swerlander.com

Tidens ökade krav på näringsrika föda har medfört att jag har tillfört kelpflour´s viktiga ingredienser, såsom spårämnen, vitaminer, vattenlösliga fibrer och antioxidanter i algbullen. Människan, som själv utgör det stora hotet mot de livsviktiga spårelementen i sin föda. Människan utarmar den odlade marken genom att föra bort kväve, fosfor och en rad spårelement med varje skörd och ersätta förlusten med kväve och fosfatgödning. Möjligen kalium och kalk, men inte med spårämnen. Vi har en rad vällevnadssjukdomar som naturfolken saknar och som beror dels på att vi har för lite kostfibrer som underlag för våra nyttiga tarmbakterier, dels på att födan stannar för länge i tarmen. Jag vill särskilt understryka att det endast finns naturliga vitaminer i kelpflour. OBS! ej syntetiska vitaminer som tyvärr förekommer allt för ofta. Samtliga ingredienser har sitt ursprung från rena naturprodukter som ytterligare höjer vissa ingrediensers näringsvärden. Min ambition har varit att framställa ett näringsriktigt bröd, som är mättande, nyttigt och med smaker som alla tycker om. Därför finns det ett flertal olika algbullar. Enligt Statens Livsmedelsverk kungörelse av den 1989.03.03 för att använda symbolen ”det gröna nyckelhålet”, så tangerar algbullen denna 9% fibermängd med god marginal. Även i Statens Livsmedelsverk för information  för 1992 uppmanas det  att äta ”magert och fiberrikt” samt viktighetsgraden härav. Sköt om dig, och må bra och bygg upp din hälsa med en algbulle bakad med algmjöl!!

Kelpflour är en naturprodukt för kvalitetsförbättring av flera livsmedel, som till exempel bröd och bageriprodukter, degprodukter/förprodukter, pizzor, korvbröd etc. Kelpflour framställs ur råvaror från havet utan kemiska tillsatser och/eller formuleringsmedel. Kelpflour höjer näringsvärdet på ovannämnda produkter genom tillförsel (anrikning) av bland annat mineraler, kostfibrer, proteiner och vitaminer. Kelpflour höjer dessutom smakligheten och lagringsdugligheten. Kelpflour innehåller också polysackarider från alger som binder metalljoner. Denna egenskap verkar förebyggande mot sjukdomar, som till exempel förorsakas av tungmetaller eller radioaktivt strontium.

Här är några exempel. Du kan använda dem som bokmärken, som födelsedagskort, som julkort eller som bordskort. Ju mer du arbetar med algerna ju vackrare saker kommer du att skapa. Alger är mycket vackra och två alger är aldrig exakt lika. Vet du om att du använder algprodukter nästan varje dag?  Kanske till och med idag! Varje gång du borstar tänderna, polera skorna eller stryker kräm på din kropp, kan det vara så att du använder en produkt som det finns algtång i. Gillar du glass?  Titta på förpackningen så ser du att den innehåller alger. Det är Karagen-tång (kallas också för Brosktång eller Pärlmossa) eller på latin (Chrondrus crispus) som används för att få glassen mjuk istället för stenhård, när den är frusen. På Irland kokar de algerna tillsammans med mjölk till en pudding. Har du smakat på Sushi? Det gröna som är runt riset är alger. Vetenskapen har ännu inte använt så mycket tid  till att studera alger, som de har studerat  landväxter. Detta är naturligt, då det är lättare att gå ut och hämta en synlig växt i naturen än en växt i havet  som inte syns från land. Vilka djur äter dem? Vad kan vi människor ha för nytta av dem? Kan de bota sjukdomar? Kan vi använda dem som solkräm? Kan vi använda alger som båtfärg för att skydda båtbottnar?

