömtåliga. Efter en timme tas algerna upp ur skålen och läggs i en annan skål med rent vatten. Om det finns kvar påväxt, som inte skall vara där, så tas dessa försiktigt bort. När algerna är rena, så är de färdiga för montering på papperet. Beroende på vilken alg det handlar om hanteras de lite olika. När det gäller alger, som är sköra måste man ta in pappkartongen i vattnet under algen och fånga upp den med hjälp av tandpetaren, som också används för att fästa algen. Lyft försiktigt papperet med algen på upp från vattnet. Om man vill, kan man peta runt algen med tandpetaren på papperet så den blir, som man önskar. Torka av algen med bomull, blöt algen om den torkat och sprid ut den med papperet. Ibland kan det se ut som ett moln eller ett ansikte när man ser algbilden. Genom att använda tandpetaren kan man flytta algen, som man vill och göra en tavla om man önskar. Lägg sedan papperskartongen på en handduk eller läskpapper tills det torkar. Tyngre alger behöver kanske en annan behandling. Blad- och fingertången är lättare att montera genom att man tar upp dom ur vattnet och monterar dom på pappkartongen. Lägg algen på vått papper och häll sakta vatten på den, så att den sprider sig. Formar den genom att fingra på den eller använd tandpetare. Lägg sedan ett lager med ett tunt nätmaterial eller en gammal nylonstrumpa och sedan en handduk eller läskpapper. Det blir som en sandwich med algen i mitten. Lägg sedan en bok eller en sten över. Byt handduken eller läskpapperet en gång om dagen i 2 – 3 dagar eller tills algen är torr. Algerna täcks naturligt med ett lim, som gör att de fäster på papperet. Annars får man använda papperslim. I så fall kan färgen på algen ändras. Tänk på att färgen på algen även kan ändras, när den blir torr. Notera på papperet var och när du hittade den. Till exempel: Vid Tåviken på Rörö, lågvatten, växte på sten. Eller: På stranden i Sandviken, Rörö. Eller: Flöt på vattnet i badviken på Rörö. Skriv också datum. Lägg det till samlingen. Att montera och och identifiera algerna är lättare att göra efter att man gjort det några gånger. Man kan plasta in sina alger och sätta dom i en vanlig pärm. Om man går till Biblioteket, så har de referenser på alger precis som de har på blommor och träd. Om man inte hittar vad det är, så behåll dem till du finner någon, som kan hjälpa dej med identifiering. Här i Göteborg kan man kontakta Botaniska.

Alger växer praktiskt tagit överallt utom där det är så mycket is, att algerna inte får fäste. Man hittar dem överallt vid sandstranden, på stenar och på stranden, där de flutit upp. De alger, som visas i mitt häfte finns alla på ön Rörö i Norra Skärgården utanför Göteborg. Man kan finna dem utmed kusten från Kullens Fyr i söder till Kosteröarna i norr.

När man plockar upp en alg är det inte alltid så lätt att se vilken grupp den tillhör. Den kan ha ändrat färg på grund av ålder eller på grund av solljus. Grönalger kan exempelvis bli vita, när de ligger i solen. Några brunalger kan bli svarta eller gula, men ändå tillhör de brunalgerna. Rödalger varierar också i färger och kan vara orange, lila, ljusröda eller vita. Om man har samlat alger ett tag kommer man att bli mer medveten om olika skillnader på alger som form, storlek, färg och hur färgerna ändrar sig. Efter ett tag kan man kanske också se, vilken grupp algerna tillhör. På något sätt är algerna som växterna på land. De växer som skogar eller var för sig. Precis som skogen är hem för många djur, är algerna hem för många havsdjur. I skogen kan fåglar och djur gömma sig och landväxter är mat för djuren. I havet är algerna mat för en del fiskar och samtidigt ett skydd för de fiskar och smådjur, som lever där, precis som djuren på land behöver skydd. Men det finns en del viktiga skillnader på landväxter och växter i havet. Alger kan bara stå upprätta med hjälp av vattnet. Har dom inte vattnet faller dom ihop. Landväxter får sin näring genom rötterna, som de har i marken. Algerna får sin näring genom vattnet, som omger algerna. Algerna har inga rötter utan de griper tag i berg eller vad de få fäste i.

