Hur kan tång användas?

Makroalger det vill säga tång har utnyttjats av människan sedan urminnes tider. Redan i kinesiska örtböcker från 2 700 år före kristus omtalas hur tång anrättas. Man vet att japanerna på 1600-talet började odla rödalgen porphyra i primitiva odlingar. Kustbefolkningen som här på västkusten och i många länder har sedan länge utnyttjat ilandspolad tång som gödsel och spritt dem på fälten. Ibland har man även låtit kreatur bete av den uppkastade tången. I Europa har man ätit viss tång sedan mycket lång tid tillbaka. Vikingarna åt tång, och på de brittiska öarna har man ätit porphyra, kallades laver, som är det latinska namnet för vattenväxt, sedan romanernas tid. Laver och dulse (Rhodymenia) åt man färska, torkade, eller kokta som spenat i Skottland och på Irland. Irländarna använde dulse som tuggtobak. I Wales kan man fortfarande bli serverad laverbread. Det består av laver (tång) som kokas och kryddas och sedan värms i fett och täcks med havregryn. På 1600-talet började man använda tång som råvara för tillverkning av viktiga baskemikalier för den begynnande industrin i Frankrike, England och Skottland. Det som utvanns var soda, natriumkarbonat, för glastillverkning och pottaska, kaliumkarbonat. Efterfrågan på tång blev så stor att myndigheterna utfärdade bestämmelser för hur mycket tång man fick ta upp. Pa 1800-talet fick man andra och billigare råvaror och processer och tånganvändandet minskade. Man har hela tiden använt tång som jodkälla. I dag används tång som föda i direkt konsumtion, för kemikaltillverknung och som gödsel.