swerlander.com

Spårämnens betydande roll i enzymer. Enzymer är katalysatorer för kemiska reaktioner i levande celler. En del enzymer består enbart av aminosyror (vänstervridande). Andra enzymer behöver för att fungera en mindre organisk förening eller spårämne, vilket kallas coenzym. Coenzymer av organiskt material har i vissa fall visat sig vara derivat av vitaminer. Coenzymer av oorganisk typ, såsom järn, zink, magnesium, mangan, koppar selen etc. utgör de för kroppen så oundgängliga spårämnena. De lösliga coenzymerna förloras genom urlakning i större eller mindre utsträckning vid födoämnenas behandling i livsmedelsindustrin eller vid matlagningen. Under dessa processer kan dessutom coenzymer förloras genom genom oxidation, uppvärmning eller på grund av för höga eller låga pH-värden. Hur viktiga spårämnena är kan åskådliggöras genom följande exempel: i binjurarna och levern finns ett enzymsystem, kallat cytokrom P-450, i vilket järn spelar en central roll för att enzymsystemet skall fungera. Detta omvandlar kolesterol till stereoid-hormoner genom att oxideras av detta enzyms järnjon. Samma spårämne i detta system spelar huvudrollen också genom att omvandla cancerogena gifter, som vi till exempel får i oss med födan, till ofarliga produkter. Ett annat mycket viktigt enzym med spårämnet zink som motor, är carboxypeptidase A. Detta är ett matsmältningsenzym i mag-tarm kanalen vilket spjälkar av och tar hand om tyrosine, en av de 8 essentiella aminosyrorna, från polypeptidkedjor (en eller flera kedjor bildar en protein) om förs in i maten. Enzymet tar endast hand om vänstervridande aminosyror det vill säga endast denna vänsterform passar in i enzymets aktiva säte. Spårämnenas viktigaste funktion är oftast att tänja ut elektron-molnen i ämnet som skall spjälkas så att dessa går lättare att spjälka av. Normalt skulle det gå utan enzymer vid en så hög temperatur som ca 300 grader C men m.h.a. enzymer behöver kroppen ej ha högre temperatur än 37 grader C att samma reaktioner skall ske med samma hastighet.

40 gram torkade aramealger, 2 svartrötter, 1 bit ingefära, 1 matsked tamari, 1 matsked miri, 2 nypor rödbetsgroddar och 1/2 dl pumpafrön. Tvätta och skala svartrötterna. Hyvla långa remsor av svartrötterna med en potatisskalare. Koka upp vatten och låt svartrötterna koka i några minuter, lyft upp dem med hålslev. Koka aramealgerna mjuka i några minuter. Blanda de avrunna algerna med tamari och miri och ingefäran. Lägg algerna i botten, sedan svartrötterna och sist rödbetsgroddarna på toppen. Strö över pumpafrön.

30 gram aramealger, 1 bit ingefära, 1 matsked tamari, 1 matsked miri, 1 broccolistånd, 1 pressad citron . Blötlägg algerna tills de mjuknat. Sila av vattnet. Lägg i skål. Skala och finhacka ingefäran. Blanda ingefäran och tamarin och mirin med algerna. Skär broccolibuketterna i små bitar och massera dem hastigt. Pressa över en citron.

En kraftig, stor brunalg, som vanligen växer på 1 – 5 meters djup. Den trivs i rörligt vatten till exempel i inskärningar av klippor, något avskärmade från den grova sjön. Finns längs hela västkusten och på Rörö, i Öresund och i södra Östersjön. Fingertången tillhör släktet Laminaria. Arterna inom detta släkte består av ett flerårigt häftorgan och ett flerårigt skaft, som bär en ettårig bladlik del. Ett nytt blad växer ut varje år från övergången mellan blad och skaft. Det gamla faller då av. Fingertången har en mycket hög järnhalt, hög halt av jod, brom, fosfor, bor och zink. Av vitaminer finns A, B1, B12 och C. Tången är lättast att förvara torkad i plastpåsar, men går även bra att frysa in färsk.

