swerlander.com

– Skoj att du tyckte det.

– Men varför smakade dom salt?

– Jo de växer vid havet, bara någon meter från havskanten här ute på Rörö, och då slår havet in ibland och duschar smultronen och därför smakar dom salt. Det latinska namnet är Fragaria vesca och det doftade också ambra och rosor från smultronen.

– Då skall jag äta dom efter pannkakan.

– Tången består av ett ämne som heter alginat och som binder till sig alla tungmetaller som kommer i närheten. Därför kan man använda alger till att rensa kroppen från tungmetaller. Om vi tar ett exempel: du äter lite sallad och bär, som har vuxit mindre än 50 meter från en starkt trafikerad väg. i sån sallad och på den finns bly från bilarnas avgaser. Den är inte tjänlig som människoföda.

– Tjänlig?

– Inte lämplig att äta, eller i klarspråk: giftig, farlig.

– Varför äter man den då?

– Tja, den ser lika frisk ut som en sallad utan bly. Det syns inte på den var den har vuxit. Och folk vet inte eller vill inte låssas om att det vet. Nu händer olika saker i tarmarna. Först blir maten utspädd med olika vätskor, så den kan rinna lätt genom tarmarna.

– Om man lägger huvet på magen på nån, till exempel på badstranden, så hör man det bubblar och och kluckar i magen. Inga bajskorvar där inte.

– Nä, nä, och bildas där lite gaser också, så hörs det ännu mer hur det ”pratar” i tarmarna. Sen ska ju det här lösa rinnet i tarmarna bli ”bajsekorvar”, som du sa, och då sugs all vätskan upp av kroppen. Den går genom tarmväggen och in i blodet och den tar med sig all näringen i tarmen, småbitar av socker och äggvita och fett. Och så salter och spårelement, förstås. Och dessutom en del giftiga ämnen, som kan finnas i maten och som inte alls borde få komma in i kroppen.

– Som tungmetaller du tjötar om.

– Ska du säja tjöta – jag har knappt börjat än. Alltså, om du äter avgaspudrad sallad, så går blyet från tarmvätskan direkt in i blodet. Men har du skurit ner lite alger……….

– De e mamma som gör salladen.

– OK, har skurit ner lite alger, så binds blymolekylerna vid alginatet. Och eftersom alginatet inte kan komma in i blodet, så kommer inte blyet in i blodet utan försvinner med din bajsekorv.

– Då måste man ju äta alger varje gång man äter nåt.

– Nä, och nu får du skärpa dej, för nu kommer den svåra biten. Häng mä! Alltså, blodet, ditt röda, fina, rena blod, som är alldeles fritt från bakterier, är samma vätska som den bruna sörjan i tarmarna. Den som luktar som när nån har släppt sig och som har fem miljoner bakterier på ett tusendels gram. Ni har väl knappast talat om det än på dagis, hur vätskorna cirkulerar i kroppen.

– Vi har talat om stora och lilla kretsloppet. Att blodet går från hjärtat till lungorna och tillbaks till hjärtat och så ut från vänstra kammaren till hela kroppen.

– Det är en bra början. Det är det slutna systemet ni har talat om, och det är alldeles sterilt, bakteriefritt alltså. Men från de här slutna kretsloppen finns det två avvikelser. Det ena är att blodplasma och vita blodkroppar smiter ut ur hårkärlen och tränger in mellan cellerna. Sen återvänder de genom lymfkärlen, och var blir lymfan av?

– ???

– Den töms tillbaka i blodet strax före hjärtat. Och det här systemet är också bakteriefritt, fast blodkropparna är ute och jagar bakterier. Men så har vi den andra avvikelsen. Var tror du tarmvätskan kommer från?

– Från blodet. De sa du ju.

– Men hur?

– Det får väl rinna över på nåt vis.

– Det kan vi säga. På många sätt och vis. Tänk på spotten först. Var kommer den ifrån? Spottkörtlarna, så klart. Men var kommer själva vätskan från? Jo, från blodet. Inga blodkroppar, inget rött blod. Men vattnet, som är det mesta av saliven, det lämnar blodet ifrån sig. Sen, i magsäcken, lämnar blodet från sig vätska till magsaften, i levern lämnar det dej vätska som behövs till gallan, i bukspottkörteln lämnar det vätska till bukspotten och i tarmen till flera olika tarmsafter. Tillsammans är det 8,2 liter hos en vuxen man.

