Plocka alger själv!

Här på Rörö plockar jag alger året om. När jag solar eller badar tar jag ofta sax och plastkasse med mig. På hösten när det är kallt brukar jag skörda dem med kratta. På så sätt brukar jag kunna rafsa åt mig lite knöltång (Ascophyllum nodosum). Sedan får man sitta och klippa topparna. Var beredd på att det är  lite jobbigt att rensa alger, men det är inte värre än svamp. Så länge det är varmt i vattnet är det bäst att bara klippa av algernas toppar. Då kan den ju växa till igen. Annars har man ryckt upp dem för gott. Det finns ingen risk för förväxling mellan olika alger, att man plockar en giftig i misstag? Det är mer riskfritt att plocka alger än svamp. Det finns inga giftiga makroalger längs Sveriges kuster. I Östersjön ska man dock vara lite försiktig med att  plocka alger. Där kan algerna vara förorenade, speciellt av kadmium. I Östersjön mynnar många industriutsläpp och det är ett innanhav med mindre vattenomsättning än vi har här på Västkusten. Just nu har jag plockat rödalgen purpurtång (Porphyra) som växer här i vattnet på Rörö. I hälsokosthandeln kan du köpa den under namnet nori. Den växer precis vid vattenytan och är god och näringsrik. I Japan äts denna alg i stora mängder.

Alger är framtidens medicin

Docent Marcin Krotkiewski vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har med goda resultat provat alger både vid fetma och högt blodtryck. Algerna har ungefär samma effekt som en dietbehandling det vill säga att de ger tillskott av fibrer och förbättrar kroppens mineralbalans. De suger upp natrium från tarminnehållet och avger främst kalium och kalcium. Särskilt god effekt har Ascophyllum nodosum. Vid analyser har det funnits att många alger är rika på fleromättat fett, av samma goda kvalitet som i fisk. Detta gör att alger sänker blodets fetthalt, speciellt av triglycerider. Därigenom kan de förebygga hjärtinfarkt, blodpropp och åderförfettning. Dessa fettsyror kan också stärka kroppens infektionsförsvar. Det finns uppgifter om att alger kan förebygga cancer? Ja, det gäller mikroalgen Duneliella, en blågrönalg. Den producerar stora mängder betakaroten, det vill säga ett förstadium till vitamin A, som anses förebygga hudcancer. Dunaliella kan ha en karotenhalt på 50 procent av sin  torrvikt.

Alger binder giftiga ämnen

Algerna har en unik förmåga att binda tungmetaller och radioaktiva ämnen. Kadmium, bly, kvicksilver, strontium och många andra – alla binds de fast till algernas molekyler och förs ospjälkade ut genom tarmen. Starkast är förmågan hos brunalgerna, men även rödalger och i viss mån grönalger kan på detta sätt oskadliggöra giftiga ämnen. Till släktet brunalger hör knöltång och blåstång, som är vanliga här på västkusten. I hälsokosthandeln finns importerade alger som kombu, wakame och iziki. Här på västkusten har vi också carragen (irländsk mossa) samt dulse och nori som är rödalger. Det är ingen tvekan om att alger absorberar tungmetaller, även de radioaktiva. Det har man sett i försök på både djur och människa. Tungmetallerna binds hårt fast till algens cellväggsmaterial, som förs  ospjälkat  ut genom tarmen. Kroppen kan inte spjälka algernas fibrer, lika lite som landväxternas fibrer. Och hur mycket behövs? Ungefär 10 gram torkade brunalger om dagen. Agar och carragenan används mycket som konsistensgivare inom livsmedelsindustrin. Då har alla nyttiga vitaminer och mineraler separerats bort – och kastats!! Däremot finns fortfarande algernas tungmetallbindande förmåga och fibereffekter kvar. Algerna kommer från naturen och ger oss de vitaminer och mineraler som vi behöver.

Alger har god proteinkvalitet

Är algerna någon proteinkälla att räkna med? Ja, vissa av dem. Purpurtång innehåller upp till 35 procent protein av bra kvalitet. Även spirulina och andra mikroalger innehåller utmärkt protein, som utgör hela 70 procent av deras torrvikt. Brunalg-släktet Laminaria digitata har runt sju procent protein och de flesta andra algsorter ligger någonstans däremellan, på cirka 20 procent. Den stora fördelen med alger att de innehåller mycket lite nukleinsyror, ett slags organiska syror som bland annat innehåller purin som kan ge upphov till gikt och ledproblem. De flesta andra proteinkällor innehåller högra halter nukleinsyror. Ur övriga alger kan vi tillgodogöra oss ungefär en tredjedel av protein-innehållet. Precis som vitaminer och mineraler blir proteinet mer tillgängligt vid tillagning. Alger är energifattiga. De innehåller 1-8 procent fett, varav vi enligt flera undersökningar tycks ta upp högst en tredjedel. De flesta alger innehåller en hel del fleromättade fettsyror. Förr ansåg forskarna att algernas kolhydrater hade för stora och speciella molekyler för  att vi skulle kunna ta upp dem. Men numera anser många att tarmens bakterieflora kan anpassas till algernas kolhydratmolekyler och att vi så småningom kan bryta ner  dem som vi äter dem under en tid. Undersökningar vid SIK, Svenska livsmedelsinstitutet, visar att brunalgernas alginater hjälper till att normalisera blodsocker- och blodfetthalter i den mån de är för höga. Alginaterna tycks också minska fettupptaget i tarmen. De har alltså samma goda effekt som vanliga  kostfibrer.

Havsalger, maten som skyddar

Även om inte alla frågetecken rätats ut när det gäller havsalger finns det goda grunder att tro att de är nyttiga för oss. De är rika på vitaminer, mineraler och fibrer, innehåller fleromättade fettsyror och protein av god kvalité, Samtidigt är det energifattiga. En del arter kan binda tungmetaller och vissa brunalger prövas framgångsrikt mot olika sjukdomstillstånd. Framför allt är havsalger en god mineralkälla. Det blir allt viktigare att tänka på mineraltillförseln i takt med att åkerjordarna lakas ur. Viktiga mineralämnen försvinner ut i grundvattnet och kan inte ersättas med konstgödsel. Så småningom uppstår en mineralbrist i marken som direkt påverkar den föda vi får från landväxter och djur. I havet däremot är mineralhalten konstant. Havsalger innehåller en icke föraktlig mängd selen. Tittar man på analyser av mineralinnehåll i havsalger ser listorna imponerande ut. Å andra sidan vet man inte hur mycket vi tar upp av havsalgernas mineraler. Klart är iallafall att tillgängligheten ökar när cellväggarna sprängs – när man till exempel kokar, steker, torkar eller djupfryser havsalger. Hur mycket mineraler och vitaminer vi tar upp ur vanliga grönsaker reflekterar man inte så mycket över. Men havsalger är nytt och ovanligt i Norden och därför vill man ha säkra bevis. I bortre Asien, där befolkningen äter mängder av havsalger, grubblar man inte över mineralernas tillgänglighet.