Alger innehåller fibrer

Det viktigaste kostrådet man kan ge är att äta en fiberrik och fettbalanserad kost. Alger innehåller höga halter av fibrer, speciellt en sort som vi vanligen får för lite av, nämligen vattenlösliga fibrer. Enligt Nationalencyklopedin har de ”en gynnsam effekt på blodsockerhalten och insulinsvaret efter en måltid och kan även sänka blodets kolesterolmängd”. De kan alltså hindra att man får diabetes och sjukdomar i hjärtat och blodomloppet. Alger innehåller även en massa andra nyttiga ämnen, dessutom kan alger ha en renande effekt, då de kan ta upp upp och forsla bort skadliga tungmetaller i din kropp. Alla gröna växter bildar näring genom att förena koldioxid och vatten med hjälp av solenergi. De bildar socker som i sin tur omvandlas till stärkelse. Bruna och röda alger kan också bilda näring, men då de utnyttjar en annan del ljuset bildas inte socker eller stärkelse utan något som kallas agar och alginat och carragin. Dessa ämnen kan inte spjälkas i tarmen, vilket innebär att de binder tungmetaller i kroppen. Tungmetaller som bly, arsenik, kvicksilver och kadmium är giftiga om man får i sig för mycket av dem. De kan bland annat leda hjärn-, hjärt- och skelettskador på barn och vuxna. Genom att äta tång, eller alger, binds till exempel bly som finns i tarmen så att den inte kan komma ut i blodet, Även lagrat bly som passerar tarmen binds där och följer med ut i toaletten. På två månader kan man bli av med cirka hälften av de tungmetaller som kroppen bär på.

De olika alggrupperna

Algerna brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger och rödalger. Man kan också dela in algerna efter deras storlek. Makroalger är stora: tång-, brun- och grönalger. Mikroalger är mycket små; till exempel plankton, mikroskopiskt små encelliga växter som som svävar i vattnet. Om de blir tillräckligt många säger man att de ”blommar”. Så kallad planktonblomning är bara höga halter av mikroalger. Till mikroalgerna hör bland annat Spirulinan, som är mycket proteinrik. Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i så stor mängd i havet och är rika på spårämnen. De som brukar kallas ”giftalger” är egentligen inga alger alls, utan liknar mer bakterier.