– I tarmen?

– Just de, i tarmen.

– Ja menar, har man så mycke vatten på en gång i tarmen?

– Nä, det är 8,2 liter per dygn. Men det är aldrig så mycket i tarmen på en gång. För så mycket blod har vi inte. Utan vad som händer hela tiden är att tarmvätskan sugs tillbaka till blodet. Varje dygn kommer 8 liter från tarmen tillbaka till blodet. Det är bara den lillla skillnaden på två deciliter som försvinner med avföringen. Men en vuxen har inte mer blod än 5-6 liter. Av det är över två liter blodkroppar. Har en vuxen karl alltså tre liter blodvätska eller lite mer, så betyder det att hela hans fina livsviktiga blodvätska snörar ut i tarmen och blandar  sig med skiten bortåt tre gånger om dygnet. Det läbbiga är, att detta är något som alla människor vet, om de tänker efter. Men ingen tänker på det, för det passar inte med våra romantiska idéer om vårt hjärteblod. Och nu kommer det viktiga: Alla som har en viss mängd bly i blodet kan tvätta bort den genom att äta alger. Och det spelar ingen större roll när man äter algerna, bara det blir tillräckligt ofta. Nu talar jag alltså inte längre om alger som vi äter samtidigt med någon förorenad föda. Jag talar om föroreningar som vi fått i oss tidigare och som redan finns nån stans i kroppen. För det är så att om vi har fått i oss t.ex. bly,  stannar det inte i blodet utan dumpas i olika organ. Och det dystra är, att just bly gärna sätter sig i  hjärnan och nervsystemet. Och det är därför följderna blir just sådant som har med nerverna att göra som sen utveckling, bråkighet, oro, dålig koncentration, långsammare reaktioner, sämre hörsel och balans. Om det nu har satt sig en del bly i nerverna, så behöver det inte sitta kvar på samma ställe i all evighet. Då och då lossnar några sådana där småbitar som man kallar molekyler och följer med blodet ett varv eller två innan de sätter sig någon annan stans. Det dumma är, att de inte försvinner ut ur kroppen. Även om du kommer ut i tarmen ett slag, så sugs de upp i blodet igen. Där finns bara en enda möjlighet att ändra på det. Och det är att ät alger medan man har blyet i blodet. För har man det i blodet, så har man det i tarmsaften. I praktiken betyder det här, att du åstadkommer väldigt lite med ett jättemål på alger nån enstaka gång. Effekten får man av att äta lite grann dagligen under månader.

– Men det är ju bara nån månad på sommaren som vi är på Rörö och kan plocka tång.

– I och för sej kan man plocka tång året runt. Men det är ju inte många som kommer ner till västkusten och ut till havs mer än högst halva året. De som kan, däremot, bör börja tidigt, ofta finner man den tunnaste, sprödaste, renaste tången redan i mars. Men det finns andra sätt. Man kan torka hela årsbehovet genom att hänga upp bladtång på klädstrecken några soliga, blåsiga dagar. Sen packar man den i dubbla plastpåsar. Det är klart man kan köpa också, men då förlorar man det roliga i att laga mat och glädjen i nåt kul.

– Hur kan man veta allt det här?

– Det finns många forskare, som sysslar med alger, kemi, näringslära och med sjukdomars förekomst, verkan och utbredning. Men ännu är det inte mycket forskat på bly och människor, för det är först de allra sista åren man har börjat förstå hur stort problemet är och att det kanske gäller alla storstadsmänniskor mer eller mindre.

– Egentligen är det frågor som du kan ställa när du börjar skolan, men jag skall försöka svara på dem nu.

– Du vet ju att man ska lämna gamla batterier till insamling för att det inte ska komma ut bly och kadmium i naturen.

– Och kvicksilver. Finns i batterier.