Bålen är rund, ogrenad, avsmalnande i båda ändar, ljusbrun och 0,5 – 3 meter lång. På stenar och skal i skyddade vikar med sandbotten, 1 – 6 meters djup. Vanlig längs västkusten. finns på Rörö. Ettårig. Plockas på sommaren. Snärjtången har hög jod-, brom-, bor- och magnesiumhalt. Innehåller även antibiotiska ämnen. Användning: färsk i sallader.

Snärjtångsallad: Skölj tången och klipp den i 5 centimeter långa bitar, blanda in den i grönsakssallader. Tången smakar inte mycket, men har en ”krispig” konsistens.

Alger ger dig ett starkt tillskott av de nyttiga ämnen du behöver, samtidigt som du får ett skydd mot onyttiga ämnen. Hälsokostprodukter är ofta syntetiska till skillnad mot en helt naturlig algmix. Människokroppen tar inte upp syntetiska produkter så lätt som naturliga och därför behövs det mindre kvantiteter naturlig algmix för att nå önskade effekter. Det blir både billigare och bättre för konsumenten att köpa produkter berikade med naturlig algmix än att köpa tillskott till den vanlig födan i form av hälsokostpiller.

I Asien har man i tusentals år använt alger i matlagningen. Än i dag används nära hundratalet arter i hushållen i Japan, Kina och Korea. I dessa länder odlas också alger i stor skala. I Storbritannien och Frankrike äter man också alger. Rödsallat äts rå tillsammans med fisk, smör och potatis eller kokas till en gröt. Purpurtång kokas i flera timmar till en mörkbrun halvflytande massa som kallas marine sauce, slouk eller sloucawn. Den serveras tillsammans med citronjuice eller vinäger. På Irland och i Skottland torkas den och tuggas som tobak. I Kanada kan man få den kanderad, och i Kamtjatka jäser man den till alkoholhaltig dryck.

Liksom vi själva, påverkas även djuren av födan. Djurens välbefinnande ökar med algbaserad diet. Bland de positiva effekter man lagt märke till är att djuren får en vackrare och slitstarkare päls, djuren blir mer aktiva och laboratorieförsök har visat att alger har den naturliga skyddsfaktorns effekt på tarmbakterier. Djuruppfödare över hela världen använder stora mängder antibiotika som vi senare får i oss. Med alger kan man många gånger hoppa över den slentrianmässa utfordrandet av mediciner till djuren.

Algerna är energifattiga, men ändå mycket nyttiga. Framför allt är deras innehåll av mineraler, spårämnen och vitaminer som de upptar ur havsvattnet och lagrar av stor vikt för oss. Kalcium fordras till exempel för att hjärtmusklerna ska kunna arbeta. Innehåll av kalcium i alger är i jämförelse med andra födoämnen höga. För att kroppen ska bevara sin hälsa krävs också flera olika spårämnen. Dit hör till exempel järn, koppar, selen, mangan och zink. Järn och koppar behövs bland annat för blodbildning. Brist på jod ger sjukdomen struma. Innehåll av järn i alger är högt jämfört med andra födoämnen. Havets alger innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler, dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i havsvattnet omkring algplantan.

Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos algerna, men det varierar inom olika arter, med årstider, med algens ålder och växtplats. Dessutom kan människan inte tillgodogöra sig allt protein, vilket beror på att algernas cellväggar är svåra att spjälka. Om du kokar, steker, rostar, torkar eller djupfryser algerna blir det lättare att utnyttja proteinet. Vi människor har också svårt att tillgodogöra oss algernas kolhydrater. Många anser dock att efter en tids tillvänjning kan dessa speciella kolhydrater också tillgodogöras. Innehållet av fett är lågt i vissa grön- och rödalger finns omättade fettsyror, vilka anses ha en förebyggande verkan på hjärt- och kärlsjukdomar. Vid försök med råttor som fick en diet på 5% torkade, ätliga alger, sänktes deras kolesterolhalt i blodet.