Har du gått på strandkanten och sett vad som har flutit upp på stranden och kanske undrat. Vad kan detta vara? Har du sett dem växa på stenar och berg?. Har du undrat över lukten? Dessa växter är alger och de kallas för havsalger. Ordet alger kommer från det latinska ordet ”algae”, som betyder vattenplanta. Tusentals olika sorters av havsalger växer i haven runt vår jord. De växer på berg, på stenar, på skal, på djur och stockar och på broar och gamla skeppsvrak, det vill säga de växer på allt de kan sätta sig fast på. Man kan också hitta dem i solen på stranden, där man badar. En del alger växer på djupt vatten och en del växer lite närmare stranden. De växter, som finns i havet , består till övervägande del av alger. Alger har inga frön, rötter, stjälkar eller blad. De kallas för bålväxter, då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algerna hör bland annat de stora bruna tångarterna. Algerna brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger, och rödalger. Man kan också dela in algerna efter sin storlek. Alger finns i olika storlekar. En del är så små så man behöver mikroskop för att se dem. Andra är lika stora som de högsta träd, som man sett. Makroalger är stora: tång-, brun- och grönalger. Mikroalger är mycket små till exempel plankton, mikroskopiskt små encelliga växter, som svävar i vattnet. Om de blir tillräckligt många säger man att de ”blommar”. Så kallad planktonblomning är bara höga halter av mikroalger. Till mikroalgerna hör bland annat den berömda Spirulinan, som är mycket proteinrik. Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i stor mängd i havet och är rika på spårämnen. Det finns inga giftiga alger, men de kan smaka olika. Så ryck gärna gärna av en bit och ät. De, som brukar kallas ”giftalger” , är egentligen inga alger alls utan liknar mer bakterier. Algerna finns i olika former. De kan se ut som tjocka rep, piskor, trådar, garn, löv, händer fjädrar eller blomblad. Några har täta grenar, andra är mindre täta. Några grenar är smala och några är tjocka. Några alger är långa och flata och andra har krusade ytor och andra har olika kanter på bladen. Några alger är så tunna så du kan se rätt igenom.

Detta är en information för dej, som vill lära dej mer om alger till exempel: vad är alger, var dom finns, hur man samlar och torkar dom och hur man använder dom. Hundratalet arter används i hushållen i Japan, Kina och Korea. I dessa länder odlas också alger i stor skala. I Storbritannien äter man också alger; algen Rödsallat äts rå tillsammans med fisk, smör och potatis eller kokas till en gröt. Purpurtång kokas i flera timmar till en mörkbrun, halvflytande massa, som kallas marine sauce, slouk eller sloucawn. Den serveras tillsammans med citronjuice eller vinäger. På Irland och i Skottland torkas den och tuggas som tobak. I Kanada kan man få den kanderad och i Kamtjatka jäser man den till en alkoholhaltig dryck.

Det låter otroligt, men det är faktiskt; också lagrat radioaktivt strontium kan algerna befria oss från. Varje dag lossnar en del molekyler från sin plats, följer med blodet och hamnar kanske i en matsmältningsvätska och därmed i tarmen. Om den radiaksmittade ingenting gör, kommer det radioaktiva strontiet att från tjocktarmen passera tillbaka till blodet och sedan på nytt deponeras i skelettet, på nytt sända ut sin cancerframkallande strålning. Om den radiaksmittade tar alger, binds strontiet och förs ut ur kroppen. Från avhandling Stara och Waldron-Edward 1967. Bilden i avhandlingen beskriver ett inte odelat trevligt djurförsök. Kluvna lårben av strålningsskadade katter har lagts på en fotografisk plåt, där strålningen direkt åstadkommer en bild. För tydlighetens skull har vi tecknat av originalbilderna. (Ju mörkare ben desto mer radioaktivitet). Alla katterna har under fyra veckor fått en millicurie strontium-90 i födan. Kontrollkatten har inte fått någon tillsats av alginat, högra katten representerar en grupp som dagligen fick ett tillskott av natriumalginat, mittbilden härrör från en katt som först bara fick kontrolldiet i två veckor , men sedan under två veckor fick ett tillskott av natriumalginat. Här visas hur alginaterna har förmåga att binda tungmetaller och deras radioaktiva isotoper som strontium och celsium i tarminnehållet och föra dem ut ur kroppen.

Lika bra som alginaten binder strontium och cesium, lika bra binder de deras radioaktiva isotoper. Finns det några sådana i grönsaker, mjölk eller kött och man äter alger före eller till maten, så binds isotoperna och förs ut ur kroppen. Får man inga alginat samtidigt med den radiaksmittade maten passerar isotoperna tarmväggen, tas upp av blodet, deponeras i skelettet och utsänder därifrån sin farlig strålning.

Jag nämnde, att marken kan lida en naturlig brist på vissa nyttiga ämnen. Pressen ägnar mycken uppmärksamhet åt onaturlig brist, som är ännu allvarligare – den vi åstadkommer själva genom surt regn. Tyskarna släpper ut mängder av svavel från Ruhrområdet som hamnar i Sverige. Engelsmännen sänder oss svavel från Manchesterområdet och du själv syndar svårt mot naturen när du kör bil för fort. Resultatet blir i alla fallen att regnet lakar ut ur jorden dessa salter och spårelement, som både växterna och vi behöver. Bröd, grönsaker, rotfrukter och kött är inte längre näringsmässigt riktigt så fullständiga som de varit. Med algerna är det tvärtom. Dels lever de ju i en miljö som inte saknar några ämnen och dels har du ju som sagt en enastående förmåga att anrika åtskilliga av havets sällsynta ämnen.