Den bästa platsen att finna algtång på är när stranden är stenig och bergig, då algtången måste fästa i något, som är fast. Det är bäst, när det är lågvatten. På Rörö kan vattennivån variera med en halvmeter. Algtång hittas också utmed sandstränder och då handlar det oftast om algtång som har flutit upp på stranden. Ofta finns det mycket algtång just efter en storm har dragit fram. Under dagarna efter stormen kan algtång flyta i vattnet och upp på stranden. När man samlar algtång använd en plastpåse och lägg en sten i botten så den inte flyter iväg. Använd inte glas eller sånt som kan gå sönder. Samla in algtången där de flyter eller växer. Använd sax när algtången plockas. Ryck inte upp dem, då kommer det ingen ny algtång där. På Knöltången klipper man av översta delen, då kommer den att växa upp på nytt. När det gäller Bladtången och Fingertången plockas dessa cirka 10-15 cm upp från fästet. Karagentången och Gaffeltången tar man strax efter fästet. Man torkar algtången genom att lägga dem på ett papper. För detta behövs följande: Pappkartong, Tandpetare, Bomull, 2 st skålar vatten, Handduk eller läskpapper. Lägg algtången i en skål med vanligt rent vatten. De skall ej ligga i soljjus. Känn på algtången. De kan kännas slippriga, grova, läderaktiga eller silkestunna. En del algtång är tunna och ömtåliga. Efter en timma tas algtången upp ur skålen och lägg i en annan skål med rent vatten. Om det finns påväxt, som inte skall vara där, så tas dessa försiktigt bort. När algtången är ren, så är den färdig att montera på papperet. Beroende på vilken algtång det handlar om hanteras de lite olika. När det gäller algtång, som är sköra måste man ta in pappkartongen i vattnet under algtången och fånga upp den medhjälp av tandpetaren, som också används för att fästa algtången. Lyft försiktigt papperet med algtången på upp från vattnet. Om man vill, kan man peta ren algtången med tandpetaren på papperet så att den blir, som man önskar. Torka av algtången med bomullen, blöt algtången om den torkat och sprid ut den på papperet. Ibland kan det se ut som moln eller ett ansikte när man ser algbilden. Genom att använda tandpetaren kan man flytta algtången eller läskpapper tills det torkar. Tyngre alttång behöver kanske en annan behandling. Blad- och fingertången är lättare att montera genom att man tar upp dom ur vattnet och montera dom på pappkartongen. Lägg algtången på vått papper häll sakta vatten på den, så att den sprider sig. Formar den genom att fingra på den eller använd tandpetare. Lägg sedan ett lager med ett tunt nätmaterial eller en gammal nylonstrumpa och sedan en handduk eller läskpapper. Det blir en sandwich med algtången i mitten. Lägg sedan en bok eller en sten över. Byt handduken eller läskpapperet en gång om dagen i 2-3 dagar eller tills algen är torr. Algtången täcks naturligt med ett lim, som gör att de fäster på papperet. Annars får man använda ett papperslim. I så fall kan färgen på algen ändras.  Tänk på att färgen på algen kan ändras, när den blir torr. Notera på papperet var och när du hittade den. Till exempel: Vid Tåtviken på Rörö, lågvatten, växte  på en sten. Eller: På stranden i Sandviken, Rörö. Eller flöt på vattnet i badviken på Rörö. Skriv också datum. Lägg till samlingen. Att montera och identifiera algerna är lättare att göra efter man har gjort det några gånger. Man kan plasta en sina alger och sätta dom i en vanlig pärm. Om man går till biblioteket, så har  de referenser på alger precis som de har på blommar och träd. Om man inte hittar vad det är, så behåll dem till du finner någon, som kan hjälpa dej med identifiering. Här i Göteborg kan man kontakta Botaniska, alternativt kan man mejla mig.

