Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos de olika kelparterna, men det varierar inom olika arter, med årstiderna, med kelpens ålder och växtplats. Dessutom kan människan inte tillgodogöra sig allt protein, vilket beror på att kelpens cellväggar är svåra att spjälka. Om du kokar, steker, rostar, torkar eller djupfryser kelpen blir det lättare att utnyttja proteinet. Vi människor har också svårt att tillgodogöra oss kelpens kolhydrater. Många anser dock att efter en tids tillvänjning kan dessa speciella kolhydrater också tillgodogöras. Innehållet av fett är lågt i vissa grön- och rödalger finns omättade fettsyror, vilka anses ha en förebyggande verkan på hjärt- och kärlsjukdomar. Vid försök med råttor som fick en diet på 5% torkade, ätliga kelper, sänktes deras kolesterolhalt i blodet.
Mineraler, spårämnen och vitaminer.
Kelpen är energifattig, men ändå mycket nyttig. Framför allt är deras innehåll av mineraler, spårämnen och vitaminer som de upptar ur havsvattnet och lagrar av stor vikt för oss. Kalcium fordras till exempel för att hjärtmusklerna ska kunna arbeta.
Innehåll av kalcium i kelp jämfört med andra födoämnen:
Art Torr vikt mg/100g
Laminaria, bladtång 800
Ulva havssallat 730
Enteromorpha 600
Porphyra 470
Soyabönor 190
Mjölk 100
Spenat 98
Ägg 65
För att kroppen ska bevara sin hälsa krävs också flera olika spårämnen. Dit hör till exempel järn, koppar, selen, mangan och zink. Järn och koppar behövs bland annat för blodbildning. Brist på jod ger sjukdomen struma.
Innehåll av järn i kelp jämfört med andra födoämnen:
Art Torrvikt mg/100 g
Laminaria, bladtång 15
Ulva havssallat 87
Enteromorpha 23
Sesamfrön 16
Soyabönor 7
Spenat 3,3
Biff 3,6
Havets kelp innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler, dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i havsvattnet omkring kelpplantan.