Den häpnadsväckande tången.

Alginaterna inte bara skyddar oss mot tungmetaller som samtidigt kommit in i tarmen med annan föda, utan också från sådana som redan sugits upp av blodet och deponerats i skelettet, till exempel den radioaktiva isotopen strontium 90 som bildas i stora mängder vid atomsprängningar. Detta argument avfärdas av fysiker med argumentet att alginatet inte spjälkas. Alltså kommer det inte in i blodet och heller inte ens i närheten av skelettet där strontiumisotopen avsätts och varifrån den utsänder sin cancerframkallande strålning. Tankegången är alldeles riktig-Men om jag hänvisar till de djurförsök som har gjorts med alginatet kan man konstatera att man hos djur som fått radioaktivt strontium, kunde man minska strontiumhalten i skelettet med 80% genom att ge alginat som kosttillskott. Här ligger förklaringen. När radioaktiva isotoper lagrats i skelettet kommer varje dag en liten del av dem att frigöras och gå uti i blodet. Blodet förser tarmkanalen med saliv, magsaft, bukspott, tarmsaft och med vätska när innehållet i tunntarmen skall ska göras lättflytande. I tjocktarmen återuppsugs vätskan och med den dess tungmetaller. Denna återuppsugning är så effektiv att kroppen inte spontant kan befria sig från depositionerna i skelettet, det blir bara en rundgång. Om vi äter tång blir situationen en annan. Då binds hela den lilla fraktion som kommit ut i tarmen till alginaterna och försvinner med avföringen istället för att återuppsugas i tjocktarmen. Om vi kompletterar vår föda med tång får vi samma effekt. Tångens fykolloider utgör våra enda reningsmedel mot tungmetaller i födan och i kroppen, både de allmänt giftiga grundformerna och deras ännu mycket farliga radioaktiva isotoper.