Algmästaren. Utan havsalger utarmas jorden.

Vid gödsling av jorden med enbart NPK utarmas jorden. Om mineralämnesinnehållet i en växt skall bestämmas, är det enklast och säkrast om den förbrännes och askan analyseras. I askan finner man då, om moderna analysmetoder används, minst ett 60-tal grundämnen och med ännu känsligare och mera noggranna metoder finner man betydligt fler. Visserligen kan en växt, liksom människan hållas vid liv med mycket lite näring, men hur kan någon växtnäringsexpert fastställa att växten behöver endast 17 st. olika grundämnen (mineralämnen) för att fullt utvecklas och kunna motstå sjukdomsangrepp samt ge näringsrik föda och foder. Hur kan en någon växtnäringsexpert fastslå att jorden endast behöver gödslas med NPK plus ett halvt dussin mineralämnen, om inte den aktuella odlingsjorden först analyserats (jordkarterats)? Denna kartering skall då inte omfatta endast grundämnen eller mineralämnen, utan bör vara resultatet av åtminstone hälften av de kända grundämnena det vill säga 50-60 grundämnen (mineralämnen). Löjligt, säger expertisen, det har vi inte råd med. Vi varken har råd med eller kan blanda in så många mineralämnen i handelsgödseln. Sverige är lyckligt lottat, i den svenska Bergslagen finns världens mineralrikaste gruvfält. Dessa innehåller de grundämnen, som de onaturligt stora skördarna genom NPK gödslingen, suger ur odlingsjorden. Visserligen har all jord en viss reserv av mineralämnen, som förr i tiden bibehölls genom växelbruk och naturgödsel, men den tar slut efter några år och den naturliga vittringen eller nybildningen av de livsviktiga spårelementen hinner inte med. Odlingsjord, med undantag av den som finns i havsregioner, lider brist på bland annat spårelementen jod och brom. Havsalgerna ökar växternas rotningsförmåga, ger större motstånd mot frost samt bibehåller fuktigheten i odlingsjorden bättre. Den naturenlige-, biologiske- och biodynamiske odlaren har alltid framhållet stenmjöl och tång som de bäste gödslingsmedlen.