Algtång växer praktiskt tagit överallt utom där det är så mycket is, att algtången inte få fäste. Man hittar dem överallt vid sandstranden, på stenar och på stranden, där de flutit upp. Den algtången, som visas på www.seaweed.news finns alla på ön Rörö i Norra Skärgården utanför Göteborg. Men man kan finna dem utmed hela kusten från Kullens fyr till Kosteröarna i norr.

De växter, som  finns i havet består till övervägande del av algtång. Algtång har inga frön, rötter, stjälkar eller blad. De kallas för bålväxter, då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algtången hör bland annat de stora bruna tångarterna. Algtången brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger och rödalger. Man kan också dela in tångalgerna efter deras storlek. Tångalger finns i olika storlekar. En del är så små så man behöver mikroskop för att se dem, andra är lka stora som de högsta träd, som man sett. Makroalger är stora: tång-, brun- och grönalger. Mikroalger är mycket små till exempel plankton, mikroskopiskt små encelliga växter, som svävar i vattnet. om de blir tillräckligt många säger man att de ”blommar”. Så kallad planktonblomning är bara höga halter av mikroalger. Till mikroalgerna hör bland annat den berömda Spirulinan, som är mycket protienrik. Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i så stor mängd i havet och är så rika på spårämnen. Det finns inga giftiga  tångalger, men de kan smaka olika. Så ryck gärna av en bit och ät. De som brukar kallas ”giftalger”, är egentligen inga alger alls utan liknar mer bakterier. Algtången finns i olika former. De kan se ut som tjocka rep, piskor, trådar, garn, löv, händer, fjädrar eller blomblad. Några har täta grenar, andra är mindre täta. Några grenar är smala och några är tjocka. Några algtångarter är långa och flata och har krusade ytor och andra har olika kanter på bladen. Några algtångarter är så tunna så du kan se rätt igenom. När man plockar upp en algtång är det inte alltid så lätt att se vilken grupp den tillhör. Den kan ha ändrat färg på grund av ålder eller på grund av solljus. Grönalger kan exempelvis bli vita, när de ligger i solen. Några brunalger kan bli svarta eller gula, men ändå tillhör de brunalgerna. Rödalger varierar också i färger och kan vara orange, lila, ljusröda eller vita. Om man har samlat algtång ett tag kommer man att bli mer medveten om olika skillnader på algtång som form, storlek, färg och hur färgerna ändrar sig. Efter ett tag kan man kanske också se, vilken grupp algtången tillhör. På något sätt är algtången som växterna på land. De växer som skogar eller var för sig. Precis som skogen är hem för många djur, är algtången hem för många havsdjur. I skogen kan fåglar och djur gömma sig och landväxter är mat för djuren. I havet är algtången  mat för en del fiskar och samtidigt ett skydd för de fiskar och smådjur, som lever där, precis som djuren på land behöver skydd. Men det finns en del viktiga skillnader på landväxter och växter i havet. Algtången kan bara stå upprätta med hjälp av vattnet. Har dom inte vattnet faller dom ihop. Landväxter får sin näring genom rötterna, som de har i marken. Algtången får sin näring genom vattnet, som omger algtången. Algtången har inga rötter utan de griper tag i berg eller vad de få fäste i.

Har du gått på strandkanten och sett vad som har flutit upp på stranden och kanske undrat. Vad kan detta vara? Har du sett dem växa på stenar och berg? Har du undrat över lukten? Dessa växter är algtång och de kallas för havsalger. Ordet alger kommer från det latinska ordet ”algae”, som betyder vattenplanta. Tusentals olika sorters havsalger växer i haven runt vår jord. De växer på på berg, på stenar, på skal, på djur och stockar och på broar och gamla skeppsvrak, det vill säga de växer på allt de kan sätta sig fast på. Man kan också hitta dem i solen på stranden, där man badar. En del algtång växer på djupt vatten och en del växer lite närmare stranden.