– Det stämmer och för att tala om en gammal sak, så har man länge känt till en del fall av blyförgiftning, men det var så speciellt, så man brydde sig inte mycket om dem. I Amerika hände det flera gånger att ungar blev blyförgiftade och man kom fram till att de setat och sugit på rappningen som hade fallit ner från husen och i trappuppgångarna. Den hade varit målad med blyvitt och så fick de i sig lite bly varje dag tills de blev sjuka. I Polen finns ett område som kallas ”Dödens Triangel”. Där finns kolgruvor och järnverk och så gör de bly. Där är luften full av fina, fina blypartiklar, marken innehåller så mycket bly att egentligen borde man bara odla blommor i trädgårdarna, maten är blyrik eftersom grönsakerna har vuxit i blyrik jord och dricksvattnet får lite extra bly för att man använder blyrör till vattenledningarna. Där finns andra tungmetaller också, en massa kadmium, och lite kvicksilver och arsenik. I det här området är människorna mycket sjuka, de lever inte lika länge som folk i en friskare miljö. Och i de svårast förgiftade delarna har bortemot vartannat barn som föds någon medfödd missbildning.

– Va hemskt. Menar du som fel på armar och ben och rygg och sånt, så dom inte kan röra sej som andra.

– Ja många av felen är sånt som syns utanpå. Sen är det många som har inre fel, hjärtfel och fel i blodomloppet och sånt. Och det är dubbelt illa här. För läkarna är fantastiska på att operera en fot som sitter snett eller harmynthet eller andra småfel så att det aldrig syns sen. Hos oss är sånt ofarligt. Men har barnen fel på hjärtat eller blodet, då är det stor risk att det inte klarar sånt som vi tycker är ofarligt. Det finns en annan sorts inre fel. Man gjorde ett standardprov i alla skolor i Polen. Då visade det sig att skolorna i ”Dödens Triangel” hade sämre resultat i medeltal än skolorna i andra områden. Lärarna sa, att vad man särskilt märker är, att barnen inte kan koncentrera sig, de är stökiga eller slöa och följer inte med. Och när man tog blodprover, hade de klart högre blyvärden än normalt.

– Våran dagislärare brukar kalla lill-anders för ”stökig”. Hon menar nog busig, fast det låter mindre anklagande. Tror du att lill-anders kan vara blyförgiftad då? Fast han är ju inte slö utan tvärtom, han håller alltid på med något fast det är nåt annat än han borde.

– Vi får nog börja lära oss att tänka på det sättet. Man kan ju aldrig säga något om ett speciellt fall, som man inte känner till. Men det är typiskt för blyförgiftning att offren inte bara har kroppsliga symtom som ont i magen och huvudvärk utan att de också blir krävande och irriterade och vad man kallar hyperaktiva, de håller i gång jämt utan nån uthållighet. De har vad man säger ”spring i benen” och som doktorerna benämner med olika bokstavskombinationer. Och vad som händer i ”Dödens Triangel” kan mycket väl hända enstaka hos oss. De flesta hus är blyfria. I något fall kan de ha slipat bort gammal målarfärg innan de målade om. Sen kan där finnas blydamm hur länge som helst. Har de sen blyrör i vattenledningen, så är de kvickt uppe i att de som bor där både andas in och sväljer mer än de tål. I gårdagens (7/6 2012) Göteborgs-Posten sidan 56-57 kan man läsa om att kemikalierna i hemmen blir fler och fler och där står det att ”tungmetallen bly har hittats i smycken samt i detaljer i leksaker och barnkläder, som knappar och dragkedjor. Exponering av bly kan ge skador på nervsystemet och medföra försämrad intellektuell utveckling och prestationsförmåga” slut på citat från GP. Först trodde man att ett slag att blyförgiftningar bara drabbade barn i förfallna slumområden och människor kring blyfabriker. Sen kom man på att det gäller barnen i hela industriområden som är blyförgiftade. Men det är ännu värre än så. Blyhaltig bensin spyr ut så mycket bly i luften att i hela världen blir barnen påverkade, om de växer upp vid gator med tung trafik. Miljontals barn är i farozonen.

– Pappa sa att vi flyttade ut från centrum för att  han ville att vi inte skulle växa upp i all trafiken mitt i stan. Jag trodde han menade att vi kunde bli överkörda.

