Coolt spår, farfar.

– ja det är varken järnvägsspår eller efter djurens tassar. Det är spårelement som man kallar spårämnen och som vi behöver mycket lite av. Det är så lite att det inte syns ens på din våg. Så lite att man knappt kan spåra dem. Om du hade en dagsdos framför dej, skulle du kanske inte ens kunna se den. Men får du det inte i dej, så kan du bli sjuk. Av koppar behöver du två tusendels gram per dag, av jod inte ens tiondelen så mycket. Och så finns det en massa vitaminer. Dem får du läsa om när du börjar skolan. Den som har mycket aptit får  nog i sig tillräckligt. Men visst är det viktigt när man växer att man får allsidig föda.

– Man kan har vitaminbrist.

– Normalt ska man inte behöva ha det. Här i landet får vi tillräckligt med vitaminer om vi får tillräckligt med mat. Vitaminbrist drabbar dem som slarvar med måltiderna. Många gamlingar som bor ensamma slutar att laga mat och lever på kaffe och bullar. Den som dricker mycket sprit kan bli alkoholist. Då vill han till sist inte ha mat, bara dryck. Bantare måste också se upp så de inte får vitaminbrist. Och så finns det en grupp till som lever i farozonen, och som man inte tänker på, nämligen de som hårdtränar på gym och idrottar hårt.

– Det tror jag knappast. Det finns väl inga som sköter sej så bra som dom som siktar på att blir toppidrottare.

– Visst är de skötsamma. De sköter allt utom maten, för de hinner inte. Och efter träningen är det för sent. De slänger i sig hamburgare eller pizza. De kanske äter mycket, men de äter fel.

– Så du tycker att de borde äta varm tång och algburgare.

– Absolut. Om det bara fanns.

– Jag har sett något som heter havsfralla. Vad är det?

– Det är algmjöl som är inblandat i vetemjöl, tror jag. Och det är inget dåligt sätt att få i sej alger. Man kan ha tångmjöl i bröd och soppor och vad som helst. Och på så sätt kan man få folk att äta algmat mycket oftare än om de bara lär sig några få recept som de lagar nån enstaka gång när de varit vid havet och plockat alger.

– Va ska body-builders och idrottare äta om de inte hittar någon havsfralla?

– De skall äta rikligt av vanlig mat, vad man kallar husmanskost med mycket grönsaker och kolhydrater.

– Kolhydrater är potatis och pasta och ris och bröd.

– Ja, det glömde jag att förklara. Vad bra att du visste.

– De sista du sa att algerna består av var fibrer. Det vet jag också. Det är som bomull och ylle och nylon. Ja´tugga på en alg, som smakar som nylon.

– Nja, det där var textilfibrer. Jag skulle ha sagt kostfibrer.

– Sånt som man måste peta bort från hälsobrödet innan man kan äta´t.

– Precis. Kallas ”böss” på göteborjska. Det kan vara kli och fröskal, men hos algerna är det en sorts geléämnen. Kostfibrer är sånt som hör till födan, men som kroppen inte kan bryta ner i matspjälkningen och som därför inte kan tas upp av blodet och användas som näring.

– Då har det ju ingen användning alls.

– Jo på dem fäster sig tarmbakterier som är väldigt nyttiga. Man vet att vi svenskar och några andra folk som har det mycket bra, vi har mer tarmsjukdomar än de flesta  människorna på jorden, de som lever mycket enklare, kanske rent av svälter. Man säger att vi lider av välfärdssjukdomar och några av dem beror på att vi få för lite kostfibrer i födan. Experterna på livsmedelsverket slog larm och sa, att hela svenska folket måste äta minst dubbelt så mycket kostfibrer. Det annonserades ut ”ät 6-8 bröd om dagen”. Men dom måste ha haft fel glasögon på sej den dagen eftersom det är inte den sortens kostfibrer vi behöver.

– Kommer ja att få tarmsjukdomar nu då?

– Om du kommer att äta som svenskar gör mest, så kommer du att höra dej till en grupp som har mer såna sjukdomar än de behövde ha. Vilka som får dem, vet man ju inte i förväg.

– Då säjer jag som dom som kör bil: Det händer inte mej.

– Kostfibrerna hos algerna heter alginater och de fantastiska på en annan punkt som de är alldeles ensamma om: de kan skydda mot blyförgiftning.

 

farfar, vafför har du spenat i armarna?

– det är för att tävla med karl-alfred och jag har också något som är ännu bättre.

– och vad är det?

– det är alger.

– Va ska de´ va bra för?

– Att äta alger? Jo det är bra för mycket. Där finns salter och spårelement och vitaminer och fibrer.

– Vänta lite! Du sa ju innan, att där inte finns något salt. Hur ska du ha det?

– Jag sa bara, att när man lagar dem till mat får man salta och krydda, annars tycker vi inte det smakar nåt. Du vet ju att det finns många sorters salter. Här hos algerna finns sorter som saknas i annan mat och de finns i rätt mängd. Vanligt bordssalt är ett natriumsalt. Det finns en annan sort som heter kaliumsalt. Om vi åt rätt, skulle vi ha lika mycket av var sort i vår mat. Men svenskarna äter tjugo gånger för mycket natriumsalt. Det kan man få högt blodtryck av med tiden. Inget problem för dej – nu. Men du kan gott börja redan att vänja dej att inte salta i onödan. I tången finns det mer kalium än natriumsalt.

– Jag vet, man blir av med salt när man svettas.

– Riktigt. Hur vet du det då?

– Jo, hundar vill slicka en i handflatorna. Och det är särskilt när man har svettats.

– Ja, och ändå kan kroppen hålla kvar mycket av saltet så att det inte ska försvinna med svetten. Vi har har högre salthalt i blodet än i svetten. All vätskan i svetten kommer ju från blodet. Men först tar kroppen bort så mycket som möjligt av de salter som den vill ha kvar.

– Finns det salter som kroppen inte vill ha då?

– Ja, urinämne. När vi säger att strumporna luktar svett, då är det urinämne som har kommit med svetten ut i strumporna. Och så har bakterier börjat dela sönder urinämne så att det bildas ammoniak. Och det är den som luktar.

– Dom säger att ren svett luktar inte alls.

– Nej, det gör den inte. Salterna har ingen lukt och urinämnet är ett salt tills det har börjat delas sönder. Vad man behöver veta är, att man förlora många sorters salt med svetten. Då är det inte bara att stoppa i sej salta nötter och pommes frittes och dricka vatten, för då ersätter man bara en sort, natrium som man redan har för mycket av. Alla idrottsmän som svettas mycket som brottare, boxare, långdistanslöpare, tennisspelare, simmare, joggare och body-builders. Alla som jobbar hårt och svettas länge.

– Simmare svettas väl inte?

– Jojo män. De svettas så de skulle vara plask våta som om de simmade på land.