Detta är en information för dej, som vill lära dej mer om algtång till exempel: vad är algtång, var dom finns, hur man samlar och torkar dom och hur man använder dom. Hundratals arter används i hushållen i Japan, Kina och Korea. I dessa länder odlas också algtång i stor skala. I Storbritannien äter man också algtång, algtången Rödsallat äts rå tillsammans med fisk, smör och potatis eller kokas till en gröt. Purpurtång kokas i flera timmar till en mörkbrun, halvflytande massa, som kallas marine sauce, slouk eller sloucawn. Den serveras tillsammans med citronjuice eller vinäger. På Irland och i Skottland torkas den och tuggas som tobak. I Kanada kan man få den kanderad och i Kamtjatka jäser man den till en alkoholhaltig dryck.

Algtång eller havets grönsaker är bland de bästa källorna när det gäller en hel lång rad av viktiga mineraler, exempelvis kalcium, järn, kalium, koppar, zink, kisel och jod. Detta är mineralrikedomar ur djupet. De flesta ätliga algtång arter växer i kustvatten där nästan alla former av liv innehåller jod. Detta mineral är ett av skälen till att fisk och skaldjur från havet är så näringsrika men intressant nog finns det mer jod i algtång än i fisk. Jod behövs för sköldkörteln ska fungera tillfredsställande. Utan jod minskar ämnesomsättningen i kroppen och risk för struma uppstår. Hos foster, spädbarn och små barn kan brist på jod leda till att hjärnans utveckling hämmas. Algtång innehåller bland de högsta halterna även av andra viktiga mineraler. Deras höga järnhalt bidrar till att bilda röda blodkroppar. Kalium hjälper att hålla blodtrycket under kontroll och underhåller njurar och nervsystem. Zink är ett mineral med kraftiga antioxidanter och viktigt för celltillväxt, leverns funktion och ett starkt immunförsvar. Magnesium är väsentligt för att muskler och nerver ska fungera. Förutom att vara rika på mineraler är tångalger dessutom en utmärkt proteinkälla, särskilt viktigt för strikta vegetarianer som inte äter fisk. Tångalger är effektivt avgiftande och speciellt värdefullt när det gäller att avlägsna tungmetaller ur kroppen. Tångalger stärker också rent allmänt hjärta och nervsystem. Förutom detta finns ökande bevis för att algtång i maten minskar risken för för cancer ska utvecklas. Alltså ät du  tångalger för att avlägsna gifter ur kroppen, underhåll sköldkörtelfunktionen, stärk immunförsvaret, underhåll hjärtats arbete och stärk nervsystemet.

Algtång är i det närmaste en mirakelgrönsak. Den är kalorifattig, rik på vitaminer och mineraler och har en rensande effekt. Tänk dig en grönsak som växer vilt är extremt näringsrik, innehåller inget fett, är mycket välsmakande och kan skördas med minimal effekt på miljön. Det låter som genforskarens framtidsvision, men den här grönsaken finns redan i stora mängder. Den växer i oceanernas trädgårdar som täcker nästan tre fjärdedelar av jordens yta. Den finns i en massa olika ätbara varianter som alla är mer näringsrika än nästan all landkrabbsmat. Algtång är till exempel rik på komplett protein – det vill säga protein med alla dess essentiella aminosyror som krävs för att kroppen ska kunna bilda proteinerna. Algtång innehåller massor av kostfiber, vitaminer och mineraler – ofta  större mängder än någon annan livsmedelsgrupp. Algtång innehåller dessutom spårämnen som selen, zink, koppar och nickel som annars uppträder mera sällan i vår kost. Det finns de som kallar algtång för framtidens hälsokost i väst. Japanerna däremot har ätit algtång i årtusenden. En japan äter  i genomsnitt cirka 20 kilo algtång om året. Algtång har en rad medicinska egenskaper. Den kan till exempel lindra reumatisk värk och stärka fortplantningsförmågan. Den har också en rensande effekt. Algtång är jättegott  i sallader och soppor. Torkad algtång finns i hälsokostbutiker.