– Risken att ni kan bli blyförgiftade är nog tusen gånger större. Om ett barn får i sig så mycket bly om dagen som motsvarar tre korn strösocker, kan det både växa långsammare och bli mindre intelligent. Det här problemet finns nu över hela världen. Och antagligen är det större ju större städerna är. I Mexico City med tjugo miljoner invånare har minst en fjärdedel av barnen farligt höga blyhalter i blodet. Hela hälften av barnen klarar inte sin skolgång på normaltid. Man anser att blyet är den viktigaste orsaken.

– Du då, som är så gammal. Då har du väl ännu mer bly i kroppen.

– Tack och lov så minskar vår förmåga att ta upp bly med åren. Det är kanske  så att kroppen skaffar sig nån slags skydd. Tyvärr är det barnen som är mest utsatta. Men en professor i Harvard, som forskar i blyförgiftningar, sa ”Jag tror att vi alla kunde ha blivit lite klyftigare än vi blev. Det är bara så svårt att veta om någon som har 135 i intelligenskvot egentligen skulle ha haft 140”. Det betyder, att om man försöker mäta intelligensen, så är båda värdena högt över det normala.

– Å va skulle allt detta ha med alger att göra?

 

– ja det är varken järnvägsspår eller efter djurens tassar. Det är spårelement som man kallar spårämnen och som vi behöver mycket lite av. Det är så lite att det inte syns ens på din våg. Så lite att man knappt kan spåra dem. Om du hade en dagsdos framför dej, skulle du kanske inte ens kunna se den. Men får du det inte i dej, så kan du bli sjuk. Av koppar behöver du två tusendels gram per dag, av jod inte ens tiondelen så mycket. Och så finns det en massa vitaminer. Dem får du läsa om när du börjar skolan. Den som har mycket aptit får  nog i sig tillräckligt. Men visst är det viktigt när man växer att man får allsidig föda.

– Man kan har vitaminbrist.

– Normalt ska man inte behöva ha det. Här i landet får vi tillräckligt med vitaminer om vi får tillräckligt med mat. Vitaminbrist drabbar dem som slarvar med måltiderna. Många gamlingar som bor ensamma slutar att laga mat och lever på kaffe och bullar. Den som dricker mycket sprit kan bli alkoholist. Då vill han till sist inte ha mat, bara dryck. Bantare måste också se upp så de inte får vitaminbrist. Och så finns det en grupp till som lever i farozonen, och som man inte tänker på, nämligen de som hårdtränar på gym och idrottar hårt.

– Det tror jag knappast. Det finns väl inga som sköter sej så bra som dom som siktar på att blir toppidrottare.

– Visst är de skötsamma. De sköter allt utom maten, för de hinner inte. Och efter träningen är det för sent. De slänger i sig hamburgare eller pizza. De kanske äter mycket, men de äter fel.

– Så du tycker att de borde äta varm tång och algburgare.

– Absolut. Om det bara fanns.

– Jag har sett något som heter havsfralla. Vad är det?

– Det är algmjöl som är inblandat i vetemjöl, tror jag. Och det är inget dåligt sätt att få i sej alger. Man kan ha tångmjöl i bröd och soppor och vad som helst. Och på så sätt kan man få folk att äta algmat mycket oftare än om de bara lär sig några få recept som de lagar nån enstaka gång när de varit vid havet och plockat alger.

– Va ska body-builders och idrottare äta om de inte hittar någon havsfralla?

– De skall äta rikligt av vanlig mat, vad man kallar husmanskost med mycket grönsaker och kolhydrater.

– Kolhydrater är potatis och pasta och ris och bröd.

– Ja, det glömde jag att förklara. Vad bra att du visste.

– De sista du sa att algerna består av var fibrer. Det vet jag också. Det är som bomull och ylle och nylon. Ja´tugga på en alg, som smakar som nylon.

– Nja, det där var textilfibrer. Jag skulle ha sagt kostfibrer.

– Sånt som man måste peta bort från hälsobrödet innan man kan äta´t.

– Precis. Kallas ”böss” på göteborjska. Det kan vara kli och fröskal, men hos algerna är det en sorts geléämnen. Kostfibrer är sånt som hör till födan, men som kroppen inte kan bryta ner i matspjälkningen och som därför inte kan tas upp av blodet och användas som näring.

– Då har det ju ingen användning alls.

– Jo på dem fäster sig tarmbakterier som är väldigt nyttiga. Man vet att vi svenskar och några andra folk som har det mycket bra, vi har mer tarmsjukdomar än de flesta  människorna på jorden, de som lever mycket enklare, kanske rent av svälter. Man säger att vi lider av välfärdssjukdomar och några av dem beror på att vi få för lite kostfibrer i födan. Experterna på livsmedelsverket slog larm och sa, att hela svenska folket måste äta minst dubbelt så mycket kostfibrer. Det annonserades ut ”ät 6-8 bröd om dagen”. Men dom måste ha haft fel glasögon på sej den dagen eftersom det är inte den sortens kostfibrer vi behöver.

– Kommer ja att få tarmsjukdomar nu då?

– Om du kommer att äta som svenskar gör mest, så kommer du att höra dej till en grupp som har mer såna sjukdomar än de behövde ha. Vilka som får dem, vet man ju inte i förväg.

– Då säjer jag som dom som kör bil: Det händer inte mej.

– Kostfibrerna hos algerna heter alginater och de fantastiska på en annan punkt som de är alldeles ensamma om: de kan skydda mot blyförgiftning.

 

– det är för att tävla med karl-alfred och jag har också något som är ännu bättre.

– och vad är det?

– det är alger.

– Va ska de´ va bra för?

– Att äta alger? Jo det är bra för mycket. Där finns salter och spårelement och vitaminer och fibrer.

– Vänta lite! Du sa ju innan, att där inte finns något salt. Hur ska du ha det?

– Jag sa bara, att när man lagar dem till mat får man salta och krydda, annars tycker vi inte det smakar nåt. Du vet ju att det finns många sorters salter. Här hos algerna finns sorter som saknas i annan mat och de finns i rätt mängd. Vanligt bordssalt är ett natriumsalt. Det finns en annan sort som heter kaliumsalt. Om vi åt rätt, skulle vi ha lika mycket av var sort i vår mat. Men svenskarna äter tjugo gånger för mycket natriumsalt. Det kan man få högt blodtryck av med tiden. Inget problem för dej – nu. Men du kan gott börja redan att vänja dej att inte salta i onödan. I tången finns det mer kalium än natriumsalt.

– Jag vet, man blir av med salt när man svettas.

– Riktigt. Hur vet du det då?

– Jo, hundar vill slicka en i handflatorna. Och det är särskilt när man har svettats.

– Ja, och ändå kan kroppen hålla kvar mycket av saltet så att det inte ska försvinna med svetten. Vi har har högre salthalt i blodet än i svetten. All vätskan i svetten kommer ju från blodet. Men först tar kroppen bort så mycket som möjligt av de salter som den vill ha kvar.

– Finns det salter som kroppen inte vill ha då?

– Ja, urinämne. När vi säger att strumporna luktar svett, då är det urinämne som har kommit med svetten ut i strumporna. Och så har bakterier börjat dela sönder urinämne så att det bildas ammoniak. Och det är den som luktar.

– Dom säger att ren svett luktar inte alls.

– Nej, det gör den inte. Salterna har ingen lukt och urinämnet är ett salt tills det har börjat delas sönder. Vad man behöver veta är, att man förlora många sorters salt med svetten. Då är det inte bara att stoppa i sej salta nötter och pommes frittes och dricka vatten, för då ersätter man bara en sort, natrium som man redan har för mycket av. Alla idrottsmän som svettas mycket som brottare, boxare, långdistanslöpare, tennisspelare, simmare, joggare och body-builders. Alla som jobbar hårt och svettas länge.

– Simmare svettas väl inte?

– Jojo män. De svettas så de skulle vara plask våta som om de simmade på land.

– Du sa knepen. Ska de va knepigt att äta alger? Ha, ha – jag vill inte äta vattenslang!

– Om du hittar en potatis, äter du den då?

– Rå??

– Du sa det själv. Du vill väl skölja den först och koka den en 25 minuter. Det är likadant med algerna. De skall både sköljas och kokas.

– Jaha, och så ska man salta, när man kokar potatis. Men algerna kommer ur havsvattnet. Va blir de då om man saltar dem en gång till?

– Tänk efter: torsk och räkor kommer ur havet. Koka dem utan salt så får du se hur gott det blir!

– Du sa: ”om man kan knepen”. Men det är väl inget knep, om de bara ska kokas som potatis.

– Nä, knepen är det du gör före och efter.

– Okej, hit me knepen då!

– För att fortsätta med potatisen, så äter du bara de bästa bitarna, inte rötter och blast. Hos algerna kan man säga att det är de yngsta bitarna som är bäst. Men först ska vi välja rätt sort. Till att börja med: strunt i blåstång och sågtång. Plocka knöltång, den som växer utanför. Blåstång och sågtång har mittnerv. Flytblåsorna sitter två och två, på var sin sida om nerven. Knöltången saknar mittnerv och flytblåsorna sitter en och en. Det är alltid ett år mellan två flytblåsor som sitter i rad efter varann. Du kanske kan hitta en knöltång som är lika gammal som du själv! Och nu kommer det fina i krabbsången: du ska bara äta det färska, årets bit. Ungefär 15-20 cm i toppen. Ungefär så mycket som är gult till gulgrönt, inte mörkt olivfärgat till svart. Klipp den redan när du samlar, ovanför näst översta blåsan, så växer de ut igen, till nästa gång du kommer. Riv aldrig loss hela plantorna med sina fästskivor! Då tar det åratal innan de kommer igen och det kommer antagligen in andra arter emellan.

– Varför kan man inte ta ett par år åtminstone?

– Kan och kan. Topparna är mörast och finast, lättast att tugga. De gamla delarna kan tänkas ha tagit upp gifter om det skulle vara så att vattnet inte är alldeles, alldeles fritt från utsläpp från samhällen och industrier. Och så är de fria från tofsar av andra alger, som växer på de gamla delarna, och fria från snäckor och musslor och hela kolonier av smådjur som kallas hydroider och mossdjur. Färska alger kan du förvara en månad i kylen utan att de ruttnar, men finns där bara några få smådjur med, så stinker hela kassen efter ett par dar.

– Luktar dom pyton eller luktar dom apa?

– Värre än så, ruttna musslor är bland det värsta som finns.

– Kan man äta krokodilskinn också?

– Ja, den är jättefin. Rätta namnet är bladtång. Men nog ser den ut som krokodilskinn. Och fingertång är ett bra konstigt namn på de sorterna som växer djupast och som ser ut som stora stycken garvat läder. Här ska du få ett knep till: de unga bitarna, de som du ska äta, de sitter på stortången närmast fästet och skaftet. Topparna är äldst. De är så övervuxna av allt möjligt att de är oätliga.

– Tvärtom mot vanlig tång,  alltså?

– Ja, hos knöltången sitter årets del i toppen, hos bladtången sitter den vid basen, längst ner alltså.

– Hur kan de bli så?

– Vi kallar det för att knöltången har topptillväxt. Där sitter en delningsvävnad i toppen som gör nya celler hela tiden. Hos bladtången sitter delningsvävnaden mellan skaftet och bladet.

– Jag har varken topptillväxt eller bastillväxt.

– Nä, tack och lov. Men du har tillväxtzoner du med. I lårbenet sitter de strax under höftleden och strax över knäet. Nån gång i tjugoårsåldern slutar de växa och så blir du låst för resten av livet i den längd du har då. Och det är med tången som med torsk och hummer, höns och får och ko – det är inte de äldsta som smakar bäst.

– Jo det kan du.

– Men jag tycker det smakar vattenslang.

– Ja, men hur smakar en potatis som du rycker upp ur jorden?

– Blääj!

– Ja, just det.

– Man måste göra något både med potatis och tång.

– Precis som du kan äta potatischips så kan du äta tångchips.

– Faktiskt så undrar jag hur du gör tångchips och vad är alger, farfar?

– Växterna i havet. Eller om man ska va riktigt noga, nästan alla växterna i havet och en stor del av växterna i sjöar och åar med.

– Ja, men ibland säger man alger, ibland säger man tång. Va är det för skillnad mellan alger och tång?

– Samma skillnad som mellan bilar och mercedes och kia.

– Kia är inte det ett tjejnamn?

– Jo, precis som ditt och mercedes.

– Tång är en sorts alger. Det finns många andra.

– Va då för några?

– Det finns grönalger och brunalger och rödalger och fler till. Tång är en sorts stora brunalger.

– Måste man kunna sånt?

– Somliga tycker det är roligt att kunna skilja på bilmärken som MG och Mercedes och modeller och årgångar. Men man måste ju inte. Jag tycker det är roligare att kunna skilja på algerna.

– Vafför de´?

– Tja, man kan ju inte äta bilar. Men man kan äta många alger. Och det är som med svamparna, man måste kunna skilja på arterna för att veta vilka som är goda.

– Jag tycker inte dom är goda. Det är som att tugga på en vattenslang.

– Ja, just det, det är bara några få som man kan äta råa. Men det finns två som jag kan lära dig med detsamma. De bruna, som ser ut som lakritssnören här på en halv meters djup, som växer som tuvor eller hästsvansar och som följer med i vågornas rörelser, de heter gisseltång. Prova dem i stället! Och de här gröna buskarna som det lyser gult kring i solen, de heter svamptång. De gör en fin soppa, men du kan äta dem färska. De växer inte djupare än att du kan nå dem med en liten dykning.

– Du sa att tång var brunalger. Och nu säger du att den där grönalgen heter svamptång.

– Oj, vilken skärpt tjej! Jo, du har rätt. Det finns en del gröna och röda alger också som har med ordet tång i sina namn. Jag tänkte bara på de här stora algbältena, som vi har på alla klipporna: blåstång, sågtång och knöltång. Och så de stora skivformiga under dem: bladtång och fingertång. På norska har de olika namn för olika storlekarna: tang och tare. På engelska heter de mindre rockweed och stortången kelp. Och alla är de fina matalger, bara man kan knepen att förädla dem.

2 st Fingertång, färska och blöta samt avtvättade med rent kallvatten.

1 klyfta vitlök

1 tesked färsk riven ingefära

1 st avocado

3 dl grönsallad

3 st tomater

1 dl cashewnötter

Riv ingefära och vitlök. Mosa  avocado och blanda med ingefära och vitlök i en skål. Strimla grönsallad och fingertången och blanda ner i skålen. Servera med skivade tomater och strö hackade cashewnötter på toppen.

Innehåller livsnödvändiga omega-3 fetter, klorofyll och högvärdigt protein. Verkar renande för lymfa och lever. Sänker kolesterol och fetthalten i blodet.

2 st blötlagda knöltångar

2 st blötlagda fingertångar

1 matsked kapris

1 matsked hackade oliver

2 st vitlöksklyftor

2 matskedar tamari sås

1 matsked sesamolja

Blötlägg havsalgerna i 15 minuter. Koka upp havsalgerna och slå därefter av vattnet. Finhacka havsalgerna (som du hackar spenat) då de svalnat. Hacka kapris, oliver och vitlök. Lägg in i en bunke och blanda ner olja och tamarisås. Häll över i lufttät burk och slå lite olja på toppen. Håller sig 1 månad i kylskåpet.

 

 

Marine brown algae are just as efficient in lowering a too high blood pressure as are beta-blockers, the most usual medicines against hypertension. This is the result of a research team at the Sahlgren hospital in Gothenburg, Sweden.

Through his studies on overweight patients dr Marcin Krotkiewski got interested in various kinds of dietic fibres. Marine brown algae are very rich in such fibres as it appeared also control mineral balance of the body.

Thes seaweed species possess the sympathetic quality to bind salt and to increase the level of potassium – which is exactly what you wish to achieve with the category of hypertension patients which are sensitive to salt. Blood pressure level is lowered, the doctors think, either because seaweed cause a diminishing of natrium or because potassium increases or it is a combination effect. A great international study is now planned to find out if seaweed equals beta-blockers.

A treatment with seaweed  has the same effect as a severe diet with salt restriction dr Krotkiewski and co-workers explain.

However it is important to keep in mind that hypertension is not one particular disease but a symptom which may have different causes. Not all patients with a mild hypertension are salt sensitive. The investigation shows that also the non-sensitive patients had a decrease in blood pressure, even if it was not as strong as in the salt-sensitive group.

The fact that there are no secondary effects from seaweed  are regretably there often are from beta-blockers makes seaweed a most interesting alternative to the conventional medicines.

The present problem is that beta-blockers are extremely well investigated but with side effects while seaweed up to now are known jus as health food and are still very little investigated in this respect.